Elektrikern Adalberto Almeida ser till att solceller blir en väg ur fattigdom

Nitton år ung lämnade Adalberto Almeida sin lilla hemstad för att söka lyckan i storstaden Rio de Janiero nästan 250 mil söderut. Ett år skulle han stanna men 26 år senare är han fortfarande kvar – och en av profilerna i den del av staden där han bor.

För i Rio fanns möjligheter.

Studier, till exempel.

– Jag slutförde först grundskolan och sedan gick jag en elutbildning som ledde till att jag fick jobb på en elbutik, berättar han.

Han bosatte sig i Morro da Babilonia.

Det är en favela – en kåkstad – nära den kända stranden Copacabana men ändå en hyfsat säker sådan. En och annan svensk turist har säkert letat sig dit och besökt Bar do David som två gånger fått pris för Rios näst bästa barmåltider.

Knegade i elbranschen

Han knegade på med sitt arbete i elbranschen och lärde känna allt och alla.

– För åtta år sedan sökte två ingenjörer, en fransman och en belgare, upp mig. Genom en organisation, Revolusolar, ville de här två utlänningarna hjälpa de fattiga att bygga hållbara energisystem i favelor genom att använda solceller.

De undrade kort sagt om Adalberto, som hade bra rykte i Morro da Babilonia, hade lust att göra en del volontärtimmar med detta.

Sagt och gjort.

– Jag gick en kurs och blev ansvarig för att installera 60 solcellsmoduler på taken i favelan. 35 familjer, sammanlagt 140 personer, bildade ett kooperativ och fick en genomsnittlig minskning av sina elkostnader med 30 procent.

Verksamheten har växt och finns nu i två favelor.

– I år, här i Morro da Babilonia, installeras snart nya paneler på 9,5 kilowatt som elva nya familjer ska kunna dra nytta av. Det växer hela tiden. Men vid sidan av att minska elräkningarna är en del av vårt arbeta att utbilda invånarna om fördelarna med förnybar energi. Kooperativet sköter invånarna själva, berättar Adalberto.

Hedrades med plakett

Häromåret hedrades han med en plakett på en vägg – och han har nu en tjänst som teknisk samordnare och övervakar alla installationsprojekt.

– Plaketten överraskade mig och jag blev väldigt rörd, minns han.

Adalberto menar att volontärarbetet ger så mycket så han har även tagit på sig ansvaret för en utbildning av nya solcellsinstallatörer.

– För mig är det givande att dela med mig av min kunskap. På fem år har 30 tagit examen och fått ett diplom som gör att de är godkända installatörer i hela landet.

“Kvinnor passar lika bra som män”

Om inte pandemin kommit skulle de vara ännu fler, men nu när pandemin släppt sitt grepp även om Rio är utbildningarna i gång igen.

I varje klass går 12 elever. Tanken är hälften kvinnor och hälften män. Det har dock varit problem att hitta tillräckligt många kvinnor så fortfarande dominerar männen.

– Kvinnor passar lika bra som män för det här yrket, men fortfarande tror en del att det är för tungt. Och det är till viss del tungt, med en del lyft och klättring på tak, men jag försöker förklara att kvinnor klarar det lika bra. Diplomet gör att de som klarar utbildningen även får arbeta som elektriker i bostäder och kan debitera upp till 200 real (cirka 450 kronor) för en dag, berättar han.

Det innebär viktig inkomst för många.

Varför han gör detta?
– Frivilligarbete förändrade mitt liv och mitt sätt att se världen. Det hjälpte till att förmedla värderingar som jag anser vara viktiga. Volontärarbete formar medborgare, genererar jobb och förändrar liv. Jag är väldigt glad att jag fick en möjlighet och jag vill att andra människor också ska få en chans.