”Det började med ett Legohus och en banankontakt”
"Det small så in i glödheta, allt lyse i lägenheten slocknade. Min far och mor var väl nära en hjärtattack när dom hörde explosionen från köket där deras förstfödde lekte i sin ensamhet", skriver Ronny Wenngren, Elektrikernas förhandlingschef 2002 – 2015.
Mitt första möte med elektriciteten var när jag som treåring förpassats av mina föräldrar till köket i tvårumslägenheten i Forsa.
De var fullt upptagna med en husförsäljare från Hultsfredshus, drömmen skulle gå i uppfyllelse, en egen villa skulle byggas. Så i köket fick jag hålla mig för att inte störa denna viktiga affär i finrummet.
Som väl var så hade min morbror, som var lagerchef på ett varuhus i Stockholm, gett mig en Legolåda.
Chefsskapet innebar att han ofta kunde köpa reklamerade varor till ett mycket bra pris, och nu hade han kommit över en riktigt fin Legobox som jag nyligen fått i födelsedagspresent.
Men det satt ju som sagt banankontakter på trådarna, och den blivande elektrikern hade ju sett två hål i väggen precis bredvid kökssoffan.
Av bitarna kunde man bygga ett hus, men det extraordinära var att en av legobitarna innehöll en liten lampa, så man kunde få lyse inne i huset. En sådan lyxlåda av Lego var inte alla förunnat på den tiden minsann.
Jag satte ihop vad jag tyckte var ett fint hus, nu saknades bara lyse. Från biten med lampa i gick det två trådar som avslutades med två banankontakter.
Troligtvis fanns det väl någon adapter där det skulle sitta ett batteri, men det var väl den som saknades och därför som min morbror fick köpa satsen till ett överkomligt pris.
Men det satt ju som sagt banankontakter på trådarna, och den blivande elektrikern hade ju sett två hål i väggen precis bredvid kökssoffan.
Jag undrar än idag om det var den händelsen som gjorde att jag under hela skoltiden visste att det var elektriker jag ville bli.
Som gjort för att sprida ljusets gåva i min legoskapelse.
Sagt och gjort, upp med det lilla huset, banankontakterna i handen och siktet inställt på de två hålen i väggen.
Resultatet? Tja det blev ingen husaffär den kvällen. Det small så in i glödheta, allt lyse i lägenheten slocknade.
Min far och mor var väl nära en hjärtattack när dom hörde explosionen från köket där deras förstfödde lekte i sin ensamhet. Men eftersom jag började skrika så levde jag.
Jag undrar än idag om det var den händelsen som gjorde att jag under hela skoltiden visste att det var elektriker jag ville bli. Kanske i fascination över de krafter som finns i elektriciteten.
Detta utan att någon gång känna mig som en fackpamp, utan som den som började med en Legobit och slutade som förhandlingschef.
Min mor brukade i flera år efteråt erinra mig om att Hasse Alfredssons son dog av att just sätta banankontakter i väguttaget, men jag tror det var antennkablarna till TV:n och inte en Legosats.
I dag får inte banankontakter användas på den här typen av produkter just av det skälet att barnen kan använda dom som jag gjorde.
Senare delen av mitt yrkesliv, eller större delen av det egentligen, har jag jobbat med att förändra samt förbättra elektrikernas arbetsliv.
Detta utan att någon gång känna mig som en fackpamp, utan som den som började med en Legobit och slutade som förhandlingschef och företrädare för vad jag tycker är världens bästa yrke.
Ronny Wenngren var Elektrikernas förhandlingschef mellan åren 2002 och 2015.
