Julia har hamnat rätt: ”Spännande med nya utmaningar”

Vid ingången till lunchrummet är en skylt fasttejpad:

”OBS! Tänk på att tvätta händerna noga. (Corona) Mvh Skyddsombudet”

– Vi har diskuterat detta sedan det började komma. Har vi feber så ska vi stanna hemma, om vi ska på äldreboenden måste vi sprita händerna, inte gå nära de äldre och visa hänsyn, berättar Julia Karlsson. 

Vi befinner oss på Midroc Electro i Hofors för att träffa Julia Karlsson, 21 år och andraårsmontör. 

Innan vi ses har hon hunnit göra ett arbetspass hos det lokala bostadsbolaget Hoforshus. Där har hon bytt ut trapphusarmaturer till rörelsestyrda med ledlampor. 

Jag har gått på många träffar med Elqvinnorna, och där har jag fått lära mig mycket om facket.

Av Midroc Electros omkring 20 anställda montörer i Hofors är runt 15 placerade på stålverket Ovako, en av Hofors största arbetsplatser. 

– Jag var placerad på Ovako i två år tidigare, men jag trivs bättre på servicesidan, det är mer varierat, säger Julia Karlsson.

Julia har arbetat på Midroc sedan gymnasiet. Även praktiken gjorde hon på företaget. 

– Det är en bra arbetsplats, alla pratar med alla. I början kände jag mig väldigt ny, men jag blev bra emottagen direkt. 

Hon är ensam kvinna bland montörerna på arbetsplatsen, något hon är van vid. Även under gymnasiet var hon ensam tjej i klassen. 

– Det är ganska skönt faktiskt. När det är många tjejer kan det bli lite smågnabb, jag tycker killar är mer rakt på sak. 

Hur kom det sig att du valde elprogrammet?

– Jag ville gå något praktiskt, för jag tyckte det var drygt att bara läsa, läsa, läsa. 

Julia Karlsson säger att hon tror att anledningen till att så förhållandevis få tjejer väljer praktiska program är att de är rädda för att bli ensamma, och uppfattas som konstiga eller annorlunda. 

– När jag berättade att jag valt elprogrammet var det kompisar som sa ”varför ska du gå det?”, som att det var något konstigt. 

Men hon säger även att hon tror att det kommer att bli allt vanligare att tjejer vågar välja praktiska program och yrken. 

– En tjej jag känner som går i åttan är väldigt intresserad och hon har varit med mig två dagar. Hon tyckte det var roligt. 

– Och vi har haft en annan tjej som har varit på praktik hos oss. Hon går en vuxenutbildning. 

Känner du att du har hamnat rätt?

– Ja, jag trivs jättebra, det är ett roligt yrke. Man gör inte samma saker varje dag, det är alltid något nytt. Man får lära sig så mycket, och skulle jag vilja vidareutbilda mig finns det massor att välja på med elprogrammet i ryggen. 

Julia Karlsson är vald till CR-ombud för VK21. Och – hon är tilltänkt att ta över som ny klubbordförande på Midroc Electro i Hofors.

– Det var vår nuvarande ordförande, Lars-Erik Persson, som frågade mig. Jag tycker det är spännande med nya utmaningar. Och man har ju hjälp, man har ju folk bakom sig. Jag ska gå lite introduktionsutbildningar och så först, så jag känner mig säker. 

Hur kom det sig att du blev engagerad i facket?

– Jag har alltid varit intresserad. Jag vill ju veta mina rättigheter och skyldigheter. Jag har gått på många träffar med Elqvinnorna, och där har jag fått lära mig mycket om facket. 

Fick ni information om arbetsmarknadens villkor i skolan?

– På sätt och vis, mest när vi var ute på praktik, då fick vi lära oss hur det ser ut. Om facket fick vi inte jättemycket information. Men när jag började här på Midroc så förklarade klubbordföranden för mig hur allt fungerade. 

Julia Karlsson har en bakgrund som tävlingssimmare, men problem med ryggen gjorde att hon var tvungen att sluta tävla. Numera är hon simtränare för barn. 

– Det är väldigt roligt, för de utvecklas fort och det är roligt att se. Man måste kunna förklara allt på ett enkelt sätt, men även vara lite bestämd. Så alla lyssnar. 

Det låter som kunskaper som är bra både på jobbet och som facklig representant?

– Ja. Det ser jag som en fördel. 

Man måste kunna förklara allt på ett enkelt sätt, men även vara lite bestämd. Så alla lyssnar.

Har du några råd till förbundet?

– En sak har jag tänkt på när det handlar om vårt kollektivavtal, den här boken. En vanlig person som kommer direkt från gymnasiet kanske inte förstår vad som står i den. Så vissa saker kanske man skulle kunna göra en populärversion av. Skriva tydligare, enklare. För alla kanske inte kan det där juridiska språket. För både unga och nyanlända som kanske inte kan språket så bra. 

Och något tips till den som är ny i yrket? 

– Man ska visa sig intresserad, så att företaget vet att man vill jobba. Jag har varit blyg innan, men det har jag jobbat bort. 

Text: Anna Norling
Foto: Britt Mattsson