El-ettan satsar på att bilda klubbar – solcellsföretag prioriteras

El-ettan har styrelsemöte i Riksbyggens lokaler i Täby park. Vissa är på plats, andra är med digitalt. Förutom förtroendevalda är även flera ombudsmän inadjungerade.

Höstens arbete planeras. Högt på agendan står att få igång aktiva klubbar på avdelningens arbetsplatser. Vid årsskiftet fanns det 22 klubbar i avdelningen, nu ett halvår senare har den siffran ökat till 30.

– Vi har jobbat aktivt med att bilda klubbar i år. Vi ringer runt till medlemmar som arbetar på företag med många medlemmar men som saknar klubb och frågar om någon är intresserad av att ta på sig ett förtroendeuppdrag. Sedan kör vi medlemsmöte på företaget och försöker stötta medlemmarna med utbildning och annat de behöver, säger David Wikström och tillägger:

– Solcellsföretagen är prioriterade, för de har det ofta för jävligt. De är så nya och ofta fungerar inte sådant som traktamente och restid. Så vi försöker stötta dem i det.

Ännu inte sett så många varsel

Än så länge har inte lågkonjunkturen slagit till mot Stockholm enligt ombudsmännen på plats.

– Det ser bra ut, inte så många konkurser så här långt. Vi har ganska många infrastrukturprojekt i Stockholm som sväljer många elektriker, så vi har ännu inte sett så mycket varsel, säger Patrik Ericsson, ombudsman i Stockholm.

På frågan vad som kännetecknar förbundets Stockholmsavdelning blir svaren ”många arbetsplatser i samband med låg organisationsgrad”.

– Vi har en sådan låg organisationsgrad och det påverkar attityden, vi får svårare att komma ut på arbetsplatser, för viljan är låg och rädslan stor, säger Patrik Ericsson och tillägger:

– Vi möts ofta med kalla handen, för det finns ett motstånd mot facket i Stockholm.

Sara Benige, ledamot i avdelningsstyrelsen, håller med.

– Det finns ofta en kass attityd mot facket ute på byggena. Mycket verkar handla om grupptryck, det kan vara någon äldre som inte fått hjälp av facket på 80-talet och säger att facket är skit, och så hänger alla andra på och tror på honom.

Skadestånd snabbare i Stockholm

David Wikström lyfter att motståndet mot facket på många arbetsplatser i Stockholm leder till att relationen mellan företag och fack ofta är icke existerande.

– Därför blir det skadestånd mycket fortare här, när företagen bryter mot lag och avtal, än som i Norr, där man försöker bevara en god relation.

Totalt har Elektrikerförbundet avtal med över 900 företag i Stockholm, på knappt hälften av dem finns medlemmar. Ninni Blom, förtroendevald, lyfter att de aktiva i avdelningen är för få för antalet arbetsplatser.

– Vi är så få personer och har så många arbetsplatser och skolor så vi mäktar inte med.

Men det har sakta börjat fyllas på med fler förtroendevalda i avdelningen, medlemmar som delar på uppdragen.

Några av namnen är Alan Khani som under våren hjälpt till med arbetet i avtalsrörelsen, Peter Sax, suppleant i avdelningsstyrelsen, som bland annat hjälpt till vid förhandlingar och Denise Gertz som hjälpt till med skolinformation på elprogrammen i avdelningen, ofta tillsammans med Ella Johansson. Även i skolorna möter avdelningen ett ointresse för facket.

Vill backa tillbaka till tidigare indelning

– Det finns en stor okunskap hos skolorna, lärarna är inte superpeppade, men inte heller negativa. Eleverna har ingen koll på vad facket är. Det de hör från företagen är att det är dyrt och att det inte är något att vara med i, det är svårt att få deras etablerade uppfattning att förändras, säger Ella Johansson.

Förbundets nya geografi har inneburit att El-ettan tappat många medlemmar. Medlemmar bosatta i Vallentuna, Norrtälje, Sigtuna och Upplands-Bro tillhör numera den nya avdelning 20. Det här är något avdelningsstyrelsen i El-ettan vill backa tillbaka till den tidigare indelningen.

Men den nya organisationen har även gett positiva effekter enligt de samlade i Täby park.

– Vi ska vara ute mycket mer än tidigare. Så nu redovisar vi alla besök vi gör, och vi gör jävligt mycket utåtriktad verksamhet, säger ombudsman Daniel Lundin.

– Nu verkar förbundet bry sig om vad vi gör i avdelningarna. Det bästa är att det finns ett närvarande ledarskap med regionchefen mot avdelningarna. Det har saknats tidigare, säger David Wikström.