Sofie och Madelene fann varandra genom facket

Vi träffas i Huskvarna där Sofie Johansson bor. Hon har opererat foten och är för tillfället sjukskriven. Madelene Breistål är föräldraledig med Allan, nio månader.

De båda elektrikerna faller ofta in i varandras meningar, instämmer, tillägger och kompletterar. 

Sofie Johansson utbildade sig till elektriker som vuxen, Madelene Breistål gick el-programmet på gymnasiet. 

– Jag ville egentligen gå el på gymnasiet, min pappa och morbror var elektriker, men jag vågade väl inte riktigt. Elprogrammet låg i en del av skolan som fanns i en byggnad utanför och där var det inte så många tjejer, vi skulle inte heller ha raster ihop med resten av skolan. Så det blev musik istället, säger Sofie Johansson. 

Det var en kollega som också hade läst på Lernia. Han började efter mig, men fick nästan tusen kronor högre lön.

Sedan blev det ett par terminer på lärarprogrammet, innan hon till slut gjorde slag i saken och började på vuxenutbildningen till elektriker på Lernia i Jönköping. Praktiken gjorde hon på ett av elföretagen Jönköping. 

Sofie trivdes, men första mötet med elektrikeryrket kunde ha börjat bättre. 

– Det var en kollega som också hade läst på Lernia. Han började efter mig, men fick nästan tusen kronor högre lön. Jag ifrågasatte det till företaget, och de skulle lösa det. Jag fick upp lönen en femhundring, men det blev aldrig riktigt löst. 

Madelene Breistål gick elprogrammet på gymnasiet. Egentligen ville hon gå frisörlinjen, men kom inte in. 

– Min kusin var elektriker, och jag tänkte att om han kan, så måste väl jag också kunna. 

När hon gick ut var det lågkonjunktur, så hon arbetade med att dra bredband runt om i Västsverige i ett par år, innan hon sökte sig till Jönköping, och fick jobb som elektriker. 

Det är jätteviktigt att knyta kontakter. Vi är inte på samma företag, men är ändå kollegor.

Såväl Sofie Johansson som Madelene Breistål gick med i facket så fort de började jobba. 

– Jag har det från pappa, han sa att när man börjar jobba så ska man vara med i facket. Det bara var så, säger Sofie Johansson.

– På mitt företag skulle alla gå med när man började, så jag gick med direkt, säger Madelene Breistål. 

Både Sofie Johansson och Madelene Breistål har engagerat sig i sina respektive klubbar.

Med vitt skilda uppdrag, bland annat som löneförhandlare och sekreterare, ”ett typisk kvinnouppdrag”, kommenterar Madelene Breistål och tillägger:

– Men den som skriver är ju den som har koll, den som har makten att få ner på papper vad som beslutas. 

Det är andra omgången som Sofie Johansson är aktiv i Elektrikerförbundet. När hon var ny elektriker började hon engagera sig lokalt, och blev ungdomsansvarig i VK26. 

På de här tjejträffarna i Stockholm så har man ju hört hemska historier.

– Vi gjorde sådant som att spela biljard och gick ut och åt, säger hon och tillägger att sådana aktiviteter är viktiga. 

– Att man lär känna varandra utanför det egna företaget betyder mycket. Man börjar prata, kollar läget lite och får veta hur de andra har det på sina företag. Då är det också lättare att ställa krav på sitt eget företag, när man hör hur de andra har det. 

Madelene Breistål nickar instämmande. 

– Det är jätteviktigt att knyta kontakter. Vi är inte på samma företag, men är ändå kollegor. 

Det samma gäller att lära känna andra kvinnliga elektriker i området. Tillsammans räknar de ut att det finns ungefär 14 kvinnliga elektriker i länet, varav Sofie och Madelene är två. 

– Det var med nätträffarna i Stockholm det började, säger Sofie Johansson.

Till exempel det här att de som ansvarar på byggena alldeles för ofta inte tänker på att det kan finnas arbetare som menstruerar.

– Vi tyckte att vi borde ha tjejträffar även lokalt. Att bara träffas en gång om året, och i Stockholm, kändes för lite och för långt borta. Vi visste ju om att vi var några stycken kvinnliga elektriker här i närområdet, säger Madelene Breistål. 

Nu har de haft lokala träffar där alla kvinnliga elektriker i området är inbjudna. Under pandemitider har de försökt med sådant som promenader och korvgrillning. 

– Till sommaren tänker vi oss någon form av grillkväll, berättar Madelene Breistål. 

Att vara kvinna i en så mansdominerad bransch som elbranschen är egentligen inget problem, menar de. De gillar sitt yrke, och sina kollegor. 

När det ändå inträffar att de blir dåligt behandlade handlar det om enskilda personer och deras värderingar. De enas om att det handlar om personer, inte systemet som sådant. 

– Jag känner inte många tjejer som har blivit dåligt bemötta, men på de här tjejträffarna i Stockholm så har man ju hört hemska historier. Här i Jönköping känner alla varandra, så det blir lite annorlunda, säger Madelene Breistål. 

Sofie Johansson säger att det är viktigt att kvinnliga elektriker får möjlighet att träffas och prata. 

Det finns inte heller rinnande vatten på alla toaletter, ibland kan det bara stå en alkogel-flaska där istället.

– För att kunna prata med andra i samma situation. Även om de manliga kollegorna är lätta att prata med, så blir det inte samma sak. 

– Till exempel det här att de som ansvarar på byggena alldeles för ofta inte tänker på att det kan finnas arbetare som menstruerar, säger Madelene Breistål och ger som exempel papperskorgar utan påsar i på toaletterna. 

– Det är ju inte så att man vill lägga sitt mensskydd där då. Det finns inte heller rinnande vatten på alla toaletter, ibland kan det bara stå en alkogel-flaska där istället. Och det blir ju ett problem för den som har en menskopp. 

Sofie Johansson nickar.

– Det här är ju små saker, som arbetsgivaren ofta inte tänker på, för de är män och det berör inte dem, men det blir ändå ett problem, säger hon. 

– Det behövs att vi pratar om det här, för det finns tjejer som tycker det är jättejobbigt, säger Madelene. 

– Ja, som inte vågar ta upp sånt här, säger Sofie Johansson.

Grejen är att det blir jag som är problemet, för att jag är kvinna. För att jag till exempel vill ha en avskild plats att byta om på.

Sofie Johansson säger att hon personligen inte tycker att det är jobbigt att säga till om sådant som hygienrutiner och omklädningsrum. 

– Men grejen är att det blir jag som är problemet, för att jag är kvinna. För att jag till exempel vill ha en avskild plats att byta om på. 

– Men det är inte alla gånger som killarna vill att jag ska byta om med dem heller. Det är många killar som blir obekväma om en tjej ska byta om i samma rum. Så det är inte alltid jag som är problemet. 

Att de engagerar sig fackligt handlar inte bara om att skapa gemenskap, det är också ideologiskt. 

Sofie Johansson har tagit på sig uppdraget att hjälpa VK26 med rekrytering och medlemsvärvning. 

– Vi har en del på vårt företag som inte är med i facket. De flesta ger som anledning, innan de tänker efter, att det är för dyrt. Men de kan inte säga vad det är som är för dyrt. Jag tror det mest handlar om okunskap.

– Jag kan ju också tycka att det är dyrt att vara medlem, men samtidigt känner jag att jag inte skulle ha råd att inte vara med. En dag kanske man står där och behöver hjälpen. 

Unga i dag har ofta inte haft några motgångar. Man tror inte att man har något behov av facket.

– På mitt jobb är knappt hälften anslutna, säger Madelene Breistål och säger att det kan bero på att så många av de anställda är unga. 

– Vi har haft högkonjunktur de senaste sju-åtta åren, och unga i dag har ofta inte haft några motgångar. Man tror inte att man har något behov av facket. Man har haft det för bra. 

– Men jag tycker att man ska gå med i facket inte bara när det blir problem, utan för att vi ska ha det så bra som möjligt. Det är förebyggande. 

Sofie Johansson nickar instämmande. 

– Det vi har idag är något som de innan oss har arbetat för, och det är väl lite så man behöver tänka, att det vi gör i dag, det är inte bara för vår egen skull, utan även för att vi ska kunna behålla det som är bra, så att det inte ska bli sämre för dem som kommer efter oss.

Sofie Johansson

Madelene Breistål

Tre procent kvinnor

Antalet kvinnliga medlemmar i Elektrikerförbundet har de senaste åren ökat kraftigt. Dock från en förhållandevis låg nivå.

I december 2020 var 564 kvinnor medlemmar i förbundet. Det är tre procent av medlemskåren.

Bild: Chris Smedbakken

Text: Anna Norling
Foto: Anna Hållams