• Åsiktstext … Ingemar E.L. Göransson. Foto: Tomas Nyberg/Pixabay/Montage (Fotot till höger är en exempelbild)

KRÖNIKA

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru, skriver Ingemar E. L. Göransson.

Allt berättande har sin utgångspunkt i klass. Vad och hur du berättar har med klass att göra. Det är ofrånkomligt för vi är alla summan av våra erfarenheter och av vårt förhållande till samhället i övrigt. Eftersom vi lever i ett klassamhälle kan inte heller berättandet i det bli annat än ett berättande ur din klass utgångspunkt.

Låter det enkelt, eller för att vara tydlig; borde vara enkelt. Vems berättelser är det vi får ta del av? Ur vilket perspektiv skrivs dem? Vem berättar dem? Vad har berättaren för avsikt med sina berättelser? Det här är berättigade frågor att ställa. Frågor som måste ställas som jag ser det.

Jag har arbetat med kultur och kulturpolitik i över två decennier. Som kulturpolitiskt ansvar på LO fram till 2008 och därefter som författare på heltid. Det jag sett under denna period är hur arbetarrörelsens alla delar, alla dess organisationer har svikit sin klassbetingade kulturpolitik. Det innebär också att berättelserna från arbetarklassens liv har glömts bort. De har inte funnit någon arena.

Om vi går tillbaka till 1970-talet och tidigare, så var fackföreningstidningarna de självklara arenorna för arbetarkulturen. Här publicerades noveller om inte annat. Mången arbetarförfattare gjorde sin debut i Byggnadsarbetaren, Sjömannen, Metallarbetaren och allt vad de hette. I dag hör det till undantagen att kulturen får mer än en undanskymd plats i arbetarrörelsens tidningar.

Det handlar i allt om perspektiv. Hur vi uppfattar världen? Från vilket håll vi ser på verkligheten. Uppifrån, likt medel- och överklassen som då får utrymme att visa upp sin uppfattning av slutsatserna som de drar. Medan arbetaren ser världen i ett underifrånperspektiv. Arbetaren ser den värld den lever i.

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru. Var finns dagens folkbildning, bokombuden och inte minst arbetarförlagen som var arbetarrörelsens stora kulturinsats. SKP:s Arbetarkultur och SAP:s Tiden plus givetvis folkbildningsarbetet, som ABF ihärdigt genomförde med sina resebibliotek exempelvis.

Nostalgi är ingen framgångsväg, det var inte bättre förr. Men inom kulturpolitiken fanns det en mer eller mindre uttalad klasspolitik och detta gällde alla delar och grenar av arbetarrörelsen. På 1980-talet smög sig dock lönsamhetstänkandet in. Det skulle bära sig och det låg i tidsandan. Kultur också. Kulturen blev en kostnadspost. Inte ett vapen mot tjuvsamhället! Visst det fanns de som höll emot då och än i dag.

Men nu när arbetarrörelsen har retirerat så fylls tomrummet av medelklassens ambitioner. Eller i vart fall klassperspektivet är trevande och har starkt inflytande av den ambitiösa bildade medelklassen som försöker uttolka arbetarklassens berättelser.

Vem kan berätta arbetarklassens berättelser? Berättelserna om arbetslivets villkor, ett samhälle där den psykiska ohälsan blivit en folksjukdom eller hur arbetet förbrukar människor?

Svaret är enkelt – arbetarklassen själv – ingen annan.

När jag är ute och talar kring kring detta tema frågar jag hur många som skriver. En fråga som jag alltid ställer när jag är ute och talar om mitt skrivande; min väg från arbetarkvarteren i Linköping genom lastbilshytten till författarskapet. Jag frågar om deras väg; svaret är detsamma, alltid minst en fjärdedel erkänner i början och när frågan ställs på nytt så är det åtskilliga fler. Det finns alltså hopp – arbetarklassen både kan och vill berätta sina historier. Medelklassen göre sig ej besvär.

Ingemar E. L. Göransson

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Ingemar E L Göransson: Om att förstå nuvarande politiska kaos

KRÖNIKA ”Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten”, skriver Ingemar E L Göransson. Det är inte så svårt att förstå varför alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats.

Per Eklund: “Är företagarnas Rot-statistik trovärdig?”

KRÖNIKA ”Människor är positiva till avdraget. Det är otvivelaktigt. Men frågan som ingen ställt än är hur positiva de är i en jämförelse med andra statliga satsningar”, skriver Per Eklund. Mycket av debatten runt Rot har en ideologisk grund. Vänsterpartierna är tveksamma till Rot och vänsterpartiernas väljare är emot Rot i högre grad.

”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man”

LEDARE ”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man. Och ingen bög ska behöva dra sig för att söka sig till yrket för att han tror att han inte kommer att vara accepterad på arbetsplatsen”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Lars-Erik Pettersson: ”Replik på svar från Per-Håkan Waern”

DEBATT Angående svaret på min fråga om Demokrati, i Elektrikern nr 6 2018.

Morgan Bodin: ”Angående demokratin i förbundet”

DEBATT Jag vill göra ett tillägg kring debatten om Demokrati och repliken från Per-Håkan Waern. Håller helt och hållet med Lars-Erik Petterssons frågor kring hanteringen om demokratin inom förbundet. Per-Håkans svar ger ingen bild över varför beslutet fattades.

DEBATT: ”Vi får inte ta för dåligt betalt”

DEBATT ”Det finns ju inga argument som håller om man säljer bristkompetens till priser som gör att vi sakta kväver oss själva. Det finns en positiv och en negativ spiral och vi väljer i vilken av dem vi skall vara”, skriver Mats Bjelkevik. Rekordvärme i 3 månader och nu börjar politiker prata om att man behöver en plan för extrema väderförhållanden.

”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”

KRÖNIKA ”Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig”, skriver PO Bergström. 28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken Käbbelkulturen.

Anna Norling: ”Det ska löna sig att arbeta”

KRÖNIKA ”De här ständiga kraven från högern att sänka bidragen för dem som har det sämst ställt passar precis in i mallen. För då går det samtidigt att sänka lönerna riktigt mycket, utan att bidragen blir högre än lönerna. Då lönar det sig helt plötsligt att arbeta”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Det är tisdagskväll.

Claes Thim: ”Rikta ilskan åt rätt håll”

DEBATT ”Här menar jag att Sverigedemokraterna ljuger för våra medlemmar om vad de egentligen vill. Sverigedemokraterna säger sig värna svenska arbetare men har faktiskt röstat emot att ställa krav på villkor i nivå med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar”, skriver Claes Thim. Claes heter jag och är installationselektriker samt aktiv i Svenska Elektrikerförbundet.

DEBATT: Välfärdssamhälle vs. skattesänkningar

DEBATT ”Ska välfärden fungera, måste det in skattepengar och när vi får fler barn och pensionärer behövs det mer skattepengar för att alla ska få ta del av välfärden”, skriver debattörerna. Eftersom medellivslängden ökar, vi blir äldre och äldre hela tiden samtidigt som barnafödandet också ökar, så kommer flera ta del av välfärden.

Nille Thorsell ”Rädsla gör oss till dårar”

KRÖNIKA ”Det dog fler människor i arbetsplatsolyckor 2017 än av gängskjutningar, men man hör inte många vara rädda för sina arbetsplatser. Rädslan spökar i våra hjärnor och slår ut all form av logiskt tänkande”, skriver Nille Thorsell. Rädsla gör oss till dårar som fokuserar på allvarliga, men relativt små hot och gör så vi missar de stora hoten.

”Är det här demokrati?”

DEBATT ”Jag ser det som en åldersdiskriminering och kränkning av föreningsrätten alltså ett Odemokratiskt beslut. Varför omyndigförklarar man 10 procent av medlemmarna?”, skriver Lars-Erik Pettersson angående beslutet om pensionärers rösträtt i förbundet.
Foto: Tomas Nyberg

Svar till insändare angående pensionärers rösträtt på valmöten i verksamhetskretsarna

DEBATTREPLIK Elektrikerförbundets 1:e vice ordförande Per-Håkan Waern svarar här på Lars-Erik Petterssons debattext angående pensionärers rösträtt i förbundet.

”Alliansens arbetsmarknadsreform är socialt livsfarlig”

KRÖNIKA ”Arbetsgivare anställer inte fler än vad produktionen kräver, bara för att lönerna sänks. Och arbetsgivare anställer inte folk som inte klarar jobbet, även om de blir billigare än andra. Däremot anställer de förstås gärna folk som kan jobbet till litet lägre kostnader än förut”, skriver Ann-Marie Lindgren.

DEBATT: (S)chyssta villkor på arbetsmarknaden

DEBATT ”En socialdemokratisk valseger är garanten för en fortsatt utveckling av den svenska modellen”, skriver debattörerna. Krav på kollektivavtalsliknande villkor vid offentliga upphandlingar är ett viktigt politiskt beslut för att upprätthålla den svenska modellen.