• Foto: Tomas Nyberg

2018-08-16

LEDARE

”Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Vart fjärde år är det fotbolls-VM, med samma rytm inträffar vårt valår. Båda tillfällena väcker starka och liknande känslor. Inte bara i mig, tror jag.

Tanken att det är mycket som står på spel. Den snabba irritationen över en ful fällning eller ett orättvist domslut speglar ilskan över populistiska utspel som vrider på det som är sant och osant.

Lika glad som jag blir när straffen går in, lika glad blir jag av ett handlingsprogram för hur socialdemokraterna, äntligen, tänker ta viktiga steg för att på allvar stärka de fackliga rättigheterna om de får förtroende en ny period.

LÄS ÄVEN: Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

Men sen har vi olikheterna. För insatserna i fotbolls-VM är kanske känslomässigt lika höga, men det värsta som kunde hända var att vi inte gick vidare från gruppspelet. Allt utöver det skulle vara ren lycka.

Men det var inte bara att vi tog oss till det första VM slutspelet på 12 år. Vi gick hela vägen till kvartsfinal.

Men ett val påverkar oss på ett sätt som griper in i vår vardag.

Men för den här valrörelsen är insatserna nästan de motsatta: Det bästa möjliga resultatet ligger inte så långt ifrån hur vi redan har det. Någon form av S-regering som kräver stöd från ett eller flera andra partier.

Inte exakt lika lätt att skapa glädjeyra över som en VM-framgång, som att gå vidare från grundomgången till finaler.

Det kanske inte är så konstigt att vi Elektriker tillsammans med övriga 6F förbund måste dra igång kampanjer som ”Vem fan bryr sig?”.

LÄS ÄVEN: Nu är den fackliga valrörelsen igång

Men jag menar att det har nästan aldrig funnits starkare skäl att bry sig, att ha de där extra känslorna inte bara inför sommaren 2018 och VM-slutspelet, utan inför söndagen den 9 september 2018 och ödesdagen då vi alla har rätt att utnyttja vår röst och bestämma vilka som ska bilda regering.

För sämsta möjliga resultat av den dagen är något som oroar mig på riktigt. De opinionsmätningarna vi sett på sista tiden visar inte längre det sämsta scenariot i form av en alliansregering, utan en moderatregering med stöd eller medverkan av Sverigedemokraterna.

Skulle det inträffa handlar det om verkliga insatser. Såna som kommer att märkas på våra arbetsplatser, i våra lönekuvert, i våra föräldrars pensioner, på vårdcentraler, förskolor och i våra framtidsutsikter.

Det som skulle hända är på riktigt. Lönerna skulle bli lägre. Vi skulle få otryggare anställningar. För är det något som SD redan nu är överens med hela alliansen om, så är det att facket är för starkt, och att de rättigheter vi kämpat för tillsammans är ett hinder för arbetsgivarna.

Många av de rättigheterna kommer de att ta bort som det första de gör. Det andra som kommer hända är att våra skattepengar blir till välfärdsvinster som gör några få kapitalister inom skola och vård och vanvettigt rika.

Det tredje är att skatten sänks så att det inte blir några välfärdsinvesteringar.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre.

När regeringen la förslag om att stänga de religiösa friskolorna, ett välkommet förslag enligt mig, blev det hyllningar. Trots att de enda som påverkas är ett litet antal skolor med ganska få elever.

Skriverier om dödsskjutningar läser vi var dag. Trots att det är fler som dör på sina arbeten än som skjuts ihjäl.

När nuvarande regering vill stärka LAS och bland annat avskaffa sms-anställningar påverkar det tryggheten och vardagen för hundratusentals människor. Men hur ser reaktionerna ut?

Så det jag frågar mig är vad vi, fackligt aktiva, kan göra för att visa på vilken fråga som faktiskt kommer påverka våra liv? Som kommer göra skillnad på allvar, på riktigt?

Om det som kommer hända när arbetslösheten stiger, när lönerna pressas så lågt att de inte räcker till hyran och när vi inte längre kan räkna med att det finns en vård som tar hand om oss och våra barn i framtiden?

LÄS ÄVEN: ”Lönesänkning – en valvinnare?”

Vad vi kan göra är att prata arbetsplatsvillkor, och välfärd. Att gå och rösta.

Och att se till att alla röstar efter vad de faktiskt skulle tjäna på och få ett bättre liv av, och inte efter att de just sprängt en ven i pannan över det senaste ryktet de har läst i någon av all grupper på Facebook som sprider hat och rädsla.

Jag vet att vi kan göra skillnad. Allt kan fortfarande hända.

Så även om det nu ser bra ut för SD och M, så är det faktiskt vi som avgör. Den 9 september.

Jonas Wallin,
ordförande Elektrikerförbundet

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

DEBATT: ”Vi får inte ta för dåligt betalt”

DEBATT ”Det finns ju inga argument som håller om man säljer bristkompetens till priser som gör att vi sakta kväver oss själva. Det finns en positiv och en negativ spiral och vi väljer i vilken av dem vi skall vara”, skriver Mats Bjelkevik. Rekordvärme i 3 månader och nu börjar politiker prata om att man behöver en plan för extrema väderförhållanden.

”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”

KRÖNIKA ”Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig”, skriver PO Bergström. 28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken Käbbelkulturen.

Anna Norling: ”Det ska löna sig att arbeta”

KRÖNIKA ”De här ständiga kraven från högern att sänka bidragen för dem som har det sämst ställt passar precis in i mallen. För då går det samtidigt att sänka lönerna riktigt mycket, utan att bidragen blir högre än lönerna. Då lönar det sig helt plötsligt att arbeta”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Det är tisdagskväll.

Claes Thim: ”Rikta ilskan åt rätt håll”

DEBATT ”Här menar jag att Sverigedemokraterna ljuger för våra medlemmar om vad de egentligen vill. Sverigedemokraterna säger sig värna svenska arbetare men har faktiskt röstat emot att ställa krav på villkor i nivå med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar”, skriver Claes Thim. Claes heter jag och är installationselektriker samt aktiv i Svenska Elektrikerförbundet.

DEBATT: Välfärdssamhälle vs. skattesänkningar

DEBATT ”Ska välfärden fungera, måste det in skattepengar och när vi får fler barn och pensionärer behövs det mer skattepengar för att alla ska få ta del av välfärden”, skriver debattörerna. Eftersom medellivslängden ökar, vi blir äldre och äldre hela tiden samtidigt som barnafödandet också ökar, så kommer flera ta del av välfärden.

Nille Thorsell ”Rädsla gör oss till dårar”

KRÖNIKA ”Det dog fler människor i arbetsplatsolyckor 2017 än av gängskjutningar, men man hör inte många vara rädda för sina arbetsplatser. Rädslan spökar i våra hjärnor och slår ut all form av logiskt tänkande”, skriver Nille Thorsell. Rädsla gör oss till dårar som fokuserar på allvarliga, men relativt små hot och gör så vi missar de stora hoten.

”Är det här demokrati?”

DEBATT ”Jag ser det som en åldersdiskriminering och kränkning av föreningsrätten alltså ett Odemokratiskt beslut. Varför omyndigförklarar man 10 procent av medlemmarna?”, skriver Lars-Erik Pettersson angående beslutet om pensionärers rösträtt i förbundet.
Foto: Tomas Nyberg

Svar till insändare angående pensionärers rösträtt på valmöten i verksamhetskretsarna

DEBATTREPLIK Elektrikerförbundets 1:e vice ordförande Per-Håkan Waern svarar här på Lars-Erik Petterssons debattext angående pensionärers rösträtt i förbundet.

”Alliansens arbetsmarknadsreform är socialt livsfarlig”

KRÖNIKA ”Arbetsgivare anställer inte fler än vad produktionen kräver, bara för att lönerna sänks. Och arbetsgivare anställer inte folk som inte klarar jobbet, även om de blir billigare än andra. Däremot anställer de förstås gärna folk som kan jobbet till litet lägre kostnader än förut”, skriver Ann-Marie Lindgren.

DEBATT: (S)chyssta villkor på arbetsmarknaden

DEBATT ”En socialdemokratisk valseger är garanten för en fortsatt utveckling av den svenska modellen”, skriver debattörerna. Krav på kollektivavtalsliknande villkor vid offentliga upphandlingar är ett viktigt politiskt beslut för att upprätthålla den svenska modellen.

Ulf Lundén: ”En av årets viktigaste böcker”

KULTUR Föreningen Arbetarskrivare publicerar sin 11:e antologi. Den heter Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Jag utnämner den till en av årets viktigaste böcker. Under läsningen nynnar jag på John Lennons klassiker ”Working class hero”.

Poul-Erik Jensen: ”Facklig-politisk samverkan är superviktigt”

KRÖNIKA ”Facklig-politisk samverkan är superviktigt. Höstens val är superviktigt. Det handlar om blåbrunt eller rödgrönt och oavsett hur det blir så får det enorma konsekvenser för landets löntagare i alla branscher”, skriver Poul-Erik Jensen.

DEBATT: Skattefinansierad lönedumpning

DEBATT ”För att fortsätta på den inslagna vägen där arbetsvillkoren förbättras för alla som jobbar i Sverige, behöver vi en fortsatt Socialdemokratisk regering efter den nionde september”, skriver debattörerna.

Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

”Vi måste vända debatten, få den att handla om det som verkligen betyder något om våra liv. Om sådant som arbetsvillkor och säkerheten på våra arbetsplatser”, skriver Tidningen Elektrikern redaktör Anna Norling.

”Lundell är ingen bitter gammal gubbe”

KULTUR ”Vardagar” av Ulf Lundell Utgiven av Wahlström & Widstrand ”När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding”, skriver Ulf Lundén. Ulf Lundell skapar svarta rubriker på nytt.