Louise Olsson: ”Vi måste våga tänka nytt”

Den 16 januari 2020 är det åter dags för ett extrainsatt valmöte i Elektrikerförbundet. Då ska efterträdarna till Per-Håkan Waern och Urban Pettersson utses. Till posten som förhandlingschef efter Urban Pettersson finns vid denna tidnings pressläggning endast en kandidat: nuvarande tillförordnade förhandlingschef Mikael Pettersson.

Till posten som förste vice ordförande efter Per-Håkan Waern finns två kandidater: förbundets tidigare arbetsmiljöansvarige Tina Nordling, och El-ettans verksamhetsledare Louise Olsson.

En sak är att jag inte är stöpt i samma form som de tidigare i ledningen.

Louise Olsson är sedan 2017 verksamhetsledare för El-ettan. Nu är hon en av två kandidater till posten som förste vice ordförande i förbundet. 

– Jag blev ju lite ställd när jag först fick frågan. Jag behövde känna efter en stund. Det är ju ett annat uppdrag än det jag har i dag, säger hon.

Hur kom det sig att du ändå tackade ja till att kandidera?

– Jag fick frågan från olika personer i organisationen och på något vis är det ju så att man får ta ansvar för vår organisation och vår verksamhet, och är det flera som tycker att jag vore ett bra alternativ så vill jag ställa upp på det

Om du skulle bli vald, skulle det märkas i förbundets arbete?

– Jag har funderat en del över det, vad jag skulle kunna bidra med. En sak är att jag inte är stöpt i samma form som de tidigare i ledningen, alltså att jag inte är ombudsman, utan att jag faktiskt kommer direkt från demokratin och har en nära anknytning till mitt företag och min klubb, och nyligen var ute i produktionen. I en sammansättning i en grupp så brukar det vara till gruppens fördel att man har så många olika infallsvinklar som möjligt för att kunna få en så bred bild som möjligt. 

Vår utmaning är att förbundet ska vara relevant även i framtiden.

Du är också ganska ung?

– Det kanske kan uppfattas som att man då inte har tillräckligt med erfarenhet, men om man ska titta på en styrelse och dess sammansättning, så ska man också titta på vilka som styrelsen representerar, och hälften av vår medlemskår är under 35 år. Många kunniga människor har vi, så det är inte kunskapen som är bristen hos oss, men vi kanske behöver lite mer input. 

Hur ser du på förbundets framtid?

– Jag ser hur samhällsutvecklingen förändras, från att en yrkesgrupp gör en sak, till det att det föds nya moment i våra branscher i och med teknikutvecklingen. Det finns också många konsulter, ensamma företagare, som hyr in sig hos företag utan att vara anställda. Det är en form som blivit allt mer populär på senare år. Så jag ser att vi måste våga tänka nytt, anpassa oss efter samtiden. Erbjuda även de ensamma utan anställning något, någon form av trygghet. Vår utmaning är att förbundet ska vara relevant även i framtiden.

Det viktigaste just nu är att vi enas om vem som ska prioritera vad. Hur vi ska bli en enhet som strävar efter gemensamma mål.

Vilken är den viktigaste frågan för förbundet just nu?

– I och med att vi har så många prioriterade områden så tror jag att det viktigaste just nu är att vi enas om vem som ska prioritera vad. Hur vi ska bli en enhet som strävar efter gemensamma mål. En tydlighet vart vi är på väg. 

Här hittar du alla tidigare artiklar och debattexter som handlar om valet av ny förhandlingschef och förste vice ordförande.