Ghassan flydde från Syrienkriget – nu är han åter elektriker

För tio år sedan trodde inte Ghassan Safadi att han skulle sitta på morgonmöte med Lundgrens El:s Vikbolandsavdelning en mörk måndagsmorgon i januari.

Hans företag i hemstaden Homs, som är Syriens tredje största stad, hade 16 anställda och företaget växte i rask takt.

– Jag startade mitt företag Alsafadi for Electrical Works 2001. Det var jag och en anställd som cyklade runt i Homs och gjorde jobb. Det var faktiskt lättare att ta sig fram på cykel eftersom det var så mycket trafik i staden.

– Marknaden var stor, det byggdes mycket hus och lägenheter så det fanns mycket jobb. Om inte kriget kommit så hade jag haft minst 50 anställda idag, säger Ghassan Safadi.

Intresset för el började redan i mellanstadiet när han fick koppla smålampor och strömbrytare till batterier under en naturkunskapslektion.

Intresset blev så starkt att han efter grundskolan gick en tvåårig elektrikerutbildning.

– Man kan jobba som elektriker i Syrien utan utbildning. Mina anställda hade inte någon formell utbildning utan jag utbildade dem genom praktik och jag ansvarade för dem eftersom jag hade behörighet. Mitt företag hade gott renommé och växte för att vi var noggranna och gjorde bra jobb.

Ghassan Safadi menar att likheterna mellan att jobba med el i Syrien eller i Sverige är större än skillnaderna.

– El är el och symbolerna på ritningar är samma, men här i Sverige är det mer teknologi och mer datoriserat. Jag hade sele på mig på höjdjobb i Syrien men här finns fler regler kring elinstallationer och kring säkerhet.

Ghassan Safadi gifte sig med Reem 2002 och under ett decennium fick paret tre barn.

– Vi hade en fantastiskt fin lägenhet centralt i Homs. I Syrien räcker det med att en jobbar så min fru var hemma med barnen. Vi levde ett trevligt liv, när jag var ledig åkte vi ibland till havet och badade eller gick ut och käkade.

I mars 2011 ändrades förutsättningarna för ett liv i Syrien och staden Homs när konflikten mellan regeringstrupper ledda av president Bashar al–Assad och olika oppositionella grupperingar trappades upp.

Militären grep mig och utan någon rättegång tog de mig till fängelset. Det var helt sjukt.

– Kriget började långsamt, till exempel kunde några anställda inte komma till jobbet. Striderna i staden medförde att alla affärer som sålde elutrustning stängde och jobben försvann. I oktober var jag tvungen att slå igen företaget. Jag fortsatte att betala ut lön till mina anställda ett par månader men sen gick det inte längre. Vi var tvungna att stanna hemma i vårt område eftersom det var farligt att röra sig i staden.

Ghassan Safadi gick nu med i Röda korset och jobbade volontärt, halva dagen som ambulanssjukvårdare och andra halvan med att dela ut mat.

Arbetet var långt ifrån riskfritt och under vår intervju visar han videoklipp där han och hans kollegor i Röda korset–ambulansen får varningsskott skjutna mot sig när de hjälper en person från ”fel” sida i konflikten.

– Jag hjälpte alla som behövde hjälp. Om jag delade ut mat och någon bad om en flaska mjölk frågade jag inte vilken sida de sympatiserade med. Men militären grep mig och utan någon rättegång tog de mig till fängelset. Det var helt sjukt. Det var varmt, dåligt med vatten och mat och de slog oss. Första månaden satt jag i en cell som var 1 gånger 1,80 meter tillsammans med sex andra personer.

Han berättar att han flyttades till ett annat fängelse och med hjälp av en advokat kom han ut efter tio månader.

– Jag betalade massor av pengar och när jag kom ut var mitt konto tomt. Advokaten sa att jag hade tre månader på mig att lämna Syrien annars skulle de fängsla mig igen.

Jag fick bra kontakt med folk i Stavsjö. Min idé var att ha mer och mer kontakt med svenskar för att nå mitt mål att bli elektriker igen.

Med lånade pengar tog han sig med taxi, flyg och båt via Libanon, Turkiet, Grekland och Italien till Sverige, ett land han läst skulle ha demokrati, frihet och vänliga människor.

Han hamnade på en flyktingförläggning i den lilla byn Stavsjö i skogarna mellan Östergötland och Södermanland.

–  Jag kommer ihåg att jag tittade ut på genom fönstret på morgonen och såg att det var många pensionärer ute, så jag gick också ut och promenerade för att söka kontakt med de som bodde i Stavsjö. Den första personen jag träffade heter Anders Hågemo och det var han som senare hjälpte mig att ordna ett möte med Lundgrens El.

Ghassan Safadi började efter hand hjälpa till på förläggningen med olika sysslor och när flyktingförläggningen stängde blev han kvar i byn och började jobba på ett städföretag.

– Jag fick bra kontakt med folk i Stavsjö. Min idé var att ha mer och mer kontakt med svenskar för att nå mitt mål att bli elektriker igen.

Hans taktik att få jobb som elektriker var att titta efter bilar som tillhörde en elfirma och helt enkelt fråga om han fick jobb hos dem. Ett sätt som fungerade dåligt ända tills han en dag fick syn på en firmabil med texten Lundgrens El.

– Jag sprang säkert 200 meter för att komma fram till bilen. Josef som satt i bilen sa att han bara var anställd och att han inte kunde ge mig något jobb men han hänvisade mig till chefen.

Jag var lite orolig hur han skulle tas emot av killarna när de fick en kollega som inte kunde svenska i arbetslaget, men han blev bra kompis med alla direkt.

Med hjälp av vännen Anders Hågemo ordnades ett möte med vd:n och delägaren Fredrik Hermansson.

–  Ghassan kom till mötet med sin kompis från Stavsjö och jag kände direkt att vi stämde överens personlighetsmässigt och att han verkade vara en bra kille. Jag sa till honom att för att vara anställningsbar måste han få sina betyg validerade av ECY (Elbranschens Centrala Yrkesnämnd), berättar Fredrik Hermansson.

När Ghassans syriska utbildning var godkänd efter svenska krav fick han en lärlingsplats på företaget. Eftersom han inte kunde svenska tillräckligt bra skedde all kommunikation på engelska.

Första jobbet var att tillsammans med en annan elektriker på företaget installera belysning på en bildemonteringsanläggning utanför Norrköping.

– Jag var lite orolig hur han skulle tas emot av killarna när de fick en kollega som inte kunde svenska i arbetslaget, men han blev bra kompis med alla direkt. Jag har fått många synpunkter från medarbetare och kunder att det funkar bra.

Fredrik Hermansson menar att det ofta i media målas upp en bild att Sverige är hårt och kallt och att vi inte vill ta emot invandrare och integrera dem. Men han tycker många svenskar är välkomnande och vill hjälpa till.

– Det är bra att visa på de bra exemplen så att andra företagare kan följa efter.

Nu har Ghassan Safadis språk blivit så bra att alla samtal förs på svenska. Visst är det ibland språkförbistringar och kollegorna får med jämna mellanrum agera svenskalärare.

Trots att han själv drivit en stor firma har han inga planer på att starta ett eget företag.

– Det är lättare att vara anställd med mitt efternamn. Nu när mitt språk blir bättre vill jag fortsätta att utvecklas och ta mer ansvar inom firman. Jag har själv varit chef så jag vet vad som krävs.

I oktober 2019 hade Ghassan Safadi en stor fest för vänner och kollegor för att han och hans tre barn nyligen blev svenska medborgare (hans fru får vänta till 2022).

Nu när mitt språk blir bättre vill jag fortsätta att utvecklas och ta mer ansvar inom firman. Jag har själv varit chef så jag vet vad som krävs.

Ghassan reste 4500 mil till Sverige

Han har köpt en tomt i Stavsjö där han ska bygga ett hus. Han berättar att den största drivkraften för honom är att skapa en bra framtid för sina barn och att då utgå från Stavsjö är en bra idé.

– Jag åkte 4 500 mil för att få ett nytt liv. Jag fick börja om. Nu vill jag fortsätta resten av mitt liv här.

Text och foto: Niclas Sandberg