Sveriges effekt­reserv: När Karls­hamns­verk­et behövs får inget gå fel

Karlshamnsverket ingår i Sveriges effektreserv. Det innebär att verket enligt lag ska producera el vid de tillfällen då resten av elproducenterna inte räcker till.

Svenska kraftnät handlar upp tjänsten som innebär att Karlshamnsverket ligger i beredskap under vintersäsongen, mellan 16 november till och med 15 mars varje år. Övrig tid är Karlshamnsverket ett reservkraftverk som säljer sin el på den öppna marknaden.

Karlshamnsverket är ett oljekraftverk, något som är mycket kostsamt att starta upp. Därför är de främsta arbetsuppgifterna för de anställda på verket att inspektera och vid behov laga de instrument och objekt som finns i verket. Allt för att verket ska vara i tiptop när det väl behövs.

Vi var nära att stänga kraftverket 1999. Men efter flera månaders osäkerhet skrevs till slut ett avtal med Svenska kraftnät om att hålla block 3 i beredskap.

När Elektrikern besöker Karlshamnsverket pågår besiktning av en av verkets 18 högtrycksförvärmare. Det är jättelika metallkoner som används för att värma matarvatten till pannan. Högtrycksförvärmarna inspekteras enligt schema vart åttonde år.

Men det är bara några av alla de tusentals objekt som finns i verket. De anställda lider alltså inte brist på arbetsuppgifter. Ändå är det speciellt när sms:en kommer om att verket ställts i beredskap, och kanske produktion.

– Alla blir riktigt taggade, oavsett om man har jobbat natt, säger elektriker Mattias Kheller.

Det som hände 24 januari var att kärnkraftverket Oskarshamn 3 var tvungen att gå ned i produktion, något som riskerade elbrist i landet. Svenska kraftnät bad då Karlshamnsverket att höja beredskapen.

Till slut var beskedet att det trots allt inte behövdes någon reservproduktion, men då verket redan var varmt så kunde Karlshamnsverket sälja el på marknaden.

– I ett normalt läge är det för dyrt att köra kraftverket, det kostar att värma upp anläggningen. I vanliga fall blir vårt pris som vi kan erbjuda med kall anläggning mycket högre, men nu hade vi en varm anläggning, så vårt pris var konkurrensmässigt. Därför kunde vi sälja, förklarar Helena Waubert de Puiseau, kommunikationsansvarig på Uniper.

Även under sommaren 2018 höjdes beredskapen i verket. Anledningen var den heta sommaren. Skogsbränderna härjade i området där elnätet går för att transportera el från de norrländska älvarna ned till södra Sverige, vilket ledde till att Svenska kraftnät fick stänga ned ledningar i det redan mycket trånga området.

Samtidigt stängde kärnkraftverket Ringhals ned en av sina reaktorer på grund av att kylvattnet var för varmt.

Svenska kraftnät bad då Karlshamnsverket att gå upp i högsta beredskap. Någon produktion blev det aldrig den gången, men för de anställda var det ett extra adrenalinpåslag. Något som ingen vi träffar verkar ha något emot.

Karlshamnsverket byggdes i slutet av 1960-talet och var då toppmodernt. De flesta maskiner fungerar fortfarande som de ska, men det som kallas för block 1 stängdes för några år sedan på grund av miljökrav.

Karlshamnsverket är ett oljeeldat verk, och när de hårdare kraven på kväveoxidutsläpp klubbades krävdes att verket investerade i en ny katalysator och ett nytt styrsystem för att kunna bruka block 1. Något som blir för kostsamt.

– Vi har förmågan att elda förnybar olja från skogsavfall. Det skulle fungera, vi har på eget initiativ testat. I dag finns det dock ingen efterfrågan på förnybar reservkraft, säger Helena Waubert de Puiseau.

Karlshamnsverket var dåvarande Sydkrafts reservkraftverk. Allt fungerade som det var tänkt fram till avregleringen av elmarknaden 1996. Då tappade kraftbolagen det geografiska ansvaret och bolagen sålde sin el på den öppna marknaden istället.

Konkurrenssituationen ledde till att Sydkraft inte ville ta kostnaden för ett reservkraftverk som inte var i daglig produktion, utan att få någon ersättning för det.

– Vi var nära att stänga kraftverket 1999. Men efter flera månaders osäkerhet skrevs till slut ett avtal med Svenska kraftnät om att hålla block 3 i beredskap. Ett arbete med att skapa ett system för reservkraft påbörjades, och så småningom kom lagen om effektreserv till, säger Helena Waubert de Puiseau.

Effektreservslagen säger att Svenska kraftnät ska handla upp reservkraft, och det är alltså Karlshamnsverket som, i vanlig ordning, vunnit den upphandlingen. Det gällande avtalet löper ut 2021.

När den svenska elmarknaden fungerar som den ska produceras ingen el här. Men, när det blir brist är det Karlshamnsverket vi förlitar oss på.

– Vi som jobbar här tycker det är jätteroligt när vi kör, men det är ett tecken på att elsystemet inte är i balans, säger Helena Waubert de Puiseau.

1999 var antalet anställda på Karlshamnsverket en bit över 100. I dag arbetar totalt drygt 50 medarbetare på Karlshamnsverket, varav dryga 20-talet går under Elektrikerförbundets avtal. Fem skiftlag bemannar verket dygnet runt.

I kontrollrummet sitter Johan Kylli och Håkan Johansson och överblickar fabriken via skärmar. Just nu pågår revision. Håkan Johansson talar i hörsnäcka med Mattias Kheller som befinner sig ute i verket.

Den senare simulerar olika instrument och Håkan kontrollerar att rätt svar når kontrollrummet.

– Där har du 20, säger Mattias Kheller i sin snäcka, adresserat till Håkan Johansson i kontrollrummet.

Mattias Kheller står vid en vägg av transmittrar som säkerställer att det är rätt tryck i systemet.

– Vi kollar så att allt lirar med varandra, förklarar Mattias Kheller och fortsätter:

– Vi hade ett problem precis just nu. När trycket faller så ska en reservpump starta, och startar inte den så ska nödpumpen starta. Men den startade inte. Så där har vi något vi måste följa upp för att se vad det är som inte lirar som det ska.

Mattias Kheller har varit anställd av Karlshamnsverket sedan 2007. Men då hade han redan lång erfarenhet av arbetet på verket.

Han, precis som flera av hans arbetskamrater, arbetade på en lokal installationsfirma och var i omgångar inhyrd till verket. Mattias fick flera gånger frågan om han ville gå från installationsfirman och arbeta på verket permanent. De första gångerna tackade han nej.

– Jag ville inte vara på samma ställe, utan istället se olika platser. Men den tredje gången de frågade tackade jag ja. Det kändes tryggt att veta vad man skulle göra dagen efter.

Hur är det att jobba på ett ställe som inte går i produktion mer än någon gång per år?

– Speciellt såklart. Samtidigt måste man se till att allt fungerar när det verkligen ska och det är enklare att komma åt objekten när de inte är igång. Och när vi väl kör är det bara positivt, alla blir riktigt taggade.

Text: Anna Norling
Foto: Jonas Gustafsson