Dubbeljobb för kämpande elektriker i Rio de Janeiro

Som anställd elektriker på SuperVia, pendeltågsbolaget, har han nämligen ofta mycket att göra.

Pendeltågen transporterar 750 000 människor till och från förorterna i jättestaden med 12 miljoner invånare i storstadsområdet och tågen passerar många fattiga områden.

Man ser många vagnar med sönderslagna rutor.

– Ett problem är att kablar stjäls för att sälja metallen i dem. Man kan säga att det är stora problem generellt med pendeltågen, men det är väldigt sällan vi elektriker som gjort fel. Problemen beror på yttre omständigheter som vi inte kan rå för, säger han.

Han om någon borde veta.

Mammas förslag

I 26 år har han varit anställd på SuperVia.

– Jag är född här i Rio och uppväxt i den här trakten. Som så många i Rio jobbade jag med allt möjligt. Målade, snickrade, körde taxi…

Han ler brett med en jämn tandrad och fortsätter:

–…och var till och med modell för tandimplantat.

Jag gjorde klart min utbildning på sex månader och har aldrig ångrat mig.

En dag föreslog hans mamma att han skulle bli elektriker.

– Jag var 30 år då och hon lovade att betala min utbildning. Jag gjorde klart den på sex månader och har aldrig ångrat mig. Elektriker är ett intressant yrke. Ibland tänker jag att det är fantastiskt att ha ett yrke som gör att alla i världen behöver oss.

Arbetar dubbelt

Han fick bara någon månad efter examen sin anställning.

– Och där har jag fortsatt att arbeta, konstaterar han.

Bland annat, bör tilläggas.

Han kände snabbt att han trivdes med yrket, och att hans känsla för noggrannhet passade, så han startade parallellt ett enmansföretag.

Då kommer jag ofta i kontakt med människor som jag inte annars skulle träffa, och många kunder har blivit mina vänner.

– Så jag arbetar dubbelt. På dagtid är jag på SuperVia och på kvällstid arbetar jag i mitt eget lilla företag. I det hjälper jag mest privatpersoner i deras hem med olika installationer och lagar fel som uppstått. Då kommer jag ofta i kontakt med människor som jag kanske inte annars skulle träffa, som läkare och jurister, så yrket blir en dörröppnare och många kunder har blivit mina vänner.

Varmt och trångt

Rio de Janeiro är varmt den här dagen. Gatorna är trånga. Kanske lite extra för att den klassiska karnevalen pågår, visserligen med färre turister på grund av pandemin men ändå med mycket, mycket folk.

Sina arbetsredskap har Genesio de Silva på motorcykeln och säger att utan den skulle det knappt gå att arbeta.

– Det som tar en timme med bil tar fem minuter med motorcykeln, förklarar han.

Spelar ingen stor roll

Media rapporterar om något nytt utspel av presidenten Jair Bolsonaro. Han är kontroversiell inom landet – och kanske ännu mer i omvärlden.

Förra presidenten Lula da Silva, vänsterpolitiker och tidigare fackföreningsledare, har precis meddelat att han kandiderar till valet i oktober.

Genesio da Silva suckar lätt över en kaffe i Rio:

– Det spelar inte så stor roll vem som är president. Vi har problem nu när Bolsonaro är president men vi hade andra problem när Lula var det.

Facket är svagt

Då, i början av 2000-talet, hade facket en viktigare roll. Idag är den betydligt svagare.

– Jag är med i Sindicato dos Ferroviarios, järnvägsfacket, för att jag måste det som anställd på SuperVia. Men annars är de flesta jag känner inte med i facket. Fackföreningarna är, tycker jag i alla fall, alldeles för involverade i politiken. De styrande är långt från oss som jobbar och gynnar mycket sig själva.

De styrande är långt från oss som jobbar och gynnar mycket sig själva.

Han menar att det som är bra är frågor om säkerhet drivs.

– Vi måste, till exempel, alltid vara två när vi arbetar med högspänning. Det är ju farligt så man måste vara noga.

Stolt över pappa

Rebecca Ferreira Dias är stolt över sin pappa elektrikern.

När den där svenska tidningen, Elektrikern, skulle intervjua honom ville hon därför följa med.

Hon hoppade upp bak på hans motorcykel när de kryssade sig fram genom Rio de Janeiros gator för att få berätta.

Pappa har haft dubbla jobb som elektriker, för att vi alla skulle få gå på universitetet.

– Vi är tre systrar, numera 29, 27 och 24 år. Pappa har haft dubbla jobb som elektriker för vår skull, för att vi alla skulle få gå på universitetet, säger hon.

Själv blev hon ekonom och jobbar med revision, ska snart gifta sig och sedan flytta till en annan stad åtta timmar bort.

Hjälpte till med allt

– Pappa tycker att det är jobbigt. Vi har en väldigt nära relation. När vi pluggade alla tre döttrar försörjde han oss, hjälpte oss med allt möjligt praktiskt och byggde samtidigt ett hus, berättar hon.

En syster visade intresse för tekniska saker och, jo, funderade lite på att bli elektriker men valde till slut en annan väg och är lärare.

Kvinnor som är elektriker i Brasilien är, som på många platser, ovanligt men det finns ändå en del. En av Rebecca Ferreira Dias kompisar blev elektriker.

– Men sedan fick hon barn och måste vara hemma med det, så nu jobbar hon inte längre.