Efter en ett och ett halvt år lång process kan vi för denna gång lämna LO-kongressen bakom oss. Det var min första LO-kongress i rollen som företrädare för LO-styrelsen. Ett ganska spännande uppdrag och ansvar där man väntas svara upp för styrelsens uppfattning i debatten med ombuden.

Med många motioner och många bra argument från ombuden gällde det att snabbt kunna snickra ihop ett anförande som svar på det ombuden föreslog från talarstolen.

Allt som allt gick LO-kongressen bra. Vi i styrelsen fick igenom majoriteten av våra yrkanden, men fick även som sig bör stryk på några. Spänstiga debatter och nagelbitande omröstningar gjorde kongressen levande.

Trygghet och omställning – viktiga framsteg har gjorts

En sak som debatterades på kongressen var en fråga jag lyft många gånger här i mina ledare. Förhandlingarna kring trygghet och omställning. Efter en mångårig och snårig process med ett tidvis splittrat LO vill jag ge en stor eloge till LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som trots allt lyckats gång efter annan samla LO-förbunden.

Tar staten över alltmer ansvar kommer det att fortsätta underminera modellen och organiseringen.

Urban Pettersson, förbundsordförande Elektrikerna

Vi i Elektrikerna är inte på något sätt nöjda med situationen vi försatts i, men utifrån förutsättningarna har ändå viktiga framsteg gjorts.

Jag tror också det är här de olika åsikterna hos LO-förbunden har sin grund. Huruvida man accepterar situationen eller inte, något jag inte lägger någon värdering i.

Vi är långt ifrån klara med frågan om Trygghet och Omställning. Processen fortsätter samtidigt som nya hot reser sig från andra håll.

Det skadliga förslaget om minimilöner

De senaste åren har svenska fackförbund kämpat för att hindra det förslag om minimilöner som nu ligger på Europaparlamentets bord, en fråga som även den debatterades på LO-kongressen.

Tillsammans har parterna, Socialdemokraterna tillsammans med våra nordiska vänner i EU förhandlat och obstruerat för att försöka hindra det skadliga minimilöneförslag som nu rör sig närmare och närmare ett införande.

Den svenska partsmodellen bygger på att parterna bär ansvar för helheten av de regler och villkor som gäller på arbetsmarknaden.

I modellens kärna finns en tanke om att arbetsgivare och arbetstagare i princip måste organisera sig för att förändra arbetsmarknadens villkor. Det skapar ett positivt tryck på parterna, som jag vill mena är en stor del av varför vi i Sverige har en så hög kollektivavtalstäcknings- och organisationsgrad.

Kommer att underminera organiseringen

Tar staten över alltmer ansvar kommer det att fortsätta underminera modellen och organiseringen, vilket leder till att det blir svårare att kontrollera tillämpningen av kollektivavtalen.

Av erfarenhet riskerar det att lämna makten till politikerna att skapa både golv och tak för bägge parter. Det blir också ett avsteg från den reformistiska profil kollektivavtalen har, där de kan utvecklas över tid mellan två stadigvarande parter.

Politiken däremot, är föränderlig och olika majoriteter fattar vitt åtskilda beslut. Därför är frågan viktigare och större än vad den ser ut att vara.

Politiker ska inte bestämma svenska löner

När fackförbunden i andra EU-länder gett upp hoppet om att organisera sig som oss är det lätt att ropa på lagstiftning. Ur mitt perspektiv blir det att outsourca det fackliga ansvaret.

Jag tror att det även i länder med svag organisationsgrad riskerar att försvaga fackförbunden, när staten kliver in och gör vårt jobb.

För att citera LO-kongressens uttalande:

”Det föreslagna EU-direktivet om minimilöner som nu förhandlas är en katastrof för svenska löntagare. För svenska arbetare är läget särskilt allvarligt eftersom en europeisk lönelag hotar vårt sätt att förhandla om löner och allmänna villkor i kollektivavtal.

Alla krafter måste mobiliseras för att försvara den svenska modellen. Det är allvar nu och en stor strid väntar. Löner och villkor i Sverige ska inte bestämmas av politiker i Bryssel eller i Sveriges riksdag, utan i förhandling mellan parterna på svensk arbetsmarknad.”

Jag hade uppfattningen redan innan LO kongressen, och nu upprepar jag det kongressen antagit igen: Sverige ska inte implementera ett EU-direktiv om minimilöner i svensk lagstiftning.

God jul och gott nytt år!

Vi går nu mot jul och nyår, och det börjar bli dags att få några dagars återhämtning under mellandagarna innan nästa års arbete tar vid.

Jag vill därför avsluta med att önska er alla en fin jul och nyårshelg samt tacka för det viktiga arbete ni gjort för Elektrikerna i år.