LEDARE

Om och om igen kommer uttalanden om besvärliga fack som vägrar att se verkligheten. Det finns inga pengar, säger företagen.
”Det är för Sveriges tillväxts skull som vi håller igen”, får vi höra av Svenskt Näringsliv.

Och allt detta sägs som om det är sanningen, som om det är faktum vi bara måste acceptera. Som att vi är bångstyriga barn som de vuxna suckar åt.

Det dröjer dock inte länge innan man börjar märka att något inte står riktigt rätt till. När vi tittar lite närmare får vi plötsligt se samma människor som precis meddelade att inga pengar finns, vända sig om till sina aktieägare och börja dela ut bonusar för glatta livet.

Faktumet att inga pengar fanns, det faktum de säger att vi måste acceptera, verkar plötsligt vara långt från sanningen när det är aktieägarnas och inte löntagarnas fickor som ska fyllas.

För exempelvis bankerna går det väldigt bra nu. Bara Handelsbanken gick 19 miljarder kronor i vinst förra året, och det firas med extra bonusar till aktieägarna. Åt dem som har skall det vara givet, skriver Aftonbladet om fenomenet och precis så verkar det vara.

Aktieägarna tjänar stort på kalaset medan de vanliga kunderna inte får en krona. Återigen verkar det vara just så att pengarna finns, men aldrig till de som behöver dem eller verkligen har arbetat för dem.

I dagarna uttalade sig folkpartiledaren Jan Björklund om att ungdomslönerna är för höga. Ingångslönerna måste sänkas, säger han. I samma andetag kallar han vissa fack för priviligerade och menar att vi inte vill inse sanningen i det som måste göras.

Här saknas alltså pengar, vilket syns tydligt på ungdomsarbetslösheten i vårt land. Ungdomar, bland många andra, lyckas inte göra inträde på arbetsmarknaden eftersom det kostar för mycket, medan bankernas aktieägare skrattar hela vägen till banken om och om igen. Igen får vi det bevisat: det finns pengar, massa pengar, men de som bestämmer vill inte lägga dem på dem som behöver dem mest utan de som redan har.

Ronny Wenngren, Elektrikerförbundets förhandlingschef