”Unionen låter företag shoppa avtal efter eget tycke”
"Unionen verkar inte ha några problem med vare sig värvning eller avtalsteckning. Deras område är stort och vida öppet för tolkning. Frågan är om man förstår vad det gör för den svenska arbetsmarknadsmodellen när man låter arbetsgivaren vara med och bestämma – och shoppa kollektivavtal lite efter eget tycke", skriver Jenny Bengtsson.
Jag gick med i Unionen en gång. Efter att ha fått två ”bli-medlems-utskick” i brevlådan ringde jag upp, nyfiken på hur långt Unionen kunde dra sitt värvande.
Jag jobbade som receptionist och var redan medlem i Hotell- och restaurangfacket. Vid den tiden ledde jag dessutom förbundets största avdelning.
Jag utelämnade det i telefon med den trevliga unionenkvinna som svarade, och som lät som att hon egentligen jobbade med bredbandsabonnemang – väldigt mån om att jag skulle signa upp mig.
Jag förklarade vad jag jobbade med och berättade att flera kollegor var med i HRF. Det var inga problem – man fick ju välja helt själv, fick jag veta.
Det är svårt att inte känna att vad som helst skulle kunna vara Unionens område. Förbundet specificerar det själva till i princip hela arbetsmarknaden utanför offentlig sektor.
När medlemspapprena kom ringde jag upp igen och krävde att Unionen skulle makulera mitt medlemskap. Jag var arbetare, inte tjänsteman.
Ungefär samtidigt drev Svenska Elektrikerförbundet en tvist mot Sector Alarm om att det var Elektrikernas kollektivavtal som skulle gälla för bolagets installatörer – framför Unionens avtal, som arbetsgivaren lite godtyckligt börjat tillämpa på oorganiserade och på sådana som blivit medlemmar i Unionen.
Elektrikerna fick gå så långt som till en skiljenämnd – med Unionen som motpart – för att få rätt.
Arbetsgivaren skulle tillämpa deras kollektivavtal. Installatörerna var arbetare, inte tjänstemän.
Några år senare har ungefär samma fråga aktualiserats igen, då Hometec Security Gbg AB valde att teckna avtal med Unionen för samma typ av arbete.
I augusti vidtog Elektrikerna stridsåtgärder mot arbetsgivaren – den senare understödd av Unionen, som menar att arbetsgivaren presenterat en arbetsbeskrivning som de tycker matchar deras organisationsområde.
Det är garanterat rätt lätt för en arbetsgivare att beskriva ett arbete utifrån Unionens stora och luftiga områdesavgränsning, för att komma undan ett kanske mer detaljerat kollektivavtal med ett arbetarförbund.
Det är svårt att inte känna att vad som helst skulle kunna vara Unionens område. Förbundet specificerar det själva till i princip hela arbetsmarknaden utanför offentlig sektor.
Som vanliga yrken i medlemskåren räknar man bland annat upp IT-konsult, administratör, tekniker och ”säljare eller liknande”.
Samtliga tjänstemän, oavsett befattning, utbildning eller lön, kan gå med.
Det är garanterat rätt lätt för en arbetsgivare att beskriva ett arbete utifrån Unionens stora och luftiga områdesavgränsning, för att komma undan ett kanske mer detaljerat kollektivavtal med ett arbetarförbund.
Unionen verkar inte ha några problem med vare sig värvning eller avtalsteckning. Deras område är stort och vida öppet för tolkning.
Frågan är om man förstår vad det gör för den svenska arbetsmarknadsmodellen när man låter arbetsgivaren vara med och bestämma – och shoppa kollektivavtal lite efter eget tycke.
Jenny Bengtsson är skribent, fackligt aktiv och till vardags arbetsmiljöinspektör.
