Efter att ha läst ”Facklig höst i Europa” kryper en känsla av uppgivenhet över mig.  Rapporten ger en kort inblick i hur den fackliga organiseringen har varit, och hur den har utvecklats – läs avvecklats – med tiden i länder som Tyskland, Italien, Österrike, Sverige, Polen, Ungern och Estland.

Författarna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg tar oss på en resa genom Europa där slutdestinationer i de berörda länderna blir samma station. 

En station där arbetare vänds mot arbetare, syndabocken är främlingen/utlänningen.

Den kollektiva styrkan är bara en inbillning som i verkligheten gynnar en exklusiv elit som du aldrig kommer tillhöra.

Ett effektivt sätt att splittra arbetarna är att omforma deras frågor mot en ny gemensam fiende: Främlingen.

Andras Molnar

Styrkan är hos individen: Ensam är du stark, ensam skapar du din framtid. Samtidigt som utsugningen av din arbetskraft fortsätter i sådan takt att du inte ens hinner tänka en klar tanke, för du vill bara överleva med din knappa marginal.

Men skulle du ändå komma på idén om organisering, att driva fackliga frågor på arbetsplatsen, är dina möjligheter begränsade till obefintliga proportioner.

Även om förutsättningarna i dessa länder är så olika förenas de alla av en gemensam nämnare: Högerpopulistiska krafter lovar stort, levererar litet samtidigt som demokratiska rättigheter urholkas i bakgrunden.

Arbetarnas organisering – med andra ord facket – är ett så pass stort hot mot den så att den måste bekämpas. Ett effektivt sätt att splittra arbetarna är att omforma deras frågor mot en ny gemensam fiende: Främlingen.

Det är främlingens fel att din lön är så låg… 

Det är svårt att inte bli berörd och samtidigt förundrad över hur arbetare i alla dessa länder kan skrämmas och vilseledas så lätt. Men det är precis det som pågår i detta nu, rakt framför din näsa även här hemma.

Högerpopulistiska krafter lovar stort, levererar litet samtidigt som demokratiska rättigheter urholkas i bakgrunden.

Andras Molnar

Jag fastnar i det mörka i den här rapporten och har svårt att hitta ljuset.

Varför vill vi ha det så här? Med tanke på hur utvecklingen har varit de senaste 40 åren, så har det knappast undgått någon. Eller?

Men det är inte enbart högerpopulism och främlingsfientlighet som leder till låg organiseringsgrad hos arbetare.

Att befinna sig i stagnation är att man en gång har varit mer än vad man är nu. Där har de organiserade arbetarna, med andra ord facket, sig själva att skylla. För vi har varit stora en gång. I vissa av dessa länder med en organiseringsgrad över 90 procent.

Men kanske bekvämlighet, oförmåga att inse att arbetare inte kommer organisera sig, lågt intresse för facklig-politiska frågor och kraftlösa försök till föryngring ledde oss hit.

Rapporten kommer inte med en lösning. Men det kan vi göra – tillsammans.


Rapporten är publicerad och kan laddas ned på Arena Idé.