Hur långt tid tror du att det tar för våra lägsta löner att komma till samma genomsnittliga nivå som ackordet ger? Nästan ett halvt yrkesliv. 19 år!

I juni samlades förbundets valda medlemmar till Centrala Representantskapet (CR). I möteshandlingarna fanns en rapport om Ackordets utveckling över tid. Det är ingen munter läsning, måste jag erkänna.

Trots att ackordssystemet ger högre löner är det inte särskilt många medlemmar som väljer att tillämpa det. En utveckling som har varit negativ under en längre tid. Jag har mötts av flera förklaringar till varför.

En av dem är att man inte vill stöta sig med sin chef om sin lön. En utomordentligt bedrövlig ursäkt, måste jag säga. Vem ska göra det då? Vill inte du vara med och sätt priset på ditt arbete, är det bara upp till chefen? Ska din arbetsgivare vara befriad ifrån ansvar om dina förutsättningar på jobbet?

I rapporten om Ackord fastnade jag för en tabell som jag inte har sett tidigare. Den visar skillnaden mellan lägstalön, medellön och ackordslön under 20 års tid.

Bild ur handlingarna till Elektrikerförbundets senaste CR.

Tio år av lägre lön

År 2002 var lägstalön för en ”fullbetald” elektriker cirka 95 kronor i timmen, eller 16 530 kronor i månaden.

Samma år gav ackordet cirka 145 kronor i timmen, eller 25 230 kronor i månaden. Den här skillnaden på 50 kronor i timmen hade ökat till 100 kronor i timmen 20 år senare, 2022.

Lägre lön, lägre pensionsavsättningar och sämre möjlighet att förbättra arbetsplatsen. Men fortfarande samma jobb som utförs. 

Tittar man på utvecklingen mellan medellön och ackord blir det lika dramatiskt. Ackordsjobb ger upp till 50 kronor mer i timmen, eller 8 700 kronor mer i månaden. För att medellönen ska komma i kapp ackordet tar det cirka 10 år.

Det är 10 år av lägre lön, lägre pensionsavsättningar och sämre möjlighet att förbättra förutsättningarna på arbetsplatsen. Men fortfarande samma jobb som utförs.  

Priset för arbete

När vi använder oss av ackordssystemet förändrar det inte relationen mellan den anställde och anställaren. Priset för arbetet, vad som ingår och hur mycket som ska göras är i en ständig diskussion, precis som innan.

Efter att arbete är utfört och beräkningen på priset klart, betalar arbetsgivaren ut. I detta ögonblick reflekterar många över prisskillnaden på arbetet när det är på ackord eller inte.

Arbetsinsatsen har trots allt varit den samma.

Vid nästa löneförhandling plockar ofta medlemmen fram en tidigare ackordssedel, där man svart på vitt ser priset på arbetet.

Vid nästa löneförhandling plockar ofta medlemmen fram en tidigare ackordssedel, där man svart på vitt ser priset på arbetet. Det leder till att förhandlingen om att höja grundlönen underlättas märkbart.

Därför blir den lönedrivande, inte bara för medlemmen som tillämpar den utan för hela yrkeskåren.

I dag är ackordet ekan som drar skeppet framåt. Vi behöver fler som sitter i ekan och fortsätter att ro. Priset på arbetet ska dikteras av den som säljer det, inte av den som köper.