”Dags att rusta samhället inför kommande kriser”
"Avreglering och privatisering skapar inte robusta strukturer som står pall för katastrofer. Lägg därtill att främmande makt via utstationerade företag enkelt kan kartlägga elnät, sjukhus och militära anläggningar. Det är dags för högern och ta av sig sina marknadsfundamentalistiska glasögon", skriver Hans Andersson.
Underhåll och service vid landets infrastruktur bör i första hand vara organiserade i samma företag och myndigheter som äger faciliteterna, och i andra hand utföras av inhemska företag där upphandlingskraven fokuserar på säkerhet och krisperspektiv, framför lägsta pris.
Utifrån ett löntagarperspektiv, så är jag övertygad om att villkoren för anställda i bolag som fokuserar på säkerhet och krisperspektiv blir avsevärt mycket bättre än när endast lägsta pris är den drivande faktorn.
Bortom identitetspolitiken så råder det nästan en samstämmighet bakom det starka och robusta samhället. Kriserna och flera samhällsutmaningar har de senaste åren avlöst varandra och blottat svagheterna i vårt samhälle.
Den minimala och svaga samhällsstrukturen levererar inte när det krisar. Den fria och oreglerade marknadsekonomin sätter inte upp lager, den bygger inte upp en beredskap för det oväntade och den står inte stark när proppen går ur.
Militärens förmåga har under dessa år tack och lov inte behövts prövats i skarpt läge. Vår civila försvarsförmåga har dock visats sig vid åtskilliga tillfällen.
Insikter kring detta sveper från höger till vänster idag, även om det säkert tar emot för en och annan moderat att medge marknadens begränsningar när det kommer till att upprätthålla ett starkt samhälle även under krisande tider.
Militären har efter kalla kriget nedrustats under närmare 20 år. Det civila försvaret har inte bara nedrustats, det har i princip avvecklats.
Militärens förmåga har under dessa år tack och lov inte behövts prövats i skarpt läge. Vår civila försvarsförmåga har dock visat sig vid åtskilliga tillfällen. Skogsbränder, snökatastrofer och nu senast en pandemi som stängt ner stora delar av samhället.
Civil beredskap och förmåga handlar inte enbart om skydd i krigstider, det handlar lika mycket om att leverera förmåga när andra kriser slår till.
För några år sedan skickade krismyndigheten ut en pamflett till landets invånare, med rubriken ”om krisen eller kriget kommer”.
I denna pamflett uppmanades samhällsnivåerna att själva ta ett ansvar för baslivsmedel, utebliven elenergi och andra livsavgörande funktioner. Inget fel i uppmaningen, men den blottar även en del av samhällets oförmåga.
Mängder med utstationerade företag är idag inne och arbetar i vitala infrastrukturprojekt. Det kan handla om elnät, vattenförsörjning, vägbyggen, sjukhus till och militära anläggningar.
Det är inte bara sjukvård, brandbekämpning eller snöröjning som är försvagat utifrån ett krisperspektiv. Även elnäten, med sina slimmade organisationer, saknar idag förmåga att hantera krissituationer.
De flesta nätägare har idag mest civilekonomer anställda. Deras uppgift är inte att hålla koll på megawatten, utan istället öka volymen i kronor.
Det råder i princip konsensus kring dessa samhällsproblem idag, och tar man av sig sina ideologiska glasögon kan nog de flesta – till och med inom högern – medge att marknadsfundamentalism inte är förenligt med ett starkt samhälle.
Avregleringar och privatiseringar inom infrastruktur och viktiga samhällsfunktioner skapar inte robusta strukturer som står pall för katastrofer, krig eller annat som får samhället att krisa.
Lägg därtill att mängder med utstationerade företag idag är inne och arbetar i vitala infrastrukturprojekt. Det kan handla om elnät, vattenförsörjning, vägbyggen, sjukhus till och militära anläggningar.
En främmande makt som vill kartlägga dessa faciliteter kan enkelt komma in via utstationerade företag.
Det är dags för högern och ta av sig sina marknadsfundamentalistiska glasögon och kroka arm med socialdemokraterna när det kommer till att rusta samhället starkt för kommande kriser och katastrofer.
