Kampen mot dåliga toaletter – elektrikern Ellen slåss för lagändring
Smutsiga toaletter, trasiga toaletter, toaletter utan dörrar – eller inga toaletter alls. Många kvinnliga elektriker i Australien har upplevt samma problem. En dag fick Ellen McNally, elektriker i Wollongong, nog.
– Jag tog upp frågan på nationell nivå med ETU, elektrikerfacket i Australien, efter att ha pratat med kvinnliga kollegor runt om i landet, berättar hon för Elektrikern.
– För mig var det extra tydligt både när jag var gravid och efter att ha fött barn. När man som kvinna är i minoritet blir männens norm det som gäller. Jag upplevde dessutom hela miljön som särskilt utmanande efter att ha fått ett missfall, berättar elektrikern Ellen McNally.
Som fackligt aktiv sedan 18 år och en av de ledande kvinnorna inom ETU blev hon lyssnad på. Det blev startskottet på en rapport och kampanj som kallas ”Nowhere to Go”.
Syftet är glasklart: förändring.
– Jag har pratat om frågan med både kvinnor och män på olika arbetsplatser och med olika yrkesbakgrunder för att få deras stöd. På samma sätt har jag diskuterat med nyckelpersoner inom industrin, med politiker, andra fackförbund, media, forskare och förstås många inom vårt eget fackförbund, säger hon.
Extra tydligen när hon blev gravid
Som mamma till två barn är hon mån om att framtidens arbetsplatser ska bli bättre.
När hon själv av en slump blev elektriker insåg hon tidigt att det var ett problem med hygienutrymmen för kvinnor på många arbetsplatser.
– Det är egentligen förvånande att vi behöver en kampanj för sådana baskrav. När kvinnorna delade sina historier blev vi chockade över hur stor problemet var och insåg hur det speciellt drabbar kvinnor, säger Allen Hicks, förbundsordförande för Electrical Trades Union (ETU) i Australien.
När Ellen McNally blev elektriker insåg hon tidigt att det var ett problem med hygienutrymmen för kvinnor på många arbetsplatser.
– Begränsad tillgång till toaletter och eviga frågor om varför kvinnor behöver använda dem så ofta har alltid varit ett problem. För mig var det extra tydligt både när jag var gravid och efter att ha fött barn. När man som kvinna är i minoritet blir männens norm det som gäller. Jag upplevde dessutom hela miljön som särskilt utmanande efter att ha fått ett missfall. En dåvarande chef som helt saknade empati förstod inte alls vad jag gick igenom, berättar hon.
Städpersonalen drogs in
Just hennes arbetsplats har väldigt få toaletter för kvinnor. På skyltar har någon klottrat på den stiliserade bilden av en kvinna för att göra om den till en häxa.
Hon suckar.
– Trots att vi blir allt fler kvinnor som arbetar där förändras inte detta. Och även om vi påtalar problemen får vi inte alltid de svar vi borde få. Jag tycker, åtminstone där jag arbetar, att det snarare blivit sämre senaste åren. Tidigare hade vi egen städpersonal, nu läggs det ut på entreprenad. På många arbetsplatser har det blivit ett område där det går att spara pengar. Om inte vi som anställda säger ifrån kommer arbetsgivarna att försöka komma undan.
Blev snabbt arbetsplatsombud
Ellen McNally blev elektriker 2001 genom att hoppa på ett sommarjobb på ett kraftverk som låg nära där hon bodde. Hon kände direkt att hon hade hittat hem.
– Jag hittade min typ av folk där och älskar dem jag jobbar med. Jag fick en lärlingsplats i 12 månader, efter ett system som fanns i Australien på den tiden, minns hon.
Ganska snart gick hon med i facket och blev arbetsplatsombud nästan direkt. I dag jobbar hon skift och åker mest ut på akuta uppdrag när det uppstår fel eller avbrott i elnätet kring Wollongong på Australiens östkust.
– Begränsad tillgång till toaletter och eviga frågor om varför kvinnor behöver använda dem så ofta har alltid varit ett problem, säger Ellen McNally.
– Tidigare hade vi egen städpersonal, nu läggs det ut på entreprenad, säger Ellen McNally.
”Förvånande att vi behöver en kampanj”
Allen Hicks, förbundsordförande för Electrical Trades Union (ETU) i Australien, säger att det var häpnadsväckande uppgifter som kom fram kring brister när det gäller toaletter på arbetsplatser.
– Det är egentligen förvånande att vi behöver en kampanj för sådana baskrav. När kvinnorna delade sina historier blev vi chockade över hur stor problemet var och insåg hur det speciellt drabbar kvinnor, säger han.
Tillsammans med kvinnorna i ETU National Women’s Committee gjordes den rapport som blev en kampanj, ”Nowhere to Go”, med tydliga mål.
– Vi ser den som något alla arbetare både kan stödja och själva ha nytta av, säger Allen Hicks som innan han började arbeta fackligt på heltid själv jobbade många år som elektriker inom bland annat gruvindustrin.
Försöker få politiskt stöd för förändring
Att så lite hänt genom åren förvånade.
– Vi drog igång kampanjen i augusti 2021. På grund av pandemin gjorde vi det digitalt. På ett sätt var det bra. Nu fick alla, oavsett var man var i landet, chansen att vara med och ställa frågor.
Allen Hicks säger att många reagerat.
– De flesta som läste rapporten blev chockade. Nu arbetar vi för att få politiskt stöd för förändringar som ska reglera minimikrav för vilka bekvämligheter, i form av bland annat toaletter, som ska finnas på en arbetsplats.
Kampanjen har generellt fått stor uppmärksamhet i australisk media. Fokus för ETU är att skapa tryck på politiker och andra beslutsfattare för att få till snabba lagändringar, men en utmaning är att regelverken är olika i Australiens delstater som också styrs av olika partier.
