Vinden från havet fläktar. Himlen ser oss. Badar, solar och gör utflykter. Men aldrig är vi lika fria som himlens blåa färg. Några blir bruna, andra brända.

Att en skitstövel bara blir mer odräglig när hen blir brun är det ingen som talar om.

Vi andra bleka och ensamma söker tröst i poesi, i texter och ord – och ler i försvar. Så varför inte…

Min käresta fick Corona i första vågen. Nu är det slut tänkte jag och grät.

Dylan Färemark

Se ”Vivarium” av Lorcan Finnegan 2019.  En science thriller som finns på dvd. En lysande film.

Och kanske ska vi inse att Corona alltid funnits där. Precis som gökungen som tar över våra liv och får oss att nå det bottenlösa djupet där ingen slut finns. 

Och innan mina filmtips är klara, ber jag ta del mina metaforer. Gillar sådana – kanske är bara allt en hint om mänsklighetens tid är över.  

Läs och begrunda… 

A; Ambrosiakakans glasyr döljer det goda hjärtat.

B; Butterkakan består mest av yta.

C; Choklad och kärlek.

D; Donuts, en fördom som var sann. Idag har de färg, landet brann. Framtiden Försvann i glasyr.

E; En tom tanke, en ensam sockerkaks form delar nedersta lådan.

F; Frukttårtans mångfald, människans fabulösa gåva. Frukta det ruttna, tappa inte det öppna. 

G; Gudagott med nybakade Wienerbröd. Lätt radioaktiva, färggranna och sprakande färska.

H; Hallontårtan liknar rodnad kind. Hallontårtan smakar bra. Halleluja! Rodnad kind, frisk och kry -till och med charmfullt kåt. Får din blick grå. Och som ett periskop i en hallonbåt. Söker du bekräftelse – på fel låt.

Kanske ska vi inse att Corona alltid funnits där. Precis som gökungen som tar över våra liv och får oss att nå det bottenlösa djupet där ingen slut finns.

Dylan Färemark

I; I Caféets mörkaste hörn finns de ljusaste idéerna  

J; Japanbrödets vita insida. Smaklöst som fikabordets samtal på jobbet.

K; Karlspaderkransens flätor kan lära oss mycket.

L; Lövtunn choklad. Gör mig glad.

M; Mums mums vita skum vilar på kex. Hoppas att det kommer göra det i all framtid.

N; Napoleonbakelsen vilar i kvinnans vulva,

– Smördeg, vaniljkräm, grädde och sylt. Symboliken förgylld.

– Hennes murra; smördeg, vaniljkräm, grädde och sylt. Hjärtat sågs i Latten… 

O; Ormgrädden är härsken. Där simmar oäktingen. Sorgen blev glädje. Skammen kom fram. Blond sprallig charm. Som alla ville bära i sin famn.

P; Passionsfrukt i ollonlila. Hallon i kärleksrött. Ingen känner sig trött.

R; Receptet på sockerkakan. Frestar både smal, krokig och kraftig. Sluta kalla barn för feta. Hör ni inte… 

– Det spretar! Det är fel, har alltid varit fel Beröm, uppskattning och kunskap.

 – Sug på den -tjockskallar!

S; Sockerkaka, nybakad. Med citron. Efterlängtad. Med passion. Moderkakan, nyfödd. Med ett skrik. Önskad… Med ditt liv.

Ätstörningen nådde även mig. Oändligt mörker, fick mig dränkt i nattens förhöjda tuggande.

Dylan Färemark

T; Tårtan förlåt. Ställdes fram. Men grädden kände skam. Lukten kom i fulla fall fram. Tårtan förlåt. Var härsken – du, din – despot.

V; Vatten, mjöl, socker och smör. Citronmeliss. Delikatess. Vispa grädden tjock och hård. Ta en sobril -svälj med fil.

– Psykvård… Ger access till det hundrade sinnet

– Lägg det på minnet! 

Ä; Ätstörningen nådde även mig. Oändligt mörker, fick mig dränkt i nattens förhöjda tuggande.

Valsen sjunger halleluja, vi gungar med. Allt är ändå slut. Flickan i Havanna längtade, precis som vi.

Och … Vi ser på varandra varje dag och önskar, önskar mer än vi kan ge. Och haven ligger kvar. 

Min käresta fick Corona i första vågen. Nu är det slut tänkte jag och grät. Jag satt på ”Snowpiercer” av regisören som skapat filmen Parasit. Bong Joon-hon.  

Hon, min, min gick ut i köket. Det är över nu, det är över nu fast vi inte vet det. Eller kan det vara så att vi förnekar det. Vad spelar det för roll, över var det. 

Nu har vi bägge antikroppar och det känns helt okej. Men att vi båda dog en stund är säkert och att all kondition togs ifrån oss, är också säkert.

Dylan Färemark

Mest för att få tiden att gå. Tog mig två snapsar Explorer varje kväll. Mest för att kunna sova. Många snapsar blev det innan jag också blev sjuk.

Plötsligt var jag där, utan lungor, feber. Varje kväll gick jag och la mig och undrade om jag skulle leva imorgon – fy fan hur sjuk jag var. Det var som ha en Alien i kroppen.  

Nu har vi bägge antikroppar och det känns helt okej. Men att vi båda dog en stund är säkert och att all kondition togs ifrån oss, är också säkert. 

Så att låten Vatten av Robban Broberg är som balsam när hon min käresta somnar i skutan i Vaxholm och jag fortfarande drar några bärs i sommarnatten.

Är säkert. 


Fler texter om och av Dylan Färemark – inklusive alla delarna i hans prisbelönta berättelse ”Agnes” – hittar du här.