• Fredrik, Anders & Calle är höginkomstagare och bor i vår lilla huvudstad.

 

Via jobbskatteavdragen har de var och en fått en ökad disponibel inkomst på 8?000 kronor i månaden. De bor i högklassiga nyinköpta bostadsrätter med Mälarutsikt, då allmännyttans bostäder sålts ut mycket förmånligt.

Deras hem städas billigt av fröken Rut och nu efter årsskiftet kan de också luncha på något av Stureplans mysiga caféer, till en lägre restaurangmoms.

Livet leker…

Vårt samhälle har präglats av att vi solidariskt tagit hand om var-andra. En stor majoritet anser att vi ska jämna ut de ekonomiska klyftorna mellan fattig och rik. De som tycker detta vet nämligen att ojämlikhet spittrar vårt samhälle och skapar social oro med låg tilltro mellan människor, vilket är förödande.

Vi har tillsammans skapat olika former av trygghetssystem och finansierat dem genom att betala skatt. Detta har starkt bidragit till en mängd framgångar, inte minst inom välfärdsområdet och Sverige har kunnat utvecklas till ett bra land att leva i. Nu knakar dock vårt samhälle i fogarna.

Kalla fakta är att den tiondel som har de högsta disponibla inkomsterna under de senaste åren ökat sin inkomst med 15 000 kronor i månaden.

Detta skall jämföras med den tiondel som har de lägsta inkomsterna som istället fått en ökning på endast 100 kronor i månaden.

De senaste fem åren har inkomsten till och med sjunkit med 500 kronor.

Budskapet från regeringen är därför: Skyll dig själv – det är ditt eget fel att du är svag – och vi vill inte hjälpa dig!

De som fått betala den rikaste tiondelens skattesänkningar, rut-bidrag och övriga förmåner är våra sjuka, barn, arbetslösa och gamla. Genom försämrade trygghetssystem och lägre ersättningsnivåer, genom övervältrande av ökade kostnader på en mängd områden har flertalet fått betala sina egna skattesänkningar. Men de som förlorat mest är de som står utanför.

Utanför arbetsmarknaden eller utanför den sociala gemenskapen.

I sanning ett cyniskt sätt att om

fördela våra resurser från de fattiga och de som bäst behöver få mer i plånboken, till samhällets ekonomiska elitliga.

De fattigaste får också se på när deras skattepengar hamnar i skatteparadisen där riskkapitalisterna inom vård, skola och omsorg placerar sina övervinster.

Att skapa ett jämlikt samhälle med mindre inkomstskillnader är viktigt.

De ökade klyftorna mellan rik och fattig ger ett orättvist och kallt samhälle, där oroliga, rädda och egoistiska människor, desperat försöker ha den vackra fasaden uppe, ingen vill ju vara en för-lorare.

Klyftorna växer och det är väl precis det som den övre tiondelen vill. Det som är det sorgeliga är att övriga tiondelar accepterar att detta sker på den lägsta tiondelens bekostnad.

Bland de som har det sämst återfinns långtidsarbetslöshet och där ökar också psykiska problem, sjukdomar och missbruk.

Sanningen är den att vi inte blir lyckligare med ytterligare en platt-TV i varje rum. Pengar och prylar ger i sig inte välbefinnande. Den som verkligen är värt något i livet – är just livet.

Rikedom finns istället i att vara behövd och i trygghet, kunskap och solidaritet.

Att ge alla förutsättningar att lyckas och att människor är nöjda är målet för politiken. Sverige är ett litet land och vi behöver var-andra.

Vi måste kunna lita på att vi får hjälp när vi behöver det, och att vi inte blir orättvist behandlade.

Låt därför inte någon stå utanför.

”Sanningen är den att vi inte blir lyckligare med ytter-ligare en platt-TV i varje rum.”

Per Lawén

Ombudsman SEF