”Föraktet för oss själva måste få ett slut”
"Vi är så drillade av varandra att hela tiden försöka klättra högre och högre upp mot husses knä att vi skiter i vilka vi puttar ner på vägen. För att ena arbetarklassen måste vi sluta förakta oss själva", skriver Nille Thorsell.
Stryker vi fingret över den politiska debatten i dagens Sverige så kan vi börja urskilja ett slags förakt mot vanliga människor.
Vi vanliga som går till jobbet, snyter barn och inte alltid räcker till. Vi som drömmer drömmar om andra livssituationer, men förmodligen aldrig kommer att förverkliga dessa.
Vi som aldrig kan vinna framgång utan varandra.
Ser jag en ända jävel applådera från en balkong och samtidigt röstar för sänkta skatter blir jag galen.
Hör jag frasen ”det ska löna sig att arbeta” utan att man i samma andetag pratar om höjda löner för de lägst betalda så skriker jag rakt ut.
Hör jag någon uttala sig nedlåtande om en svetsare bara för att han är svetsare så lämnar jag lokalen.
Ser jag en ända jävel applådera från en balkong och samtidigt röstar för sänkta skatter blir jag galen.
Hur har vi låtit det eskalera till denna nivå? När blev vi tillsammans fiender mot varandra? Föraktet för oss själva måste få ett slut.
När blev det okej att tvingas ha flera jobb bara för att kunna betala en hyra, äta lite mat och kanske unna sig en ny micro?
Vi är så otroligt rädda att själva tappa greppet och falla neråt att alla ideal och löften läggs åt sidan.
Vi är så drillade av varandra att hela tiden försöka klättra högre och högre upp mot husses knä att vi skiter i vilka vi puttar ner på vägen.
Vi är så otroligt rädda att själva tappa greppet och falla neråt att alla ideal och löften läggs åt sidan.
Nej, detta gäller inte bara dem. Det gäller oss. Hur ser det ut på din arbetsplats?
Har lagbasen knäckt ett par ägg på vägen? Har förbundsstyrelsen kört med öppna kort? Har dina grannars badrum byggts på schysta grunder? Har du själv rent mjöl i påsen?
Vi har blivit så rädda att komma efter hets-tåget mot en rikare vardag att vi klättrar uppåt med alla till buds stående medel.
När ditt nummer dras, är du då stolt över livet?
Men en dag kommer vinden vända. En dag kommer du möta din fiendes anletsdrag. En dag får dina barn betala priset. En dag möter du din överman.
Man behöver inte tro på en gud eller ha någon större övertygelse för att fundera om livets pris när den dagen kommer upp.
Har du då gjort de rätta valen? Kan du med gott samvete somna in? När ditt nummer dras, är du då stolt över livet?
För att ena arbetarklassen måste vi sluta förakta oss själva.
