Dagens EU är inte det EU som vi gick med i för drygt 20 år sedan. Vid inträdet fick Sverige garantier för att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas. Nu vet vi att löftet inte var någonting värt.

Vi har idag ett EU som diskriminerar människor på grund av sitt ursprung. Vi har ett EU som försvårar för oss att upprätthålla likabehandling på arbetsmarknaden.

Vi har ett EU som underminerar vår konflikträtt och föreningsrätt. Vi har ett EU som fram tills nu försvårat för oss att ställa krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

Idag är det fyra månader kvar till Europaparlamentsvalet. Det är tyvärr ett val som många kommer att strunta i. Inom våra förbund röstade bara drygt var tredje medlem i EU-valet 2009.

Det finns en stor besvikelse i Sverige och i övriga Europa över EU-projektets utveckling. Vi delar den besvikelsen. Till stor del är detta en följd av borgerlig dominans i Europa och i EU:s institutioner.

Men den är också orsakad av EU:s själva uppbyggnad och inneboende drivkrafter.

Den svenska arbetarrörelsen har all anledning att vara självkritisk. Vår hållning till EU har varit alltför godtrogen och i vissa avseenden också undfallande.

Den uppdelning som en gång gjordes i kritiker och anhängare till EU inom det socialdemokratiska partiet har stundtals förlamat oss.

Vi har försvårat för oss själva att föra en konstruktiv EU-debatt och därmed försvagat våra möjligheter att få genomslag för våra hjärtefrågor.

För oss är det självklart att solidarisera oss med arbetstagare från andra länder. Arbetare runt om i världen har ingenting att vinna på att oseriösa företag kan spela ut arbetare mot arbetare.

Det är talande att statsminister Fredrik Reinfeldt reagerar med bestörtning mot krav på kollektivavtal och likabehandling men tiger still när hans brittiske partikamrat David Cameron vill begränsa möjligheten för européer att komma till Storbritannien.

Den fria rörligheten ska garantera människors möjlighet att röra sig fritt, inte ge oseriösa företag möjligheten att dumpa löner och arbetsvillkor.

Det borde också vara fullständigt glasklart att i Sverige ska svenska kollektivavtal och svenska löner gälla. Liksom svenska lagar. Vad är alternativet? Polska löner? Tyska lagar?

Vi vill därför ge hela Sverige och Europa ett tydligt besked. Vi kommer aldrig att acceptera fortsatta ändringar av EU:s fördrag förrän vi har fått garantier om att vi fullt ut kan värna våra kollektivavtal och säkerställa att ingen på svensk arbetsmarknad diskrimineras på grund av sitt ursprung.

Vi kommer att använda alla medel som demokratin känner för att blockera sådana beslut i riksdagen. Vi kommer att i Europaparlamentet kämpa för att få in garantier om likabehandling i all inremarknadslagstiftning.

EU har inte blivit vad vi trodde det skulle bli. Lösningen är dock inte att vända oss bort och överlåta åt andra att fatta besluten. Tvärtom. Ilskan måste vi använda konstruktivt, annars spelar vi bara våra motståndare i händerna.

Med avstamp idag startar vi därför Sveriges kanske längsta valkampanj inför ett Europaparlamentsval någonsin. Vårt mål är att höja valdeltagandet bland våra medlemmar.

Genom att sluta upp bakom en gemensam kandidat vill vi ge våra medlemmar en starkare röst i Europaparlamentet. Den rösten säger klart och tydligt: ”Svenska löner gäller i Sverige – rör inte våra kollektivavtal!”.

Vi behöver fler fackliga röster i parlamentet som slåss för ett Europa och ett Sverige där alla människor behandlas lika. Det är det Europa som vi blev lovade. Att lämna walk over och ge våra motståndare en starkare position vore att bara lämna bort makten.

Därför uppmanar vi våra medlemmar och alla andra som tror på vår svenska arbetsmarknadsmodell: Släng inte bort era röster – använd dem!

Kryssa nummer 10 på Socialdemokraternas lista!