• Foto: Tomas Nyberg

2018-08-16

LEDARE

”Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Vart fjärde år är det fotbolls-VM, med samma rytm inträffar vårt valår. Båda tillfällena väcker starka och liknande känslor. Inte bara i mig, tror jag.

Tanken att det är mycket som står på spel. Den snabba irritationen över en ful fällning eller ett orättvist domslut speglar ilskan över populistiska utspel som vrider på det som är sant och osant.

Lika glad som jag blir när straffen går in, lika glad blir jag av ett handlingsprogram för hur socialdemokraterna, äntligen, tänker ta viktiga steg för att på allvar stärka de fackliga rättigheterna om de får förtroende en ny period.

LÄS ÄVEN: Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

Men sen har vi olikheterna. För insatserna i fotbolls-VM är kanske känslomässigt lika höga, men det värsta som kunde hända var att vi inte gick vidare från gruppspelet. Allt utöver det skulle vara ren lycka.

Men det var inte bara att vi tog oss till det första VM slutspelet på 12 år. Vi gick hela vägen till kvartsfinal.

Men ett val påverkar oss på ett sätt som griper in i vår vardag.

Men för den här valrörelsen är insatserna nästan de motsatta: Det bästa möjliga resultatet ligger inte så långt ifrån hur vi redan har det. Någon form av S-regering som kräver stöd från ett eller flera andra partier.

Inte exakt lika lätt att skapa glädjeyra över som en VM-framgång, som att gå vidare från grundomgången till finaler.

Det kanske inte är så konstigt att vi Elektriker tillsammans med övriga 6F förbund måste dra igång kampanjer som ”Vem fan bryr sig?”.

LÄS ÄVEN: Nu är den fackliga valrörelsen igång

Men jag menar att det har nästan aldrig funnits starkare skäl att bry sig, att ha de där extra känslorna inte bara inför sommaren 2018 och VM-slutspelet, utan inför söndagen den 9 september 2018 och ödesdagen då vi alla har rätt att utnyttja vår röst och bestämma vilka som ska bilda regering.

För sämsta möjliga resultat av den dagen är något som oroar mig på riktigt. De opinionsmätningarna vi sett på sista tiden visar inte längre det sämsta scenariot i form av en alliansregering, utan en moderatregering med stöd eller medverkan av Sverigedemokraterna.

Skulle det inträffa handlar det om verkliga insatser. Såna som kommer att märkas på våra arbetsplatser, i våra lönekuvert, i våra föräldrars pensioner, på vårdcentraler, förskolor och i våra framtidsutsikter.

Det som skulle hända är på riktigt. Lönerna skulle bli lägre. Vi skulle få otryggare anställningar. För är det något som SD redan nu är överens med hela alliansen om, så är det att facket är för starkt, och att de rättigheter vi kämpat för tillsammans är ett hinder för arbetsgivarna.

Många av de rättigheterna kommer de att ta bort som det första de gör. Det andra som kommer hända är att våra skattepengar blir till välfärdsvinster som gör några få kapitalister inom skola och vård och vanvettigt rika.

Det tredje är att skatten sänks så att det inte blir några välfärdsinvesteringar.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre.

När regeringen la förslag om att stänga de religiösa friskolorna, ett välkommet förslag enligt mig, blev det hyllningar. Trots att de enda som påverkas är ett litet antal skolor med ganska få elever.

Skriverier om dödsskjutningar läser vi var dag. Trots att det är fler som dör på sina arbeten än som skjuts ihjäl.

När nuvarande regering vill stärka LAS och bland annat avskaffa sms-anställningar påverkar det tryggheten och vardagen för hundratusentals människor. Men hur ser reaktionerna ut?

Så det jag frågar mig är vad vi, fackligt aktiva, kan göra för att visa på vilken fråga som faktiskt kommer påverka våra liv? Som kommer göra skillnad på allvar, på riktigt?

Om det som kommer hända när arbetslösheten stiger, när lönerna pressas så lågt att de inte räcker till hyran och när vi inte längre kan räkna med att det finns en vård som tar hand om oss och våra barn i framtiden?

LÄS ÄVEN: ”Lönesänkning – en valvinnare?”

Vad vi kan göra är att prata arbetsplatsvillkor, och välfärd. Att gå och rösta.

Och att se till att alla röstar efter vad de faktiskt skulle tjäna på och få ett bättre liv av, och inte efter att de just sprängt en ven i pannan över det senaste ryktet de har läst i någon av all grupper på Facebook som sprider hat och rädsla.

Jag vet att vi kan göra skillnad. Allt kan fortfarande hända.

Så även om det nu ser bra ut för SD och M, så är det faktiskt vi som avgör. Den 9 september.

Jonas Wallin,
ordförande Elektrikerförbundet

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Sofie Eriksson: ”Mannen framför mig vågar inte skaffa barn”

KRÖNIKA ”Föreställ dig känslan. Att hela din närvaro ifrågasätts dagligen. Att arbeta hårt med kroppen och ändå ses som en belastning. Att inte våga skaffa barn för att du är så orolig att en liten och skör människa skulle behandlas lika vidrigt som du själv”, skriver Sofie Eriksson. Nej, jag vågar inte skaffa barn. Inte så som det ser ut nu.

”Människor med fysiskt tunga arbeten ska inte bli förlorare”

LEDARE ”Innan pensionsåldern höjs borde man ha säkrat så att arbetsmiljön är så bra att man kan arbeta längre än idag. Det kanske vore på sin plats att sänka den dagliga arbetstiden, korta arbetsveckan eller förlänga semestern”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Nuvarande pensionssystem infördes 1999. Det föregicks av ett stort remissarbete.

Kurt Junesjö: ”Jag hoppas LO-förbunden tar sitt förnuft till fånga”

REPLIK ”När Erland Olauson säger att rättsläget är oförändrat talar han tyvärr mot bättre vetande”, skriver Kurt Junesjö. Erland Olausons bemötande av mina åsikter om förslaget till inskränkningar i strejkrätten är anmärkningsvärt. För han bemöter mig bara med ett enda argument, en dom som kom redan 1989, Britanniadomen.

Josefine Larsson: ”Vart har respekten tagit vägen?”

KRÖNIKA ”Hade jag inte velat bli smutsig under mina naglar hade jag ju valt ett annat yrke. Och så vitt jag vet så finns det faktiskt män som inte vill få smuts under sina naglar också. Men skulle en man någonsin få den frågan? Jag tror inte det”, skriver Josefine Larsson. För snart nio år sedan valde jag att bli elektriker.

Johannes Klenell: ”Personligen avskyr jag cynismen”

KRÖNIKA ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något sa parollen under flyktingkrisen. Ändå sitter man där, med sitt morgonkaffe och känner sig otillräcklig inför att världen går under”, skriver Johannes Klenell. Jag är i grunden optimist. Det är inte en lätt grundinställning att ha i dag. Världen krymper. Vi dränks i bilder av plågade människor.

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

KRÖNIKA ”Vilket parti eller tankesmedja som helst kan dribbla med siffror och statistik, men inom fackförbunden och i LO organiserar vi 1,5 miljoner människor som riskerar sämre liv om högern får igenom sina förslag”, skriver Felix Finnveden.

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

KRÖNIKA ”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.  Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino.

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”

MINNESORD Karl du föddes god och snäll i en värld full av törnen. Du frågade alltid hur jag mådde och det kändes på riktigt som du ville veta svaret. Vi var många som visste att du tampades med spöken. Jag förstod dock aldrig att det var spelets satar som drev dig i fördärvet. Hade du bara sagt något, hade jag bara lyssnat. Det finns många om och men här min kamrat Karl.

Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid. Vissa kallade honom Kalle, andra med mig sade Knuters. Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor.

DEBATT: ”Sänkt medlemsavgift – till vilket pris?”

DEBATT ”Vill du betala lägre i fackavgift så är ett bra tips att avstå nästa års löneförhöjning eller strunta i att plocka ut ackordet”, skriver debattörerna. Något som diskuteras flitig i förbundet just nu är medlemsavgiften, huruvida den ska sänkas eller ej.

Claes Thim: ”Större risk att dö på jobbet än att bli skjuten”

DEBATT ”En dödsskjutning leder oftast till stora tidningsrubriker och bästa sändningstid i tv. En död arbetare får knappt en notis i samma media. Hur kommer det sig?”, skriver Claes Thim. Första arbetsdagen för året och jag börjar med att summera arbetsmiljöåret som varit.

DEBATT: ”Stoppa oseriösa kurser för ställningsbyggare”

DEBATT ”Det går inte att lita på utbildningsbevisen som utfärdas av oseriösa aktörer. Människor riskerar att utsättas för livsfara”, skriver Gustaf Gedda och Håkan Carlsson. Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler.

Ulf Lundén: ”En arbetarklasshjälte för vår tid”

LITTERATUR (Michael Enggaards debutroman Ynkrygg. Utgiven av Bokförlaget Polaris.) ”Romanhjältar från arbetarklassmiljöer hör inte till vanligheterna och upplösningen hör till det mer vederkvickande slaget”, skriver Ulf Lundén. Michael Enggaards debutroman Ynkrygg utspelar sig på en bilverkstad och i en boxningsring i Köpenhamn.

David Fernhed: ”Kapitalismen är precis så hård och kall som Scrooge”

”Och kapitalismen är precis så där hård och kall som Scrooge. Det enda som räknas är vinsten på satsad krona”, skriver David Fernhed. Med smink i hela ansiktet, lite för trånga byxor och en storväst i beige manchester sitter jag i logen. Jag väntar. Jag väntar på att få gå upp på komedianternas scen och spela min roll.