Inom Agenda 2030 med de 17 mål som ska uppnås innan år 2030 delas målen upp i tre delar:

  • E- hållbar miljö
  • S- social hållbarhet
  • G – regelverk/styrning

Att en batterifabrik är bra för miljön, i alla fall gällande att minska koldioxidutsläppen, förstår vi. (Värre är det med de råvaror, metaller som behövs och framför allt hur de bryts med den negativa inverkan det har på miljön där, för att inte tala om arbetsmiljö, barnarbete och modernt slaveri.)

Men det där med S:et, det vill säga den sociala hållbarheten, där har många företag och framför allt batteribolag en hel del kvar att åtgärda. 

De berörda anställda är ofta tysta då de är rädda.

I de batterifabriker jag sett så har ägare, ledning och styrelse hittills valt att inte hantera de problem som finns på deras arbetsplatser med illegal och svart arbetskraft, och inte minst kriminella företrädare i de bolag som handlats upp.

Vet de om hur det ser ut? Att problemen fortsatt inte är hanterat, även om viss kosmetika på problemet förekommit?

De berörda anställda är ofta tysta då de är rädda eller ibland inte har så mycket val då de i många fall är hitlurade på falska grunder. 

När vi granskar närmre så är det alltid fusk med löner och skatter.

Vi i Ansvar Säkerhet finner illegal arbetskraft i var tredje kontroll och svindlande 89 procent av de av oss kontrollerade utländska bolagen har brutit mot utstationeringslagen genom att inte anmäla utstationering till Arbetsmiljöverket.

När vi granskar närmre så är det alltid fusk med löner och skatter. Därmed skapas, förutom en utsatthet för de som kommit hit för att arbeta, en osund konkurrens som slår ut vita jobb och vita seriösa bolag på den svenska arbetsmarknaden. 

Ska vi skattebetalare, som förser ägarna med bland annat våra pensionspengar, tillåta att man blundar med ena ögat?