Elin Larsson står med armarna i kors utomhus i stadsmiljö

– Vi måste veta att vi har rätt att prata om våra löner med våra kollegor. Och det är jävligt bra att vara med i facket, för annars vet jag inte hur det hade gått, säger Elin Larsson.

En av de tre kvinnorna är Elin Larsson, 27. Hon säger att hon trivdes väldigt bra på Bergendahls el, till dess att hon och de övriga kvinnliga B-lärlingarna ifrågasatte det ”ansvarstillägg” som killarna fått. 

Männen fick 3000 kronor extra i ”ansvarstillägg”

– En av de andra lärlingarna är en av mina bästa vänner sedan lång tid tillbaka. Vi diskuterade löner med en gemensam vän till oss då hen precis fått nytt jobb. Min vän och kollega nämnde då att hans lön låg på 20 000. Jag hajade till då min låg på 17 500. Så fick jag se hans lönespecifikation.

När de tre kvinnliga B-lärlingarna insåg att alla manliga B-lärlingar fått ett extra tillägg på lönen, samtidigt som de blivit utan, så skickade kvinnorna ett mejl till ledningen.

Svaret var ett icke-svar.

Skillnaden i lönesättningen kunde bero på så mycket, som konjunktur, uppträdande under anställningsintervjun – och hemförhållanden. 

I sitt svar sa de att alla inte kunde få det, och att killarna hade ’utgifter’. Som att inte vi hade utgifter?

Elin Larsson, elektriker

Sedan fick de veta, av de manliga B-lärlingarna, att en av de tre killarna sagt att han hade svårt att klara sig på den lön han fick, vilket ledde till att alla tre manliga B-lärlingar kallades till ett möte – ett möte som sedan utmynnade i att alla tre fick ett extra-tillägg på tre tusen kronor i månaden. 

Det bör tilläggas att det extra tillägget killarna fick var endast under B-lärlingsperioden. Samtidigt hade två av de manliga B-lärlingarna, och två av de kvinnliga B-lärlingarna, gått exakt samma vuxenutbildning innan de anställdes på Bergendahls. 

Kvinnorna beslöt sig för att ta hjälp av Elektrikerförbundet. Efter det att facket kontaktat ledningen i ärendet kallades de tre kvinnorna till möte med ledningen.

Under mötet sa ledningen att de ville sköta ärendet internt.

– På mötet så visade de upp sin lönemodell, och pratade om sådant vi redan visste. Vi ville veta hur det kom sig att killarna fått ett tillägg, och inte vi. Vi arbetar ju lika hårt, säger Elin Larsson, och fortsätter: 

– I sitt svar sa de att alla inte kunde få det, och att killarna hade ”utgifter”. Som att inte vi hade utgifter? De sade att killarna behövde ekonomiskt stöd. Men i så fall borde det ju ha erbjudits alla. 

Det var väldigt tydligt vad som hade hänt i mina ögon. Vi hade underlag på allt, så det fanns ingen tvekan om att det handlade om diskriminering.

Martin Bengtsson, ombudsman Elektrikerna

– I slutet av mötet sa vi att vi ville driva ärendet vidare, eftersom vi tyckte att även vi var värda de här pengarna. Då lade företaget skulden på oss, och sa att ”då kommer vi att sluta hjälpa de andra i företaget”. Förmodligen för att vända våra kollegor emot oss. Men vi hade kollegorna med oss, åtminstone på det bygge jag jobbade på. Jag hade bästa kollegorna! 

En av de andra två kvinnorna var Felicia Hagstedt. Hon säger att det hon reagerade mest på var benämningen på det tillägg killarna fick. 

– Det stod ansvarstillägg, men som lärling kan man väl inte ha ansvarstillägg, tänkte jag, säger hon och tillägger:

– Jag fattar inte varför de inte tog det seriöst, vi borde väl ha lika lön för lika arbete? Hade de tagit tag i det direkt när vi påtalade det så hade det ju inte behövt gå så långt.

Facket skickade en förhandlingsframställan och i december möttes parterna.

Förhandlingen slutade med att företaget gick med på att betala skadestånd till de tre kvinnliga B-lärlingarna för såväl löne- som könsdiskriminering. 

Vi måste veta att vi har rätt att prata om våra löner med våra kollegor. Och det är jävligt bra att vara med i facket, för annars vet jag inte hur det hade gått.

Elin Larsson, elektriker

– Det var väldigt tydligt vad som hade hänt i mina ögon. Vi hade underlag på allt, så det fanns ingen tvekan om att det handlade om diskriminering, säger Martin Bengtsson, som var förhandlande ombudsman för Elektrikerförbundet.  

Dagen efter varslades de tre kvinnorna, tillsammans med elva andra anställda. Alla tre har i dag fått nya jobb på el-firmor i området. Mycket med hjälp av Elektrikerförbundet. 

Efter händelsen på Bergendahls el gick Elin Larsson sin första fackliga kurs. 

– Jag vill bli mer fackligt engagerad nu. Lära mig mina rättigheter och skyldigheter. 

Vad tycker du att de som läser det här ska tänka på?

– Vi måste veta att vi har rätt att prata om våra löner med våra kollegor. Och det är jävligt bra att vara med i facket, för annars vet jag inte hur det hade gått. 

Företaget svarar: ”Olyckligt”

Bergendahls el trycker mycket på jämställdhet i sin marknadsföring. Bland annat skriver företaget på sin hemsida:

”Vi har en uttalad vision om att bli kända som ett bolag där jämställdhet och mångfald är något som händer på riktigt – inte bara ord i ett strategidokument. Vi vill bli en föregångare i vår bransch.”

Tidningen har bett Bergendahsl el om en kommentar angående diskrimineringen som Elin och hennes kvinnliga kollegor utsattes för på företaget. 

Lars Olin, koncern-chef för Bergendahls el, svarar via mejl: 

”Vi har under lång tid och med stort engagemang arbetat för jämställdhet och mångfald. Särskild tyngdpunkt har lagts på att attrahera fler kvinnliga elektriker till vår koncern.

Det är därför extra olyckligt att vi i ett av våra dotterbolag begått ett misstag som lett till att tre kvinnliga lärlingar lönediskriminerats.


Vi kommer att ta krafttag för att säkerställa att våra värderingar och arbetssätt genomsyrar alla delar av organisationen.”
Text och foto: Anna Norling