Från otrygg anställning till trygg – Julia bytte bana till elektriker

Under sin tid som butiksanställd hade hon endast tim- och deltidsanställningar. Det var när hon slutligen fick en provanställning men blev uppsagd innan anställningen skulle omformas till en tillsvidaretjänst som hon säger att hon fick nog.

– Jag blev tokless. Inom handeln sätts otrygga anställningar i system. Och har du en provanställning kan de säga upp dig för att de till exempel inte gillar din tröja. Jag tänkte att nu fick det räcka.

Att det blev just elektrikeryrket hon skulle omskola sig till var från början inte självklart, men efter att ha tänkt igenom möjligheterna var elektriker det enda rimliga.

– Jag ville jobba med något fysiskt, jag har lite spring i benen, och jag ville inte plugga i många år. Så då valde jag inom hantverkaryrkena. Snickare kändes för tungt, rörmokare för grisigt och målare fanns inte ens på kartan, det kändes alldeles för tråkigt.

– Så då var det bara elektrikeryrket som var kvar.

Hon läste på Astar i Umeå, mitt under pandemin. Det mesta skedde på distans. Praktiken gjorde hon på Umia i Umeå. Där blev hon kvar.

Hur var det när du väl kom ut på jobb?

– Det var väldigt annorlunda mot butiksjobbet. Jag började på service, och det kom som en chock hur fritt och med eget ansvar det var. Jag arbetade med en kollega som är min vän i dag, han är som min mentor, en klippa för mig i arbetet.

– Jobbet var inte så fysiskt tungt som jag trodde, men ganska klurigt. Speciellt när det handlar om felsökning. En gång var vi på en bilbesiktning och felsökte. Det var jätteroligt. Deras maskin funkade inte, men det var inget elfel, de hade kört ned en sten i maskinen.

I dag arbetar Julia på entreprenadsidan. Hon och en kollega gör ett rotjobb i ett befintligt lägenhetsbestånd.

– Vi är ett härligt gäng på arbetsplatsen med elektriker, snickare, rörisar, målare, plattsättare, alla.

– Men jag tror nog att jag egentligen är en serviceelektriker. På entreprenad är det väldigt enformigt. Jag saknar att få veta varför jag ska koppla saker på ett visst sätt, jag får bara veta att man ska koppla det på ett visst sätt. På service handlar det mycket mer om att du måste tänka själv, och då kan man också förstå hur man kan laga något som inte fungerar

Facket gick hon med i direkt hon fick en lärlingsanställning. Hon har det fackliga hemifrån, säger hon.

– Utan facket hade vårt samhälle sett helt annorlunda ut. Dels hade våra villkor på arbetsmarknaden sett annorlunda ut, men rent krasst även samhället i stort. Jag såg vikten av det, därför gick jag med.

Han är en stöttepelare när det handlar om våra rättigheter och fackliga frågor

Hon berättar att hon har tät kontakt med Elektrikernas ombudsman i Umeå, Peter ”Kritan” Svensson.

– Han kom ut på ett bygge och pratade med oss. Nu pratar vi nog två gånger i veckan ungefär. Vi pratar om allt. Han är en stöttepelare när det handlar om våra rättigheter och fackliga frågor.

Julia Nilsson är aktiv i klubben på Umia, där är hon studieansvarig. Hon är även aktiv i Elqvinnorna.

Hon visste att elyrket var kraftigt mansdominerat. Men det var inget hon räddes inför.

– Jag kommer från ett kvinnodominerat yrke, och kände att det nog kommer att bli skönt att få arbeta med något helt annat.

Av de omkring 40 montörerna på Umia är Julia Nilsson i dag ensam kvinna. Men hon var inte ensam kvinna på utbildningen. Av de tio som påbörjade utbildningen gick fem klart, och av dessa var tre kvinnor.

Har du några tips till de som i dag utbildar sig till elektriker?

– Stå upp för dig själv. ”Jag är här, och jag är här för att vara kvar”. Det har hänt att jag frågat om något i yrket, som när jag skulle byta sågblad på en feinsåg, och frågade hur jag skulle göra, och fick till svar ”vadå, kan du inte det här?” ”Nej, det är därför jag frågar. Jag är ny i yrket och har inte hunnit lära mig allt än. Kan du inte bara svara på frågan?”

– Det här gäller även män som är nya i yrket, stå på er! Är det något du behöver lära dig, fråga. Annars lär du dig inte.

Foto: Erik Abel