”Sorry we missed you” – Systemkritisk hopplöshet
"Om det bara hänger på individen att skapa den där rikedomen och lyckan så behövs ju inte sådant som trygga arbetsvillkor eller lagstadgade rättigheter. De som inte lyckas arbetar helt enkelt inte tillräckligt hårt.
Det är detta system som Ken Loachs nya film 'Sorry we missed you' handlar om", skriver Anna Norling.
Film: Sorry we missed you av Ken Loach
Den nya arbetsmarknaden lovar frihet. Egenföretagaren som når framgång. Bara du arbetar riktigt hårt så kommer du att nå rikedom och evig lycka.
Det är en verklighetsbeskrivning vi fått till oss. En beskrivning som många lockas utav.
Men, det är samtidigt en mycket medveten politisk strategi. Om det bara hänger på individen att skapa den där rikedomen och lyckan så behövs ju inte sådant som trygga arbetsvillkor eller lagstadgade rättigheter. De som inte lyckas arbetar helt enkelt inte tillräckligt hårt.
Något vi bör vara medvetna om är att systemet som innebär att allt fler ska bli egenföretagare leder till ett allt tydligare klassamhälle där arbetarrörelsen är starkt försvagad.
Det är detta system som Ken Loachs nya film ”Sorry we missed you” handlar om.
I Newcastle bor familjen Turner. Pappan i familjen, Ricky, som ursprungligen är byggarbetare, har sedan finanskrisen 2008 haft svårt att få jobb. Men så blir han erbjuden jobb på en budfirma. Den här gången i rollen som ”egenföretagare”, vilket innebär att han måste stå för alla investeringar och risker själv.
För att få råd med den skåpbil som krävs i jobbet säljer hans fru, Abby, den bil hon använder i sitt jobb som hemsjukvårdare. Istället åker hon buss mellan sina ”klienter” (som hennes arbetsgivare väljer att kalla de gamla, sjuka, ensamma hon stressar mellan).
I sitt nya jobb som ”egenföretagare” arbetar Ricky 14 timmar per dag, men lyckas ändå inte bli framgångsrik, bara allt mer skuldsatt. Även Abby är borta hela dagar och kvällar från familjen för att klara försörjningen.
Kvar hemma är de båda barnen, som behöver föräldrarnas stöd. Men när föräldrarna väl kommer hem är de så slutkörda att de somnar i soffan. Det är en varm, vacker film. Men samtidigt mörk och utan något hopp om en bättre framtid.
För i berättelsen om den lyckade egenföretagaren finns inte fackmedlemskap eller en röst på arbetarepartier med. När du är egenföretagare förväntas du tillhöra gruppen som kräver lägre skatt och minskade bidrag.
Något vi bör vara medvetna om är att systemet som innebär att allt fler ska bli egenföretagare leder till ett allt tydligare klassamhälle där arbetarrörelsen är starkt försvagad.
För i berättelsen om den lyckade egenföretagaren finns inte fackmedlemskap eller en röst på arbetarepartier med. När du är egenföretagare förväntas du tillhöra gruppen som kräver lägre skatt och minskade bidrag.
Och den som inte lyckas sparkar inte mot systemet som sådant, utan mot ”sosseriet” och invandringen. Något som leder till att populistiska högerpartier vinner allt mer mark.
”Sorry we missed you” bör ses som en systemkritisk inlaga. Ken Loach skapar en uppdämd, intensiv ilska mot det klassamhälle som blivit allt mer tydligt i dagens ekonomiska system.
Det handlar inte minst om gig-ekonomin, som utmålas av högerdebattörer som friheten att ta de jobb man vill, när man vill. En win-win för alla. I Ken Loachs filmatisering syns dock ingen frihet, bara utsugning – och en förlamande hopplöshet.
På bio just nu.
