2018-04-04

KULTUR

Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka.

Mina föräldrar var typiska arbetare. Att det ännu fanns ett klassamhälle fattade jag känslomässigt – när morsan kastade sig iväg på cykeln i svarta höstmorgnar på väg till fabriken och min far redan klivit på bussen till sin fabrik.

LÄS ÄVEN: Anton Levein: ”Var stolt över din klasstillhörighet”

På orten där jag växte upp gick jag på samma skola som barnen till den lokala företagseliten. Bästa kompisen hade turkisktalande föräldrar som jobbade på samma fabrik som min morsa. Jag svor ibland på finska, därför att så många finskättade fanns där.

Men för evig tid fick jag denna självklara känsla i mig: Ett samhälle blir bättre om klyftorna minskar och jämlikheten oavbrutet ökar. Jag är ett barn av sextiotalets bästa, mest optimistiska sidor. Jag tål inte överheten och avskyr klassamhället.

LÄS ÄVEN: Kvinnor i arbetaryrken tjänar hälften jämfört med manliga tjänstemän

Som tonåring ”radikaliserades” jag politiskt. Just det: På den tiden betydde det där ordet att man blev engagerad för rättvisa och solidaritet. Jag blir förbannad när jag tänker på att det bestämts att ordet ”radikalisering” numera bara ska handla om jihadism, som är en religiöst fascistisk högeridé.

Men jag blev äldre. På åttiotalet kändes det i luften: Nu ska det inte talas om klassklyftor längre och helst inte alls om klass. Nyliberalismen hade landat i Sverige och västvärlden.

Men inte hos vanligt folk, utan hos eliterna. Åtta av tio svenskar anser nämligen att dagens Sverige är ett klassamhälle. Det visar en undersökning från tankesmedjan Katalys.

Kort därpå slog Statistiska centralbyrån fast att den översta tiondelen har dragit ifrån alltmer när det gäller inkomster. Skillnaderna har inte varit så stora sedan mätningarna inleddes.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Så varför talas det inte mycket mer om klassklyftor och hur de skulle kunna jämnas ut? Svar: Den ekonomiska eliten gillar helt enkelt växande klassklyftor och den politiska eliten – även Socialdemokraterna – är för feg för att på allvar tala om det.

Samhällsdebatten har, tyvärr, avradikaliserats.

Göran Greider

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

DEBATT ”Facket ska inte hålla på med politik utan vi ska bara koncentrera oss på kollektivavtal”. Det är nog en tanke som finns hos många, speciellt nu när det är valår. Jag kan helt ärligt erkänna att de var min tanke när jag var nybliven medlem i facket.

Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Konflikten ska lösas på det sätt som svensk arbetsmarknad är menad att fungera: genom förhandlingar med tydliga spelregler inte genom att ändra spelreglerna, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Begränsa konflikträtten! Ja det är ett förslag vi är vana vid att höra.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.

Claes Thim: ”En person i veckan dör på jobbet”

DEBATT Menar regering på allvar att man prioriterar arbetsmiljön så fungerar det inte att smådutta här och där. För att få bukt på problemen så krävs det rejäla satsningar, skriver Claes Thim. God fortsättning och gott nytt arbetsmiljö-år. I dagarna har de flesta återvänt till arbetet efter välbehövlig vila under julen.