• Foto: Anna Norling

För tio år sedan var Arvid Sjögedahl med och startade upp ”Unga elektriker”, därefter var han under många år ombudsman i Elektrikerförbundet. I dag arbetar han för arbetsgivarorganisationen Installatörsföretagen.

– Jag har ibland fått höra att jag är lite för arbetsgivarvänlig. Det handlar väl om att jag under åren visat upp en förståelse för arbetsgivarsidan som inte alla ombudsmän gör, säger han.

Vi träffas i Svenskt näringslivs hus i centrala Linköping. Sedan augusti förra året arbetar Arvid Sjögedahl här som företagsrådgivare åt Installatörsföretagen. Det innebär att han ger arbetsrättslig rådgivning till företag i regionen som tillhör organisationen.

– De flesta telefonsamtal jag får är från företag som är måna om att göra rätt och frågar vad som gäller enligt avtalet. Det kan handla om löner, reseregler eller de nya karensreglerna, berättar han.

LÄS ÄVEN: ”Jag pratar fortfarande om ’vi’ när jag pratar om facket”

Innan han tog steget över till arbetsgivarsidan arbetade Arvid Sjögedahl under sju års tid som ombudsman för Elektrikerförbundet, först i Solna, sedan i Linköping. Det är här han har sin bas, och det är här han vill stanna kvar.

– Jag hade varit på Sef i sju år och ville ha nya utmaningar. Men vad är utvecklingsmöjligheten som ombudsman? Jo det är att jobba centralt, det finns ju bara den vägen att gå. Och då är det att jobba i Stockholm som gäller, och det vill jag inte. Jag bor utanför Linköping och har familj här, att jobba på distans är inte aktuellt. Den andra varianten av utvecklingsmöjlighet är ju att gå till arbetsgivarsidan. Det är mycket samma frågor, men man jobbar på ett annat sätt.

Det fackliga engagemanget startade när han valdes till skyddsombud på Vallacom i Linköping.

– Jag kanske var 25 år då. De hade haft en inspektion från Arbetsmiljöverket och behövde ta fram policys och sådant. Jag var väldigt intresserad och arbetade tillsammans med företaget. Men det var aldrig några motsättningar.

Och just det här med att han har svårt att se några motsättningar mellan fack och arbetsgivare återkommer Arvid Sjögedahl till under intervjun.

– Det är som att det hela tiden bygger på en intressekonflikt från fackligt håll, mot kapitalet eller nåt. Något som jag kan tycka är en förlegad syn. Det är ju inte så att företagen vill mjölka ur så mycket pengar som möjligt ur sina anställda, de vill ju betala sina anställda så mycket de kan, utan att gå i förlust.

LÄS ÄVEN: Fackligt aktive Stefan blev egen företagare

Menar du att det alltid är så?

– Ja, det upplever jag att det är. De har inget emot att betala ut pengar för höga löner och ersättningar. Den där idén om att arbetsgivaren vill betala så lite lön som möjligt för att tjäna så mycket pengar själv som möjligt, den idén är inte verklig i dag.

Det är inte verkligt?

– Nej, jag har inte mött någon sådan arbetsgivare någon gång.

Han tror att det faktum att han själv kommer från ett litet företag gör att han har en annan syn på samarbete med arbetsgivaren än vad många andra inom facket har.

–  Jag upplever att många som arbetar på Elektrikerförbundet kommer från stora koncernföretag där man fått kämpa för sina villkor på ett helt annat sätt, och den bilden har inte jag. Sjuttio procent av våra medlemsföretag har upp till tio anställda, det samma gäller medlemmarna i Sef, men tittar du på vilka som är representerade i olika verkställande utskott och förbundsstyrelsen så är det från storföretagen. Så då är frågan, är det representativt? Jag tror att klimatet och traditionen ute på företagen handlar mer om att komma överens och samverka än vad man ibland får känslan av när man hör när Elektrikerförbundet går ut och pratar.

LÄS ÄVEN: Hallå där, Nille Thorsell!

På Vallacom var Arvid Sjögedahl med om att starta upp klubbverksamheten, han valdes till klubbordförande och stannade på företaget några år. Samtidigt blev han allt mer fackligt engagerad. Som studieinformatör, med Unga elektriker och i klubben.

– När man är förtroendevald med många uppdrag så blir situationen ohållbar till slut. Du måste söka ledigt hela tiden, tryggheten i tillvaron funkar inte riktigt. Jag blev också väldigt intresserad av avtal och lagar och sådant som varför vi har fackföreningar. Och om jag ville jobba med det var valet att bli ombudsman.

Så 2011 gick han aspirantutbildningen och året efter började han som ombudsman. Det var då han för första gången hamnade i konflikt med motparten.

– I vissa specifika fall och ärenden har det verkligen varit konfliktfyllt, men det har handlat om konflikter mellan medlem och företag. Som ombudsman så gäller det att hitta lösningarna.

– I Stockholm är nog klimatet lite hårdare än på orter som Linköping, lite mer motsättningar. Så det var lärorikt såklart.

Han säger att han tycker att de flesta ärenden han haft i rollen som ombudsman har slutat väl. Fortfarande i dag hör medlemmar av sig för att bara prata.

LÄS ÄVEN: Jenny bytte väg mitt i livet: ”Mycket mer värt än hög lön”

I dag, som företagsrådgivare åt Installatörsföretagen har han fått lära sig nya avtal. Nu ska han inte bara ha full koll på installationsavtalet, utan även vvs, plåt & vent, tjänstemannaavtalen och även butik- och detaljhandelsavtalet.

– Jag har ensam hand om runt 345 företag. Som ombudsman så kommer man in och får ärenden när det har skitit sig på något sätt, när något redan har hänt. Nu i min roll så handlar det mer om att jobba förebyggande och utbildande. Och jag upplever att företagen är väldigt måna om att det ska bli rätt.

Hur kom det sig att du sökte jobbet på Installatörsföretagen?

– Jag blev uppmanad att söka tjänsten.

Vad tänkte du då?

– Först tänkte jag att det inte var aktuellt. För det var ett för stort steg att ta. Men sedan när tanken retades så blev det mer och mer intressant. Och att det skulle vara kul att bredda sig.

Vad har du fått för reaktioner på att du ”bytt sida”?

– Det är ett par stycken som har hört av sig och sagt det här är väldigt konstigt. Men inte så många som jag trodde. Jag förutsätter att det är fler som har svårt för mitt val än som har hört av sig till mig.

Under sin tid som företagsrådgivare har det hänt att Arvid har suttit i förhandlingar med facket, fast på andra sidan.

– Jag har suttit i förhandlingar med Hasse (Andersson, ombudsman i Östergötland/Södermanland, reds anm). Det har funkat hur bra som helst och vi har uppnått bra resultat. Men det är ibland när förtroendevalda varit med som det konkret känts att jag har bytt sida.

LÄS ÄVEN: Insourcing: Egen personal gav Uniper mer kraft

Är du på rätt plats nu?

– Ja, absolut. Det är jättekul.

Hur ser en vanlig vecka ut?

– I tisdags hade jag en genomgång om affärssystem och ledningssystem, och i dag ska jag till ett elföretag och ett rörföretag, som har ärenden där det är personer som inte fungerar riktigt på sina anställningar. Den ena på grund av sjukskrivning den andra på grund av kompetensbrist. Och då ska vi titta på hur vi ska gå vidare om det blir förhandling eller ta in någon form av konsult eller företagshälsovård.

Hur känns det i sådana personärenden?

– Nu hjälper jag företagen istället. Det är inga konstigheter. Det är ju fortfarande en människa man hjälper. När jag åker till ett företag så är det ju en människa som har hört av sig och har ett problem, det spelar ju ingen roll om det är en anställd eller en företagare. Det är ju en människa i andra sidan telefonluren som behöver hjälp med något.


Arvid Sjögedahl

Ålder: 40 år

Bor: i Borensberg, mellan Linköping och Motala

Familj: Fru och två söner på 4 och 8 år.

På fritiden: Bygger hus. Spelar och skriver musik (sjunger och spelar gitarr i hårdrocksbandet Hellster). Hänger i vårt torp i skogen.


Anna Norling