Emil Persson invid en stark bygglampa

Emil Persson i Uppsala är bara 23 år och har säkert många minnesvärda jobb framför sig – men vet redan att det här arbetet kommer han definitivt att minnas.

När andra världskriget gjorde att svenska män blev inkallade behövdes fler kvinnor i arbetslivet.

Men vad skulle man göra med småbarnen?

Runt om i landet hittades olika lösningar. I Uppsala byggdes snabbt stadens första kommunala barnstuga – och ingen kunde då drömma om att den skulle stå kvar drygt åttio år senare.

För, ärligt talat, när Europa brann till ljudet av tyska stöveltramp visste man ju knappt om Sverige skulle stå kvar.

Men det gör Sverige.

Och barnstugan.

Petterslunds förskola, som den heter numera, är k-märkt och unga elektrikern Emil Persson har tillbringat all arbetstid där sedan hösten 2020.

– Det är alltid kul när jag förklarar för folk var jag jobbar och de vet att, jaha, Petterslund är ju Uppsalas äldsta förskola, säger han.

Svartvit bild på Petterslund från 1940

Så här såg Petterslund ut när det var nybyggt 1940…

Petterslund sett utifrån, med avspärrningar och firmabilar på gården

…och dess gamla träbalkar och charm har som synes bevarats än till idag.

Några minns kriget, andra har gått där själva.

Emil Persson i Uppsala är bara 23 år och har säkert många minnesvärda jobb framför sig – men vet redan att det här arbetet kommer han definitivt att minnas.

Av flera anledningar.

Givetvis för att Petterslund är en del av den svenska historien men även för att det är hans första egna större projekt.

– Det har varit väldigt lärorikt, jag har nog gått 90 procent av tiden ensam och har verkligen varit tvungen att kolla upp allting noga, berättar han. 

Jag har sedan dess arbetat mycket med en rutinerad elektriker, Roger Hjälström, som är väldigt duktig, och lärt mig nästan allt av honom.

Emil Persson, elektriker

Han gick el- och energiprogrammet på Ekebygymnasiet i Uppsala, hade praktik och sommarjobb på Eitech och fick sedan en tjänst där direkt efter examen.

– Jag har sedan dess arbetat mycket med en rutinerad elektriker, Roger Hjälström, som är väldigt duktig, och lärt mig nästan allt av honom. Det har betytt mycket för mig. Eftersom jag är relativt ny är det en trygghet att ha andra att fråga, säger Emil.

Vi går runt i lokalerna som börjar få både färg och form. Emil Persson visar delar av det han slitit med länge nu.

Men att gå runt där inne och se på det nybyggda är också att gå runt i både svensk kulturhistoria och kvinnohistoria.

Vi backar bandet till 1940.

Under andra världskriget är mer än en miljon svenska män inkallade. Det innebär att fler kvinnor behövs i arbetslivet. De så kallade hjulen måste ju fortsätta snurra.  Därmed föds ett kraftigt växande behov av barnomsorg. 

Fördelen när man bygger nytt är ju att det stämmer exakt. Här är det byggt på den gamla stommen från 1940 så det är lite snett och vint här och där.

Emil Persson, elektriker (Foto: Britt Mattsson)

För var skulle de små barnen ta vägen?

Stadsarkitekten Gunnar Leche, en legendar i Uppsala, ritar barnstugan i stadsdelen Fålhagen. 

Den anses sensationell!

Uppmärksamheten handlar mycket om något som vi idag ser som en självklarhet. Barnen sätts nämligen i centrum både när det gäller utformning och inredning.

Byggnaden blir snabbt klar genom ett monteringsfärdigt byggsystem som transporterades med tåg från Stockholm och AB Borohus.

Sedan dess har små barn i över åttio år tillbringat sina dagar där.

Något som förstås sliter så mycket på en byggnad att det till slut inte fanns någon återvändo. Petterslunds förskola fick tillfälligt stängas för renovering förra året.

Och där kommer alltså Emil Persson in.

Jag tror att det gått så smidigt här beror på att det är ganska litet gäng och att vi pratar mycket med varandra. Det gör att man måste vara flexibel.

Emil Persson, elektriker

– Mitt uppdrag innefattar många moment. Det är kraft, uttag, allt som matar maskiner, belysning, brandlarm, datauttag, inbrottslarm, passersystem. Utmanande men lärorikt, sammanfattar han.

Även om han, i princip, varit ensam elektriker på plats är det ett tajt gäng som jobbar där.

– Det är många yrkesgrupper på en gång, men det har gått väldigt bra. Min erfarenhet är att det inte brukar gå så här bra utan bli fler krockar. Jag tror att det gått så smidigt här beror på att det är ganska litet gäng och att vi pratar mycket med varandra. Det gör att man måste vara flexibel. Vi klickar dessutom bra ihop och det känns kul att gå till jobbet.

Målaren Peter Lager går förbi.

Han håller med och konstaterar att det ibland varit viktigt för honom att el-dragningar i ett hörn blir klara för att han ska komma vidare i sitt målarjobb.

– Då har jag kunnat be Emil om hjälp och det har aldrig varit något problem. Och tvärtom också förstås, att han kan be mig eller snickarna att fixa något som underlättar för honom, förklarar Peter Lager.

Emil Persson har alltid haft ett intresse för teknik och ville ha ett aktivt jobb där man jobbar med händerna. Därför valde han elektrikeryrket.

Emil Persson arbetar med kollegor i bakgrunden

Även om Emil Persson, i princip, varit ensam elektriker på plats är det ett tajt gäng som jobbar där.

– Mitt uppdrag innefattar många moment. Det är kraft, uttag, allt som matar maskiner, belysning, brandlarm, datauttag, inbrottslarm, passersystem. Utmanande men lärorikt, säger Emil Persson.

– Det är ofta ett fritt jobb och jag gillar att jobba med problemlösning och att samordna med andra yrkesgrupper, säger han.

På Petterslunds förskola mötte han en ny utmaning.

– Här har mycket handlat om att från en ritning försöka att få det att stämma i verkligheten. Dels vilket material, dels hur man sätter ihop allt. Fördelen när man bygger nytt är ju att det stämmer exakt. Här är det byggt på den gamla stommen från 1940 så det är lite snett och vint här och där.

– Jag har inte drabbats så mycket, snickarna har haft det värre, men ibland är det svårt även med elen att få ihop mått på ritningar med verkligheten. Det har hänt här att elkontakter hamnat på fel höjd. Men i slutänden är det förstås verkligheten som får styra.

Coronapandemin drabbade Uppsala hårt.

I arbetslaget på Petterslund blev det något coronafall men framförallt påverkades leveranser som ledde till en del förseningar.

– Under pandemin tänker man förstås mycket på att hålla avstånd, tvätta och sprita händerna. I vårt jobb måste man ibland arbeta ganska nära varandra men det har vi försökt undvika. Och så måste man ju vara hemma om man känner sig sjuk. Det har känts rätt självklart.

Och minnesvärt, förstås.

Emil Persson

  • Ålder: 23
  • Bor: I Sommarro i Eriksberg, Uppsala.
  • Gör: Elektriker på Eitech i Uppsala.

Emil Persson om…

  • Facket: ”För mig känns det självklart att vara medlem. Det är något man ska vara helt enkelt. För att man får hjälp om något skulle hända, för att ha någon att prata med, för att vi har bra försäkringar. Magnus Ericsson är vår representant och han informerar oss om olika saker. En gång i halvåret har vi klubbmöte och alla på firman går dit.”
  • Minnesvärt jobb: ”Oljevärmeverket i Uppsala, Husbyborg, där vi totalrenoverade och bytte ut exakt alla kablar. Det är kul att ha varit med på det arbetet.”
  • Framtiden: ”Jag trivs och vill gärna fortsätta, men vill också gärna lära mig nya saker. Någon gång i framtiden vill jag antingen vidareutbilda mig eller göra något annat.”
  • Fritiden: ”Det är viktigt att göra andra saker. Jag gillar friluftsliv och att vandra, mycket i Norrland. Jag har bland annat både gått upp på och runt Kebnekajse.”
Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad
Foto: Britt Mattsson