• Åsiktstext … Ingemar E.L. Göransson. Foto: Tomas Nyberg/Pixabay/Montage (Fotot till höger är en exempelbild)

KRÖNIKA

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru, skriver Ingemar E. L. Göransson.

Allt berättande har sin utgångspunkt i klass. Vad och hur du berättar har med klass att göra. Det är ofrånkomligt för vi är alla summan av våra erfarenheter och av vårt förhållande till samhället i övrigt. Eftersom vi lever i ett klassamhälle kan inte heller berättandet i det bli annat än ett berättande ur din klass utgångspunkt.

Låter det enkelt, eller för att vara tydlig; borde vara enkelt. Vems berättelser är det vi får ta del av? Ur vilket perspektiv skrivs dem? Vem berättar dem? Vad har berättaren för avsikt med sina berättelser? Det här är berättigade frågor att ställa. Frågor som måste ställas som jag ser det.

Jag har arbetat med kultur och kulturpolitik i över två decennier. Som kulturpolitiskt ansvar på LO fram till 2008 och därefter som författare på heltid. Det jag sett under denna period är hur arbetarrörelsens alla delar, alla dess organisationer har svikit sin klassbetingade kulturpolitik. Det innebär också att berättelserna från arbetarklassens liv har glömts bort. De har inte funnit någon arena.

Om vi går tillbaka till 1970-talet och tidigare, så var fackföreningstidningarna de självklara arenorna för arbetarkulturen. Här publicerades noveller om inte annat. Mången arbetarförfattare gjorde sin debut i Byggnadsarbetaren, Sjömannen, Metallarbetaren och allt vad de hette. I dag hör det till undantagen att kulturen får mer än en undanskymd plats i arbetarrörelsens tidningar.

Det handlar i allt om perspektiv. Hur vi uppfattar världen? Från vilket håll vi ser på verkligheten. Uppifrån, likt medel- och överklassen som då får utrymme att visa upp sin uppfattning av slutsatserna som de drar. Medan arbetaren ser världen i ett underifrånperspektiv. Arbetaren ser den värld den lever i.

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru. Var finns dagens folkbildning, bokombuden och inte minst arbetarförlagen som var arbetarrörelsens stora kulturinsats. SKP:s Arbetarkultur och SAP:s Tiden plus givetvis folkbildningsarbetet, som ABF ihärdigt genomförde med sina resebibliotek exempelvis.

Nostalgi är ingen framgångsväg, det var inte bättre förr. Men inom kulturpolitiken fanns det en mer eller mindre uttalad klasspolitik och detta gällde alla delar och grenar av arbetarrörelsen. På 1980-talet smög sig dock lönsamhetstänkandet in. Det skulle bära sig och det låg i tidsandan. Kultur också. Kulturen blev en kostnadspost. Inte ett vapen mot tjuvsamhället! Visst det fanns de som höll emot då och än i dag.

Men nu när arbetarrörelsen har retirerat så fylls tomrummet av medelklassens ambitioner. Eller i vart fall klassperspektivet är trevande och har starkt inflytande av den ambitiösa bildade medelklassen som försöker uttolka arbetarklassens berättelser.

Vem kan berätta arbetarklassens berättelser? Berättelserna om arbetslivets villkor, ett samhälle där den psykiska ohälsan blivit en folksjukdom eller hur arbetet förbrukar människor?

Svaret är enkelt – arbetarklassen själv – ingen annan.

När jag är ute och talar kring kring detta tema frågar jag hur många som skriver. En fråga som jag alltid ställer när jag är ute och talar om mitt skrivande; min väg från arbetarkvarteren i Linköping genom lastbilshytten till författarskapet. Jag frågar om deras väg; svaret är detsamma, alltid minst en fjärdedel erkänner i början och när frågan ställs på nytt så är det åtskilliga fler. Det finns alltså hopp – arbetarklassen både kan och vill berätta sina historier. Medelklassen göre sig ej besvär.

Ingemar E. L. Göransson

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Jonas Wallin: Fotboll och val – mycket står på spel

LEDARE ”Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

DEBATT: Skattefinansierad lönedumpning

DEBATT ”För att fortsätta på den inslagna vägen där arbetsvillkoren förbättras för alla som jobbar i Sverige, behöver vi en fortsatt Socialdemokratisk regering efter den nionde september”, skriver debattörerna.

Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

”Vi måste vända debatten, få den att handla om det som verkligen betyder något om våra liv. Om sådant som arbetsvillkor och säkerheten på våra arbetsplatser”, skriver Tidningen Elektrikern redaktör Anna Norling.

”Lundell är ingen bitter gammal gubbe”

KULTUR ”Vardagar” av Ulf Lundell Utgiven av Wahlström & Widstrand ”När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding”, skriver Ulf Lundén. Ulf Lundell skapar svarta rubriker på nytt.

Jonas Wallin: ”Vi har antagit en ny strategi”

LEDARE ”Den svenska modellen är inte en samling värderingar som att äta sill vid högtider. Det handlar om konkreta frågor, inte minst ordning och reda på arbetsmarknaden. I dag hotas den ordningen”, skriver Jonas Wallin. För några veckor sedan avslutade vi vårt förbundsmöte.

”Lönesänkning – en valvinnare?”

DEBATT ”Moderaternas förslag leder till lägre löner, eftersom dessa öppnar upp för underbudskonkurrens inom sektorer där genomsnittslönerna ligger på samma nivå som kollektivavtalens lägstalöner”, skriver Hans Andersson. En statlig sänkning av kollektivavtalens lägstanivåer leder till lägre löner för redan lågavlönande löntagare.

”Försvara strejkrätten – tolerera inga inskränkningar”

DEBATT ”Strejkrätten påverkar så mycket mer än vad vi tror. Kan vi inte strejka finns risken att kollektivavtalet faller som påverkar vår lön, våra arbetsvillkor och i grund och botten vår levnadsstandard som vi alla har varit delaktiga att bygga upp i vårt samhälle”, skriver debattörerna.

Jonas Wallin: Det här är min oro

LEDARE ”Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna”, skriver Jonas Wallin.

David Fernhed: ”Vad är rättvisa?”

KRÖNIKA ”Arbetsgivarna har sedan länge kunnat göra avdrag för medlemsavgiften till deras organisationer, medans vi i arbetarklassen själva har betalat för våra omkostnader. Ganska orättvist tycker jag”, skriver David Fernhed. Samhället börjar sakta vakna till liv i den politiska debatten. Vi är på väg mot ett val och det märks i dagsläget mer och mer.

David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

KULTUR Vad: ”Macken Tv-serien på scen” Var: Lorensbergsteatern i Göteborg Det är med stor förväntan jag hänger av mig jackan i Lorensbergsteaterns entré. Mina barndomsidoler ska återigen roa mig med sång och sketch. Föreställningen Macken gör mig inte besviken. På andra raden från scenen får jag beskåda Galenskaparna och After Shaves mästerverk.

Ulf Lundén: Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar

KULTUR Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades. Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse.

Många elektriker riskerar att utföra felaktiga inkopplingar av olagliga elinstallationer

DEBATT Tyvärr så är många elektriker fortfarande inte på det klara med vad som ligger i deras uppdrag, samt att de många gånger inte tänker efter utan gör allt för att det ska fungera för kunden.

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.