”Politik som inte fungerar”
"Det djupt frustrerande är att detta borgerliga tyckande kommer att förvärra både de problem vi redan har – och göra det svårare att klara den lågkonjunktur som verkar vara på ingång", skriver Anne-Marie Lindgren, socialdemokratisk ideolog och författare.
Efter ett halvt års sjukskrivning ska Försäkringskassan pröva den sjukes arbetsförmåga mot alla normalt förekommande jobb på arbetsmarknaden.
Antas den sjuke kunna klara ett sådant jobb – även om det kräver byte av anställning – ska sjukskrivningen avslås och den sökande hänvisas till Arbetsförmedlingen.
LO, TCO och SACO är alla starkt kritiska till hur den regeln tolkas. De menar att Försäkringskassan hänvisar till jobb som rent teoretiskt skulle kunna finnas men inte finns i verkligheten.
De menar att Försäkringskassan hänvisar till jobb som rent teoretiskt skulle kunna finnas men inte finns i verkligheten.
Detsamma säger Arbetsförmedlingen; Försäkringskassan skickar på dem folk som inte har någon real chans att få jobb.
Det handlar alltså om en föreställning om att det alltid någonstans finns ett jobb för alla mellan grundskole- och pensionsålder, oavsett hälsa, utbildning och yrkeskunnande.
I grunden är det samma idé som ligger bakom den pågående omgörningen av Arbetsförmedlingen.
Den anses nämligen ha varit för dålig på ”matchning”. ”Matchning” betyder att koppla ihop arbetsgivare som söker folk med lämpliga arbetssökande. Idén med att överlämna verksamheten till privata aktörer är att detta då ska fungera mycket bättre..
För visst måste det vara fel hos Arbetsförmedlingen som gör att vi har mer än 6 procents arbetslöshet samtidigt som väldigt många arbetsgivare inte kan hitta folk att anställa?
Nej.
Det handlar alltså om en föreställning om att det alltid någonstans finns ett jobb för alla mellan grundskole- och pensionsålder, oavsett hälsa, utbildning och yrkeskunnande.
Arbetsgivarna söker inte folk i största allmänhet. De söker sjuksköterskor, svetsare, plåtslagare, kallskänkor, lärare, lokförare, fordonsmekaniker, barnmorskor, elektriker och över huvud taget folk med särskild utbildning för det aktuella jobbet.
Och bland dagens arbetslösa, särskilt då bland de långvarigt arbetslösa, finns inte så många som har dessa efterfrågade kunskaper.
75 – 80 procent finns i den grupp som klassas som stående långt från arbetsmarknaden. Vilket i klartext betyder att de har för kort skolutbildning, för svaga yrkeskunskaper, för dålig hälsa eller kan för litet svenska.
Det finns helt enkelt för få jobb att ”matcha” dem mot.
För många i den gruppen borde sannolikt lösningen vara den typ av samhällsjobb som förr fanns inom Samhall och som skulle behöva återskapas. För andra handlar det om rejäla möjligheter till yrkesutbildning.
Men anslagen till yrkesutbildning inom arbetsmarknadspolitikens ram har kraftigt dragits ner…
Det beror på M-KD-budgeten. Medan privatiseringen av Arbetsfömedlingen är ett av de krav L och C fick igenom i januariavtalet.
Bland dagens arbetslösa, särskilt då bland de långvarigt arbetslösa, finns inte så många som har dessa efterfrågade kunskaper.
I båda fallen är det åtgärder som utgår från rent tyckande, inte sakliga analyser av hur problemen ser ut. Och där det djupt frustrerande är att detta borgerliga tyckande kommer att förvärra både de problem vi redan har – och göra det svårare att klara den lågkonjunktur som verkar vara på ingång.
Visst, man kan ogilla ideologin bakom den borgerliga arbetsmarknadspolitiken.
Men den största kritikpunkten är faktiskt att de inte fungerar!
