Hej,

Jag heter Salleh och går på el- och energiprogrammet. Jag vill berätta lite om situationen för oss som går på yrkesprogrammen.

Det är tufft i skolan för alla, men de elever som jag tror lider mest är de som går på yrkesprogrammen. Vi har haft distansundervisning majoriteten av andra och tredje läsåret. Nu är vi tillbaka och ska hinna med allt vi har missat de här åren.

Teoretiskt har vi i och för sig lite mindre att göra, men praktiskt finns det tillräckligt att göra för att man ska känna sig stressad – och det täcker över tiden man har för resten av ämnena.

Inför yrkeslivet finns en oro. Då vi saknar mycket av den praktiska kunskapen så känner vi oss inte kompetenta nog för att kunna söka jobb. Jag menar att vi måste kunna så mycket mer än vad vi kan nu.

På mitt program har vi haft praktik en dag per vecka. Vilket de flesta, även lärarna, tycker är helt idiotiskt. Man hinner inte förstå det man jobbar med.

Salleh Miro

Anledningen till bristen i kunskapen är att få av oss under pandemin har fått vara ute tillräckligt i den riktiga världen och se hur jobb faktiskt utförs. Vi har inte haft tid till att vänja oss vid våra praktikplatser.

På mitt program har vi haft praktik en dag per vecka. Vilket de flesta, även lärarna, tycker är helt idiotiskt. Man hinner inte förstå det man jobbar med.

En dag går fort, och så kommer man tillbaka nästa vecka och ska jobba med något helt annat.

Många företag kan inte heller erbjuda praktik eftersom de knappt har tillräckligt med jobb för de anställda.

Tanken på hur vi ska hitta jobb efter skolan är både skrämmande och oroväckande.

Salleh Miro
Salleh Miro, tredjeårselev på Gislaveds gymnasiums el- och energiprogram