Betyder förkortningen EU Elektrikernas union? Nej. Skulle knappast tro det.

Jag vet inte hur stor andel av landets elektriker som brukar gå och rösta i EU-valet men jag har svårt att tro att ens hälften gör det.

Vilket i så fall vore mycket, långt mer än det genomsnittliga valdeltagandet i EU-valen runtom i Europa.

Under lång tid nu har EU-parlamentets makt utökats och fått större befogenheter. Syftet med det var att folk då skulle känna sig mer motiverade att gå och rösta i valen.

Men så blev det inte, även om Sverige i förra valet ryckte upp sig.

I Frankrike, ett av de stora länderna som har betydande makt i EU, har valdeltagandet sjunkit kontinuerligt sedan 1979 – från kanske 60 procents valdeltagande ner till under fyrtio procent.

Det är därför som resultaten av dessa EU-val blir så konstiga. Plötsligt kunde i förra valet Folkpartiet bli jättestort, samtidigt som Socialdemokraterna krympte ihop.

När så pass få deltar i valen blir resultatet helt enkelt inte representativt för befolkningens politiska vilja. Och det slår särskilt snett när det gäller arbetarklassen. Ty mest av allt är det höginkomsttagare och akademiker som går och röstar.

EU-parlamentet styrs av den folkvilja som hör hemma i den övre halvan av varje lands befolkning.

Vad är problemet? Jag erkänner det själv: Det är svårt att känna engagemang inför EU-valet. Nästan allt med EU känns fel. Det räcker med att titta på de löner som EU-politikerna har. Runt åttiotusen i månaden i bruttolön plus skyhöga traktamenten.

EU-kommissionärerna ska vi inte prata om. Det är bara att konstatera att en privilegierad EU-elit har byggts upp ovanför våra huvuden. Vet ni exempelvis vad den årliga flytten av EU-parlamentet mellan Strasbourg och Bryssel kostar skattebetalarna varje år?

Två miljarder kronor. Det är världshistoriens dyraste flyttlass. Jag brukar ibland säga att EU är en förkortning av Extra Utgifter.

Det finns nästan ingenting inspirerande med detta EU, som aldrig har byggts underifrån av folkliga krafter utan bara uppifrån. Och ändå är vi tvungna att gå och rösta i det där valet.

Jag ser det som en plikt. Om inte arbetarrörelsens folk går och röstar, ja då ger vi bort makt till våra motståndare och till krafter som inte vill oss väl.

1994 röstade jag nej till svenskt medlemskap i EU. Sedan dess har jag accepterat att vi är medlemmar etfersom intet tyder på att vi kommer att gå ur det.

Och jag ser EU som viktigt när det gäller mikjön, eftersom miljön saknar gränser, men i övrigt handlar det mycket om att begränsa skadeverkningarna av EUs inre och avreglerade marknad.

Jag säger nej till en överstat. Jag säger nej till en euro som bara ställer till problem – men jag kommer att gå och rösta i EU-valet därför att det är en förbannad plikt och för att jag vägrar att skänka bort makt till högern.

Så vad betyder EU? För de allra flesta betyder det nog inte så mycket mer än känslan av byråkrati.

Kan EU om hundra år betyda något bättre? Ja. Kanske. Vem vet.