Jag har haft en period med en massa resor runt om i landet, att åka fram och tillbaka är inte det bästa jag vet, men att få träffa våra medlemmar och förtroendevalda på arbetsplatsbesök, klubbmöten eller ortsträffar är alltid en höjdare.

Våra nya avdelningar håller på att genomföra deras första representantskap. Det är kul att se hur välbesökta dessa möten är.

Interimsstyrelserna har gjort ett bra jobb med att få klubbarna att komma till representantskapet. Det känns väldigt bra att se hur våra nya avdelningar skapar engagemang och en vilja att delta.

Det är en mycket viktig byggsten i det medlemsnära förbundet som håller på att komma på plats. Jag har hunnit med tre avdelningsrepskap i skrivande stund och vill tacka för alla bra samtal vi har haft och att ni gett mig positiv feedback för samtalen, det har verkligen gett ett energitillskott.

Elektrikerförbundet har kloka förtroendevalda och medlemmar som kommer med bra synpunkter och bra idéer samt har ett stort engagemang för vårt förbund. Vi har en stor styrka.

Fokus på arbetstid

I förra ledaren skrev jag om arbetsgivarnas krav om att kunna utse skyddsombud. I denna ledare tänkte jag fokusera på arbetstidsfrågan.

Vårt krav är att få en kortare arbetsvecka, dels genom att veckoarbetstidsmåttet ska minskas, men även att arbetsgivarna ska, genom en bättre planering, minska våra resor till och från arbetsplatsen.

Ibland är det bra med en liten historisk återblick när man ska prata om framtidens krav. 1919 infördes 8-timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka, under denna tid var även lördagar en arbetsdag. Innan 1919 fanns det ingen gräns på hur mycket arbetarna skulle jobba.

De senaste 45 åren så har inte veckoarbetstiden minskat för arbetarna.

De kollektivavtal som fanns hade en gräns på ca 60 timmar per vecka. 1970 infördes 40-timmars arbetsvecka och lördagarna vart fria. 1978 kom fem veckors semester.

Det innebär att under de senaste 45 åren så har inte veckoarbetstiden minskat för arbetarna. De flesta LO-förbund har någon form av arbetstidsförkortning som kan tas ut efter en överenskommelse med arbetsgivaren. Många får ledigt men det är ingen garanterad rätt till ledighet.

Den höjda pensionsåldern

Efter höjningen av pensionsåldern kommer de flesta arbetarna i praktiken arbeta mer än tidigare. Under samma tid har vi haft en snabb teknisk utveckling och produktiviteten har ökat, det är rimligt att en del av detta går tillbaka till arbetarna i form av kortare arbetstid.

Installatörsföretagens (IN) förslag går emot vår vilja att minska arbetstiden. De vill istället ändra dagens regler, 8 timmar per dag måndag till fredag, till att vi ska arbeta 40 timmar i veckan i snitt på en sexmånaders period.

Installatörsföretagens förslag är en tydlig maktförskjutning till arbetsgivarna.

Vi får ofta höra från IN att våra medlemmar vill ha en snittarbetstid utifrån sin familjesituation. Visst är det sant att många av våra medlemmar själva vill kunna bestämma när de ska jobba, men det är inte vad ni föreslår, ert förslag är en tydlig maktförskjutning till arbetsgivarna.

Det råder inget tvivel om att våra medlemmar föredrar att ha kvar dagens ordning med en förutsägbar och regelbunden arbetstid mot att arbetsgivare och kund ska få bestämma när det ska arbetas. Det är ett väldigt tydligt besked jag har fått på alla ställen jag besökt.

Budskapet är att inte acceptera några försämringar samt att vi är redo att försvara våra starka kollektivavtal.