Allt fler nekas ersättning från Försäkringskassan

Under 2016 hade rättsskyddet två ärenden som gällde sjukpenning för medlemmar från Elektrikerförbundet. 2017 hade den siffran ökat till sex stycken.

Och hittills i år, till och med september, har lika många som under hela förra året, sex ärenden, från Elektrikerförbundet nått rättsskyddet.

Ökningen av sjukförsäkringsärenden för rättsskyddet tog fart i början av 2017 för att sedan stadigt öka. Rättskyddets bedömning är att det är regeringens mål om nio sjukdagar i genomsnitt som har styrt utvecklingen.

Målet på ett sjukpenningtal på nio dagar fastställdes av regeringen Löfven i september 2015. Sjukpenningtalet anger hur många dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning som betalas ut per försäkrad i Sverige under ett år.

Vår bedömning är att de medlemmar vi företräder genomsnittligen är sjukare än de som beviljas sjukpenning.

När målet fastställdes hade sjukpenningtalet ökat med 70 procent på fem år och låg på 10,3 dagar per person och år. De senaste siffrorna, från augusti i år visar 9,7 dagar. Antalet utbetalda dagar minskar alltså stadigt.

Men bakom siffrorna finns människor som nekats ersättning från Försäkringskassan, trots att de sjukskrivits av läkare.

– Min uppfattning är att det vid en granskning inte skulle vara möjligt att hitta några avgörande skillnader mellan de ärenden där sjukpenning beviljas alternativt avslås, säger Robert Sjunnebo, enhetschef för Försäkringsrätt på LO-TCO rättsskydd och tillägger:

– Vår bedömning är att de medlemmar vi företräder genomsnittligen är sjukare än de som beviljas sjukpenning. Förfarandet är således mycket rättsosäkert.

Under förra året hanterade LO-TCO rättsskydd 755 ärenden på försäkringsenheten. Över hälften av dem handlade om sjukförsäkringen, majoriteten om avslag av sjukpenning. Det var en ökning med 240 procent sedan året innan. Detta år ser siffrorna ut att öka än mer.

Det är särskilt begreppet ”normalt förekommande arbete” som rättsskyddet menar att Försäkringskassans tolkar allt mer restriktivt.

Min uppfattning är att det vid en granskning inte skulle vara möjligt att hitta några avgörande skillnader mellan de ärenden där sjukpenning beviljas alternativt avslås.

– Vår uppfattning är att Försäkringskassan har kommit att tolka nyss nämnda begrepp på ett sådant sätt att det enbart är medlemmar som är mycket svårt sjuka som vid en tillämpning bedöms sakna arbetsförmåga i ett ”normalt förekommande arbete”, kommenterar Robert Sjunnebo.

I slutet av juni avgjordes två mål som LO-TCO rättsskydd drivit till Högsta förvaltningsdomstolen för att pröva just begreppet ”normalt förekommande arbete”. Två mål, två olika utfall.

Det ena fallet handlade om en svårt invalidiserad, överviktig, pappersarbetare. Det andra målet handlade om ett kvinnligt affärsbiträde med artros, astma och annan värk efter ett flertal frakturer.

Pappersarbetaren bedömdes inte ha rätt till sjukpenning. Av hans läkarintyg framgick det inte på vilket sätt hans sjukdomar hindrade honom från att utföra ett i huvudsak stillasittande arbete, och sådana arbeten måste anses normalt förekommande på arbetsmarknaden, konstaterar domstolen.

Affärsbiträdet bedömdes dock ha rätt till sjukpenning. Hennes sjukdom medför betydande begränsningar av hennes handfunktion och domstolen konstaterar att de allra flesta arbeten ställer krav på att händerna kan användas.