När Nour bott i Sverige nio månader fick han och en kompis jobb på en juicefabrik. Det var ett stort, hippt och välkänt företag, deras juicer kostar ofta över 50 kronor flaskan. På företagets hemsida skriver de att deras juice är ”äkta” och att de tar socialt ansvar.

Nour och hans vän skulle få 700 kronor per dag för åtta timmars jobb. Kanske inte drömjobbet, men bättre än inget jobb alls.

Nour berättar att de släpptes in bakvägen och första dagen jobbade de i 12 timmar. Några pengar för jobbet fick de inte, de skulle få betalt nästa dag.

Dag två blev dock likadan, de kom tidigt och gick hem sent utan lön. På tredje dagen vägrade de jobba, men några pengar fick de inte. Dag fyra fick de 650 kronor för båda dagarna. Nour slutade efter det men hans vän blev kvar.

Fackligt förtroendevald

Idag är Nour fackligt förtroendevald. Genom LO arbetar han med att informera om fackliga rättigheter på SFI. Vilket verkligen behövs.

För Nour är inte ensam om att ha blivit utnyttjad på svensk arbetsmarknad. Långt ifrån. De utsatta kan lätt räknas i tusental. Det handlar om barnflickor som jobbar under slavliknande former. Restauranganställda som hotas av sina arbetsgivare med utvisning om de inte går med på försämrade arbetsvillkor och bärplockare som tjänar 17 kronor i timmen. För att nämna några.

Företaget som utnyttjade Nour har bytt ägare. Så någon personlig upprättelse får han aldrig. Men. Företaget har nu kollektivavtal och facket finns nu på plats. Det bästa skyddet som finns således.

Ur fackligt perspektiv är det bäst om de som vill bo och jobba här permanent får det

Så länge det finns fattiga och desperata människor kommer det finnas företag och chefer som utnyttjar dem. Svensk arbetsmarknad är grymmast mot dem som just flyttat hit. Det är dåligt för den enskilde, men det är också destruktivt för samhället.

Svenskar har skaffat för få barn

Sverige står just nu i en eskalerande kompetensbrist. Det saknas elektriker, undersköterskor, läkare, lärare, systemutvecklare och oändligt många fler. En orsak är att svenskar under lång tid skaffat för få barn för att klara en växande arbetsmarknad. En lösning på det är ökad invandring.

Ur fackligt perspektiv är det bäst om de som vill bo och jobba här permanent får det. Arbetsplatser med tillfällig arbetskraft är betydligt svårare att organisera. Det handlar om vilken tid varje enskild arbetstagare är beredd att investera, den som snart ska flytta är mindre benägen än den som bor kvar.

Tyvärr har vi en regering som gör tvärtom. Det ska bli svårare att komma hit och leva, men fortsatt lätt för arbetsgivare att plocka in tillfällig arbetskraft.

Det är en politik som gynnar företag likt de som utnyttjade Nour.