Första gången jag träffade Simon, fast han heter egentligen något annat, var på min fackliga expedition.

Simon jobbade som personlig assistent men var just nu sjukskriven.

Vi drack maskinkaffe med pulvermjölk i koppar med Kommunals logga.

Simon berättade att han just gjort en större operation i magen. Läkaren som gjort operationen hade sagt att han snart skulle vara helt frisk och kunde börja jobba igen. 

Själv kände han sig tröttare än någonsin. Han gick till vårdcentralen. De berättade att han hade symtom på utbrändhet.

Han gick till Försäkringskassan med sina besvär, men de ville inte gå med på någon längre sjukskrivning. Simon undrade nu om Kommunal kunde hjälpa till.

Arbetsgivaren erbjöd Simon två veckors uppsägningstid. Han hade jobbat där i sex år.

Felix Finnveden

Under månaderna som följde drev Kommunal Simons ärende på två fronter. Ett rehabiliteringsärende hos arbetsgivaren och ett försäkringsärende mot Försäkringskassan.

Försäkringskassans linje var att Simon inte hade någon diagnos för sin påstådda utbrändhet och därför borde kunna jobba.

Arbetsgivaren hävdade att jobbet inte gick att anpassa eftersom det var den assistansberättigades behov som styrde. 

Till slut skar det sig mellan Simon och den han assisterade och han sades upp av personliga skäl, det hette att samarbetet inte längre fungerade.

Eftersom personliga assistenter är visstidsanställda behövdes ingen saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren erbjöd Simon två veckors uppsägningstid. Han hade jobbat där i sex år. 

Efter förhandlingar mellan arbetsgivaren och Kommunal fick Simon en månad till.

Så kan det gå till när arbetsrätten inte skyddar löntagaren – Simons berättelse är bara en av många. 

Medan jag skriver den här texten har två viktiga saker just hänt. LAS-förhandlingarna har havererat för andra gången och Nya Zeelands sosseparti, Labour, har just vunnit egen majoritet. 

Ett av de stora skälen till att parterna inte kunde komma överens om LAS var att arbetsgivarna vägrade släppa kravet att slopa saklig grund vid uppsägning.

En tydlig politik för mer trygghet skulle ena arbetarrörelsen både mot de liberala och de konservativa högerpartierna.

Felix Finnveden

Något som om det genomförs skulle göra alla löntagare lika utsatta som Simon.

Kanske leder de misslyckade förhandlingarna till nyval i Sverige. Kanske är nyvalet redan ett faktum när den här texten publiceras. Om det blir nyval önskar jag att Socialdemokraterna bygger sin valkampanj på samma löften som Labour.

Främst bland de löftena stod höjda minimilöner och en förbättrad sjukförsäkring. Det vill säga traditionella sossefrågor som syftar till ökad jämlikhet och trygghet för alla.

För även om vi inte gick med på försämringar i LAS är lagen redan ordentligt maskäten och Simon är, som sagt, långt ifrån ensam om sin historia. 

En tydlig politik för mer trygghet skulle ena arbetarrörelsen både mot de liberala och de konservativa högerpartierna.

Alternativet är nog dessvärre att vi framöver får se fler betydande politiska ingrepp i såväl våra skyddsnät som vår arbetsrätt.  


Felix Finnveden är personlig assistent och förtroendevald inom Kommunal