Jag brukar skriva lite om att vi är på väg mot vår och varmare väder. April i år hade mer att önska, jag vill protestera mot det skitväder som vi bjöds på.

Trots dåligt väder så rullar det på och det händer mycket. Jag var och besökte Caverions klubbråd i veckan.

Det är något som jag brukar göra och det är alltid intressant och bra diskussioner på dessa träffar.

I år var det väldigt speciellt utifrån att Caverion har blivit uppköpt och ska läggas ihop med Assemblin.

Vanligt med ägarbyte

Affärer av denna typ är inte ovanlig i vår bransch. De flesta av våra medlemmar som jobbar på större företag har vid något tillfälle varit med om ägarbyte och omorganisationer.

Det som slår mig är att det alltid ska gå så fort och att det inte ges tid till de förtroendevalda och anställdas frågor.

Min uppmaning till Assemblin och Caverion är att ta er mer tid och var noggranna med att involvera skyddsombuden, förhandla, ge tid till rådrum och lyssna på de förtroendevalda.

Ha respekt för den oro de anställda känner inför denna förändring, informera löpande om vad som händer.

Det som blir väldigt tydligt i en sådan här situation är hur viktigt det är att det finns en välorganiserad fackklubb, vilket det gör, det är också väldigt skönt att se hur väl samarbetet mellan oss och Byggnads fungerar på företaget, det kommer göra skillnad.

9 juni dags för bortglömt val

Den 9 juni är det dags för det ”bortglömda valet”. Hela Europa ska välja ett nytt parlament.

Det är kanske lite provocerande att kalla det för det bortglömda valet, men med ett valdeltagande på 55 procent i ett land som är en av världens mest stabila demokratier tycker jag att det är bortglömt.

Börjar vi bryta isär siffrorna blir bilden ännu mer problematisk.

Av LO:s medlemmar är det bara 38 procent som röstar, bland de unga medlemmarna är det ännu sämre med 26 procent.

Bland Saco:s medlemmar är motsvarande siffror 79 procent och 85 procent. Det som blir väldigt tydligt för mig är att rösta i EU-valet är en klassfråga.

Det som oroar mig är inte Saco:s höga valdeltagande utan att mer än var sjätte LO-medlem inte går till vallokalerna. Vi behöver vända trenden rejält utifrån så många olika perspektiv.

Fler behöver förstå svenska arbetare

Om man väljer att bara titta med fackliga glasögon behöver vi få fler som förstår svenska arbetares vardag och vår modell. EU-parlamentet har en stor påverkan på LO:s medlemmars villkor.

Oavsett om vi gillar eller tycker illa om EU är dessa frågor för viktiga för att inte vi ska bry oss eller försöka påverka utvecklingen. Vi behöver prata om hur viktigt det är att gå och rösta med våra arbetskamrater men även med familj och vänner.

Om du som jag tycker att det är viktigt med fackliga kamrater i EU-parlamentet så finns det två som sticker ut.

Danielsson och Nilsson bra kandidater

Johan Danielsson har arbetat med Europafrågor på LO, suttit i parlamentet innan och var den ministern i Magdalena Anderssons regering som införde A-krimcentra som har till uppgift att samordna bekämpandet av brottsligheten på arbetsplatserna.

Per-Ola Nilsson som medlem och ombudsman i Elektrikerförbundet är också en kandidat vi som känner väl.

Jag vet att Per-Ola skulle göra ett bra jobb för elektriker och arbetare i EU-parlamentet om han blir invald.

Båda finns på Socialdemokraternas lista på en andra respektive tolfte plats. Om man vill ha fokus på fackliga frågor är Johan och Per-Ola bra val.