Den här tiden på året brukar jag vara i full färd med att genomföra Pride Stockholm med events, seminarier och Pride Park. I år ser det annorlunda ut och förutsättningarna är något helt annat.

Men oavsett om vi kan samlas för att uppmärksamma alla människors lika värde och rätt att vara och älska vem man vill så kan vi fortfarande ta ställning och visa att det är just detta vi står upp för.

Personligen tycker jag att det är årets bästa festival, regnbågsflaggorna vajar, en parad med tusentals deltagare slingrar sig genom stan som en massiv kärleksorm, musiken dånar och människor dansar på gatorna.

I Pride Park brukar vi ha ett tält tillsammans med andra LO-förbund som alltid är välbesökt, där pågår det tävlingar, quiz och popcornmaskinen går varm. Fram mot kvällen är Parken packad med folk och stämningen är på topp – en fantastisk hyllningen till kärleken.

Anledningen till att jag ville utforska hur det är att vara homo-, bi- eller transsexuell i våra branscher var för att jag själv aldrig jobbat med någon som var just detta. Inte vad jag vet i alla fall.

2018 anordnade jag ett seminarium på Pride House där representanter från 6F-förbunden, Elektrikerna, Byggnads, Målarna, Seko och Fastighets, diskuterade i en paneldebatt hur det ser ut för HBTQ-personer på våra arbetsplatser. Det vi kunde konstatera var att vi visste väldigt lite om just detta. Man gör undersökningar i många olika sammanhang kring arbetsmiljö och medlemsenkäter i olika syften och i våra yrken pratar man mycket om att inkludera kvinnor men vi har inte mäktat med att ta det hela vägen. Än.

Anledningen till att jag ville utforska hur det är att vara homo-, bi- eller transsexuell i våra branscher var för att jag själv aldrig jobbat med någon som var just detta. Inte vad jag vet i alla fall.

Men det verkar ju helt orimligt att så skulle vara fallet. Ta hotell- och restaurangbranschen som exempel, där är det inte lika ovanligt som i byggbranschen.

Det måste handla om att man inte vill, eller vågar, vara öppen med sin sexuella läggning i vår bransch,

Det måste handla om att man inte vill, eller vågar, vara öppen med sin sexuella läggning i vår bransch, vilket i sig gör mig otroligt ledsen. Elektrikeryrket är ju det bästa man kan välja – det är väldigt varierande och du kan välja en inriktning som du trivs med. Det är ett yrke som passar de flesta som är ”praktiskt lagda”.

Men sedan har vi den där förbannade machokulturen som jag själv också har både fått utstå, förhålla mig till och tyvärr även ofta fått ta till själv för att inte bli utsatt som ensam kvinna bland alla män.

Den kulturen som kostar många unga mäns liv för att man inte tänker på säkerheten i sitt arbete.
Den kulturen som fått många kvinnor att lämna yrket för man inte orkar höra kommentarerna eller se klottret på toaletterna.
Den kulturen som kan få det bästa valet av yrke att kännas som det sämsta.

2019 gjorde vi en medlemsundersökning för att ta reda på hur attityderna till HBTQ-personer faktiskt ser ut bland Elektrikernas medlemmar. Det var första gången ett LO-förbund gjort en sådan typ av undersökning. Den fick namnet ”En relativt löjlig undersökning” efter en av kommentarerna vi fick i undersökningen. Och det är klart att det kan man ju tycka om man är en vit, straight, man och är i majoritet. Men för oss andra, och jag säger oss eftersom jag själv tillhör en minoritet i vårt förbund då jag under mina år som entreprenadelektriker tillhörde gruppen kvinnor som då utgjorde två procent av medlemskåren, så känns det istället relativt motiverat.

Till detta behövs all arbetskraft som man kan få tag på – men för att attrahera alla behövs ett schyst arbetsklimat och arbetsplatser där alla kan känna sig välkomna.

Om man sedan har med sig vetskapen om att självmordstankar är mycket vanligare bland HBTQ-personer och att ”bög” är ett vanligt skällsord som gärna klottras på toaletter och i hissar så inser man att det finns ett stort problem. Men vi fick inte bara negativa resultat av undersökningen – tvärtom så var det många som tyckte att det var helt okej om en kollega skulle komma ut som gay på jobbet och man tyckte att det var en icke-fråga, ”alla får väl va som de vill”.

Vi debatterade undersökningen tillsammans med bransch- och arbetsgivarorganisationen Installatörsföretagen på Pride House, för här har vi gemensamma intressen. Det kommer behövas rekryteras hundratals till elbranschen under kommande år. Elnätet behöver byggas ut, elmätare ska bytas, elbilar kräver laddstolpar, solceller blir alltmer populära och många stora infrastrukturprojekt är på gång. Till detta behövs all arbetskraft som man kan få tag på – men för att attrahera alla behövs ett schyst arbetsklimat och arbetsplatser där alla kan känna sig välkomna.

Louise Olsson i solglasögon, som ler och gör peace-tecknet mot kameran.
Louise Olsson på Pride 2019.

Vi är en medlemsorganisation och våra medlemmar är män, kvinnor, trans, svarta, latinos, asiater, kurder, polacker, gay, bi, asexuella, muslimer, kristna, judar och allt där emellan. Alla är lika mycket värda och alla ska kunna trivas på jobbet. Jag har många gånger själv fått kommentarer som att ”det är så bra att du är här på denna arbetsplats för grabbarna skärper sig då, det blir mycket bättre klimat”. Men det kan inte hänga på slumpen, att det kommer en tjej med ”mycket skinn på näsan” till arbetsplatsen, vi måste alla hjälpas åt. För hur vet du att det där oskyldiga bögskämtet inte kändes som en dolk i hjärtat på någon av dina kollegor?

Kärlek till er alla!

Louise Olsson
Förste vice ordförande för Elektrikerförbundet