John-Erik Malmberg: Elektrikern på öletiketten

Man kan nå långt som elektriker. Jobba med intressanta projekt, kanske engagera sig fackligt, starta eget…

Och så kan man alltså hamna på en öletikett.

Man kan fråga sig hur det gick till – eller man kan förstås ännu hellre fråga John- Erik själv. Därför står vi med honom och sonen Anders i mikrobryggeriet Organic Smash.

– Ja, hade någon sagt till mig i början av 1970-talet att jag skulle hamna på en öletikett hade jag trott att de var tokiga, skrattar han.

Vi backar bandet dit för att förstå.

Ja, hade någon sagt till mig i början av 1970-talet att jag skulle hamna på en öletikett hade jag trott att de var tokiga.

John-Erik gick elingenjörslinjen på Torsbergsgymnasiet i Bollnäs i början av 1970-talet. Varför det blev just elektrikeryrket har han svårt att svara på.

– Jag gillade att fixa och hålla på och, ja, elektriker kändes bra, minns han.

Ganska direkt efter utbildningen fick han jobb på Svedala-Arbrå, på den tiden en av de stora arbetsgivarna med stenkrossar som specialitet. 

Han åkte runt på olika jobb i Sverige.

 1978 startade han eget, John-Eriks El, och några år senare blev det butik i Vallsta som sedan flyttade till Arbrå.  Idag har John-Erik dragit ner lite på takten och jobbar tre dagar i veckan.

En dag för fem år sedan berättade två av de tre sönerna, Anders och Dennis, om sina planer på att börja med ölbryggning i den ena sonens garage.

John-Erik minns:

– Jag var lite tveksam och undrade hur de skulle få plats. Det är ju ganska skrymmande utrusning som krävs.

Sönerna höll med och plötsligt dök möjligheten att placera bryggeriet i liftstationen i den gamla skidbacken Orfas lokaler, en backe som lades ner 1992.

Liftstationen höll på att ramla sönder. Men har man en farsa som är elektriker så har man.

Det renoverade och byggdes om och idag är Organic Smash Brewery, som företaget heter, en attraktion i sig.

Där korgliftarna en gång gick in går nu lokalproducerad öl ut.

– Vi är faktiskt Sveriges första och enda kravmärkta bryggeri, berättar Anders med viss stolthet i rösten.

Jag förstod inte riktigt vad de menade. Skulle jag vara på en öletikett? Varför då?

Det var förstås pappa John-Erik som drog elen. Han pekar och visar:

– Här, där tankarna står idag kom korgliftarna in, och där det är förråd och fikarum nu var en betongbunker med transformatorstationen till hela skidbacken.

Om John-Erik själv åkt skidor där?

– Jajamensan. Första gången jag stod på ett par slalomskidor var där de har ölprovningarna är nu. Där var skiduthyrningen. Jag skulle följa med en av sönerna och satte på mig pjäxorna och fattade ingenting. Jag kunde ju inte gå i dem…

Han och Anders tittar sig runt:

– Man hade inte trott att det skulle se så här fint ut idag. Det såg förskräckligt ut när ni tog över, säger John-Erik. 

– Och nu har vi ju även Orbaden Zip & Climb här och så är ett vandrarhem också på gång, säger Anders. 

John-Erik har dragit elen där också. Vad annars? Tre söner blev det men ingen av dem blev ju elektriker, även om just Anders nog var närmast då han jobbade en del i butiken och körde ut varor.

John-Erik skrattar:

– Att dra elen till vandrarhemmet och äventyrsanläggningen är inga problem. Det jag minns mest var när hela bryggeriutrustningen kom från Kina. 

De packade nämligen upp och tittade. Sönerna var entusiastiska. Det såg ju bra ut. John-Erik var mer fundersam.

– Det var 63 ampere in på en laddsladd och inga mer säkringar…

Säg så här: lååångt ifrån svensk standard.

Men är man elektriker så är problem till för att lösas.

– Jag byggde om det, själva elskåpet, så att det håller svensk standard. Men det var lite speciellt. Texten på elschemat var inte på engelska utan enbart på kinesiska. Nu räcker det långt att bara läsa själva schemat, symbolerna är ju desamma, men lite ovanligt var det, säger han.

Pappas elinstallation fungerade. Förstås. Sönernas affärsidé också. Organic Smash blev en lokal favorit och ganska snart började intresset växa. 

Plötsligt skulle ölen in i Systembolagets sortiment.

Anders berättar:

– Alla våra öl och etiketterna har lokal anknytning. På en ser man Peter Stormare, till exempel, som kommer härifrån och på en annan Ingrid Bergman som bodde här en kort period i samband med en filminspelning som kom av sig.

Varje öl kopplas till en lokal historia.

En av dem heter Electric Boy. 

Men då sa jag till pojkarna att det här med APA blir ju inte bra, så då ändrade de till American Pale Ale i stället.

Den var en av de öl som Systembolaget skulle ta ställning till. Anders berättar bakgrunden till namnet:

– Electric Boy byggde på historien om Zander Nord, en pojke från Snaten som ansågs ha övernaturliga egenskaper. Det hände en massa konstiga saker kring honom. 

En skröna var att han började sväva och stora karlar försökte hålla ner honom.

– Auktoriteter som länsman och en psykologiprofessor kom och bevittnade och dokumenterade händelserna. Zander Nords pappa Hjalmar hade varit väldigt osynlig tills han hörde talas om pojkens övernaturliga förmågor. Då kom han tillbaka, tänkte att han kunde tjäna pengar och tog med sig grabben till en fotograf. Han tog ett foto och planerade att resa runt i landet och visa upp pojken under namnet Elektriska pojken, berättar Anders.

Med tankens kraft skulle pojken få nymodigheten det elektriska ljuset att tändas och släckas. Barnavårdsnämnden sa, lyckligtvis, stopp.

En sorglig men bra lokal historia tänkte bröderna på Organic Smash. De skaffade fram den gamla bilden på Zander Nord och lät Sara Roos, en lokal konstnär som hjälper dem med etiketter, bearbeta den och Electric Boy blev en snygg öl med snygg etikett.

Så långt var allt frid och fröjd.

Och i det läget hade förstås pappa John-Erik inte en tanke på att han plötsligt skulle hamna på etiketten som en nödlösning.

– Vi hade skickat in allt i god tid men samma dag som Systembolaget skulle ta beslutet om vår öl in i sortimentet fick vi besked att pojken, Zander Nord, var för ung för att visas på en etikett.

Beskedet kom vid fyra på eftermiddagen. Vid midnatt måste en ny etikett vara inskickad för att eventuellt kunna godkännas.

De slog sina kloka skallar ihop och hittade en lösning:

– Vi är elektrikersöner och pappa elektriker så det kändes självklart att ringa och fråga om han ville vara med på en etikett, minns Anders.

Det är ju lite kul. I början var det en del som kommenterade.

Sagt och gjort.

– Men jag var tveksam. Jag förstod inte riktigt vad de menade. Skulle jag vara på en öletikett? Varför då? Och bråttom var det, berättar John-Erik.

Klockan hade hunnit bli nio på kvällen. Frun knäppte ett kort på John-Erik med hans gamla reklammössa på skallen och mejlade till sönerna.

Anders ringde Sara Roos, konstnären.

– Men hon var på innebandy. Vi bad snällt och hon lovade göra ett försök. Det blev några nervösa timmar. Men halv tolv, en halvtimme innan deadline, skickade de etikettförslaget till Systembolaget.

Det blev klartecken.

John-Erik tittade, såg sig själv på bilden och tre stora bokstäver under den: APA.

Hm.

Ölen är nämligen en American Pale Ale, som förkortas just APA.

– Men då sa jag till pojkarna att det här med APA blir ju inte bra, så då ändrade de till American Pale Ale i stället, skrattar John-Erik.

Nödlösningen är numera en permanent lösning som finns både i starkare form på Systembolaget men förstås också i svagare i dagligvaruhandeln.

– Det är ju lite kul. I början var det en del som kommenterade. Jag minns att Lars-Åke Svärd, en gammal klasskompis som jobbat på brandkåren i Bollnäs kommenterade det lite förvånat en gång i början, berättar John-Erik.

– Och härom veckan drog jag elen till en stuga i Änga. De tyckte det var rätt så häftigt att de på kvällen kunde sitta och dricka min öl…

Om det beror på John-Eriks ansikte eller smaken på ölen ska vi låta vara osagt men faktum är att Organic Smash Brewery haft flera ölprovningar med elfirmor och leverantörer till elfirmor.

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad