• Åsiktstext … Ingemar E.L. Göransson. Foto: Tomas Nyberg/Pixabay/Montage (Fotot till höger är en exempelbild)

KRÖNIKA

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru, skriver Ingemar E. L. Göransson.

Allt berättande har sin utgångspunkt i klass. Vad och hur du berättar har med klass att göra. Det är ofrånkomligt för vi är alla summan av våra erfarenheter och av vårt förhållande till samhället i övrigt. Eftersom vi lever i ett klassamhälle kan inte heller berättandet i det bli annat än ett berättande ur din klass utgångspunkt.

Låter det enkelt, eller för att vara tydlig; borde vara enkelt. Vems berättelser är det vi får ta del av? Ur vilket perspektiv skrivs dem? Vem berättar dem? Vad har berättaren för avsikt med sina berättelser? Det här är berättigade frågor att ställa. Frågor som måste ställas som jag ser det.

Jag har arbetat med kultur och kulturpolitik i över två decennier. Som kulturpolitiskt ansvar på LO fram till 2008 och därefter som författare på heltid. Det jag sett under denna period är hur arbetarrörelsens alla delar, alla dess organisationer har svikit sin klassbetingade kulturpolitik. Det innebär också att berättelserna från arbetarklassens liv har glömts bort. De har inte funnit någon arena.

Om vi går tillbaka till 1970-talet och tidigare, så var fackföreningstidningarna de självklara arenorna för arbetarkulturen. Här publicerades noveller om inte annat. Mången arbetarförfattare gjorde sin debut i Byggnadsarbetaren, Sjömannen, Metallarbetaren och allt vad de hette. I dag hör det till undantagen att kulturen får mer än en undanskymd plats i arbetarrörelsens tidningar.

Det handlar i allt om perspektiv. Hur vi uppfattar världen? Från vilket håll vi ser på verkligheten. Uppifrån, likt medel- och överklassen som då får utrymme att visa upp sin uppfattning av slutsatserna som de drar. Medan arbetaren ser världen i ett underifrånperspektiv. Arbetaren ser den värld den lever i.

Arbetarkulturen idag har till stora delar ersatts med en kommersiell underhållningskultur. Infantila lekprogram eller relationstjafs som Bonde söker fru. Var finns dagens folkbildning, bokombuden och inte minst arbetarförlagen som var arbetarrörelsens stora kulturinsats. SKP:s Arbetarkultur och SAP:s Tiden plus givetvis folkbildningsarbetet, som ABF ihärdigt genomförde med sina resebibliotek exempelvis.

Nostalgi är ingen framgångsväg, det var inte bättre förr. Men inom kulturpolitiken fanns det en mer eller mindre uttalad klasspolitik och detta gällde alla delar och grenar av arbetarrörelsen. På 1980-talet smög sig dock lönsamhetstänkandet in. Det skulle bära sig och det låg i tidsandan. Kultur också. Kulturen blev en kostnadspost. Inte ett vapen mot tjuvsamhället! Visst det fanns de som höll emot då och än i dag.

Men nu när arbetarrörelsen har retirerat så fylls tomrummet av medelklassens ambitioner. Eller i vart fall klassperspektivet är trevande och har starkt inflytande av den ambitiösa bildade medelklassen som försöker uttolka arbetarklassens berättelser.

Vem kan berätta arbetarklassens berättelser? Berättelserna om arbetslivets villkor, ett samhälle där den psykiska ohälsan blivit en folksjukdom eller hur arbetet förbrukar människor?

Svaret är enkelt – arbetarklassen själv – ingen annan.

När jag är ute och talar kring kring detta tema frågar jag hur många som skriver. En fråga som jag alltid ställer när jag är ute och talar om mitt skrivande; min väg från arbetarkvarteren i Linköping genom lastbilshytten till författarskapet. Jag frågar om deras väg; svaret är detsamma, alltid minst en fjärdedel erkänner i början och när frågan ställs på nytt så är det åtskilliga fler. Det finns alltså hopp – arbetarklassen både kan och vill berätta sina historier. Medelklassen göre sig ej besvär.

Ingemar E. L. Göransson

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Claes Thim: ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget”

DEBATT ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget, de största svikarna är Centerpartiet och Liberalerna”, skriver Claes Thim. Here we go again. Moderaterna och Kristdemokraternas budget kommer gälla 2019 då den gick igenom riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna.

DEBATT: ”Ena handen vet inte vad den andra gör”

DEBATT ”Det sorgliga är att denna inkompetens och en tandlös tillsynsmyndighet gör att elnätskunderna, som inte kan freda sig, får bära hela notan för felaktiga reinvesteringar”, skriver debattören. Jag har varit anställd hos och arbetat inom olika energibolag i över 20 år. Därvid hade jag många kontakter med andra energibolag.

Anna Norling: ”Det finns olika människor överallt – även inom elektrikeryrket”

KRÖNIKA ”Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla. Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.

En spådom in i framtidens elektrikerbransch

KRÖNIKA ”Den som har förmåga att förutse framtiden är förmodligen den som bäst har förmågan att ändra sig när nya rön visar annorlunda fakta”, skriver Per Lawén. Ur högtalaren dunkar Phil Collins på trummorna i In the Air Tonight, och i ishockey-VM får Sverige däng av Sovjet med 1-13. På almanackan står det 1981.

Anna Norling: Vi måste täta glappet mellan stolarna

KRÖNIKA ”En önskan för denna nya mandatperiod vore att såväl politiker som tjänstemän såg dessa maskor, dessa glapp mellan stolarna. Och insåg att det handlar om människor. Människor som inte blir friskare av att fattiggöras”, skriver tidningens redaktör Anna Norling. ”Ingen ska ramla mellan stolarna”.

Jonas Wallin: ”Det var vi som gjorde det”

LEDARE ”När valresultatet då kom in, så var vi många som andades ut. Visst hade de gått framåt, men långt ifrån så mycket som alla trodde att de skulle göra. Och det var vi som hade gjort skillnad”, skriver förbundets ordförande Jonas Wallin. Det var kväll, den nionde september. Vallokalerna skulle stänga.

DEBATT: Varför är inte pensionärer välkomna på Elmässan?

Bild: Pixabay DEBATT (Kommentar från Easyfairs, som anordnar Elmässan i Kista, följer efter debattexten.) Med anledning av det senaste beslutet att pensionärer inte har rösträtt i avdelningarna, detsamma gäller nu också för BESÖK av Elmässan i Kista.

Ingemar E L Göransson: Om att förstå nuvarande politiska kaos

KRÖNIKA ”Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten”, skriver Ingemar E L Göransson. Det är inte så svårt att förstå varför alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats.

Per Eklund: “Är företagarnas Rot-statistik trovärdig?”

KRÖNIKA ”Människor är positiva till avdraget. Det är otvivelaktigt. Men frågan som ingen ställt än är hur positiva de är i en jämförelse med andra statliga satsningar”, skriver Per Eklund. Mycket av debatten runt Rot har en ideologisk grund. Vänsterpartierna är tveksamma till Rot och vänsterpartiernas väljare är emot Rot i högre grad.

”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man”

LEDARE ”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man. Och ingen bög ska behöva dra sig för att söka sig till yrket för att han tror att han inte kommer att vara accepterad på arbetsplatsen”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Lars-Erik Pettersson: ”Replik på svar från Per-Håkan Waern”

DEBATT Angående svaret på min fråga om Demokrati, i Elektrikern nr 6 2018.

Morgan Bodin: ”Angående demokratin i förbundet”

DEBATT Jag vill göra ett tillägg kring debatten om Demokrati och repliken från Per-Håkan Waern. Håller helt och hållet med Lars-Erik Petterssons frågor kring hanteringen om demokratin inom förbundet. Per-Håkans svar ger ingen bild över varför beslutet fattades.

DEBATT: ”Vi får inte ta för dåligt betalt”

DEBATT ”Det finns ju inga argument som håller om man säljer bristkompetens till priser som gör att vi sakta kväver oss själva. Det finns en positiv och en negativ spiral och vi väljer i vilken av dem vi skall vara”, skriver Mats Bjelkevik. Rekordvärme i 3 månader och nu börjar politiker prata om att man behöver en plan för extrema väderförhållanden.

”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”

KRÖNIKA ”Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig”, skriver PO Bergström. 28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken Käbbelkulturen.

Anna Norling: ”Det ska löna sig att arbeta”

KRÖNIKA ”De här ständiga kraven från högern att sänka bidragen för dem som har det sämst ställt passar precis in i mallen. För då går det samtidigt att sänka lönerna riktigt mycket, utan att bidragen blir högre än lönerna. Då lönar det sig helt plötsligt att arbeta”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Det är tisdagskväll.