”Arbetarna får betala för tjänstemännens utökade möjligheter”
"Skillnaderna är stor mellan arbetare och tjänstemän, och Las-förhandlingsresultatet är för obalanserat. Förenklat kan man säga att arbetarna får betala för tjänstemännens utökade möjligheter till omställning. För stora delar av LO kollektivet är priset för högt", skriver Elektrikernas förbundsordförande Urban Petterson.
Sammanhang: Förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv om arbetsrätten strandade den första gången natten mot den 1 oktober, den andra gången den 16 oktober. Svenskt Näringsliv och PTK sade ja till det förslag som låg på bordet, ett enat LO nej. Här nedan förklarar Elektrikernas ordförande Urban Pettersson varför Elektrikerna sade nej till förslaget.
Efter att detta skrevs gick regeringen ut och förklarade att förslagen från den utredning som tillsatts i frågan inte kommer att vara aktuella för lagstiftning. Istället är det det förslag som PTK och Svenskt Näringsliv – men inte LO – enats om som kommer att ligga till grund för förslagen.
Så kom tre års förhandlingar till sitt slut. Efter många interna debatter, hårt arbete och långdragna nattmanglingar står vi vid vägs ände i LAS-förhandlingarna.
Härom veckan valde LO-förbunden att förkasta slutbudet i LAS-förhandlingarna. För Elektrikerna var det självklart, då inskränkningarna i dokumentet var allt för långtgående.
Vi har hela tiden sagt att vi är beredda att förhandla och tar ställning till resultatet först när det ligger på vårt bord, och det är vad vi gjorde.
Arbetsgivarnas slutbud hade inneburit en väsentlig försämring för våra medlemmars trygghet, och de försämringar som fanns i LAS kan inte kompenseras med de förslag som fanns kring omställning.
En eloge till LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som trots det svåra läget med långdragna interna spänningar i LO ändå lyckades fullfölja sitt uppdrag på ett bra sätt.
Förändringar av den här digniteten kräver en bred förankring, då det påverkar den grund på vilken anställningsavtalet vilar.
Trots LO:s nej sade PTK ja till Svenskt Näringslivs bud. Något som oroar mig är att de nu tror att de kan bära förhandlingsresultatet vidare själva, utan LO-förbunden.
Politiken ska inte ta för intäkt att bara för att Svenskt Näringsliv och PTK är överens, och att förhandlingsresultatet kan uppfattas som mildare än den statliga utredningens förslag, så kan de införa det.
Förändringar av den här digniteten kräver en bred förankring, då det påverkar den grund på vilken anställningsavtalet vilar.
För stora delar av LO kollektivet är priset för högt, med en ökad utbytbarhet och betydligt sämre anställningstrygghet.
Skillnaderna på svensk arbetsmarknad är stor mellan arbetare och tjänstemän och förhandlingsresultatet är för obalanserat. Förenklat kan man säga att arbetarna får betala för tjänstemännens utökade möjligheter till omställning.
Efter debaclet med LAS-förhandlingarna är det dags att ladda om för avtalsrörelse. Vi har många frågor på bordet i våra egna förhandlingar och det är svårt att veta vad som kan tänkas lösas.
Än så länge kan vi se att avståndet mellan våra och motparternas uppfattningar är milsvida.
Vi får som vanligt höra att försämringar av arbetstidsförläggningen handlar om mer frihet för arbetstagaren – bara arbetsgivaren får bestämma allt så blir det bättre på jobbet. Samma visa varje gång.
I skrivande stund har industrin fått sin första skiss på ett nytt avtal. Skissen innebär ett 29 månaders avtal värt totalt 4,5%. Jag kan konstatera att arbetsgivarna svarade ja, men att det senare kom att avvisas av facken inom industrin.
Arbetstagare som jobbat på trots ökade risker och utsatthet under 2020 har gjort sig förtjänta av de löneökningar som skulle kommit till stånd i våras.
4,5 % är alldeles för lågt, och det finns inte med en retroaktiv löneökning för tiden då arbetstagarna stått tillbaka och tagit ansvar under coronapandemin.
Jag tror inte att arbetsgivarna förstår hur viktig denna fråga är.
Arbetstagare som jobbat på trots ökade risker och utsatthet under 2020 har gjort sig förtjänta av de löneökningar som skulle kommit till stånd i våras.
När arbetskamraterna varit sjuka har de fått täcka upp, träffa snuviga kunder och arbetat extra för att hinna med. Vissa har permitterats, eller blivit varslade på grund av arbetsbrist. Krisen har på så vis drabbat alla, på olika sätt.
Det är då anmärkningsvärt att arbetsgivarna inte är beredda på att gå med på retroaktiva löneökningar utifrån de uppoffringar som Sveriges löntagare gjort under pandemin.
Jag vill även passa på att påminna om betydelsen det har haft för vårt gynnsamma konjunkturläge utifrån ett internationellt perspektiv.
För att kunna komma upp i nivå med LO-samordningens krav krävs det att vi sluter oss samman.
Avtalsrörelsen kan komma att innebära en rejäl styrkemätning mellan parterna utifrån hur mycket våra intressen och perspektiv skiljer sig.
Upp till kamp för starka kollektivavtal!
Urban Petterson, Elektrikernas förbundsordförande
