Årets avtalsrörelse är i fullgång.
Vi har fått ett märke i procent och ett i krontal.
Detta finner sig parterna på arbetsmarknaden i.
Parterna är säkert inte nöjda, de håller inte med, men de finner sig i det. Alla biter i det sura för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden.
Då kliver då Almega in på banan. Arbetsmarknadens ”Svarte Petter”.
De finner sig inte i detta.
Almega är en rik, stor och välfungerande organisation.
Så vilka hoppar de då på kan man undra? Sätter de ned foten för de starkaste inom LO?
Nej givetvis inte. De hoppar på de grupper som tjänar absolut minst inom hela LO. De är inga direktörer, ekonomer, tjänstemän som får smaka på Almegas vrede.
Det är de med tunga, slitsamma och lågbetalda arbeten som stora stöddiga Almega hoppar på. De hoppar på de som tjänar mindre än 24 000 kr för en heltidstjänst.
Så denna stora rika och välfungerande organisation slår hårt ned på de som tjänar sämst.
Det är inte mod Almega.
Det är fegt, lågt och avskyvärt.
Detta förstår alla som vart barn och läst Bamse.
Hade Almega läst Bamse som små hade de också förstått detta. Bamse lär oss att man ska vara snäll mot små och utsatta.
Men Almega har ingen empati, skam eller humanism i kroppen.
Almegas stövlar vill krossa de svaga och marschera åt de rika.
Almega är gänget i skolan som alltid valde ut de svagaste i klassen och plågade dom.
Vad händer då undrar säkert de flesta?
I varje människa med en uns av rättspatos vaknar nu en vrede. Rysningar går igenom hela LO.
De slår på våra mest utsatta kompisar och vänner.
LO:s alla förbund börjar titta sig omkring. Vreden har vaknat.
De dricker sin ”dunderhonung” och ryter ifrån. Man slår inte de utsatta.
Därför kommer nu sympativarsel, stridsrop och arga debattinlägg.
Almega trampar på de svaga och arbetarrörelsen svarar med gemenskap, kärlek, bestämdhet och solidaritet.
Den fackliga kampen pågår nu. Den fackliga kampen behövs mer än någonsin.

Tillsammans kan ingen stoppa oss!
Tillsammans är vi starka!

Mvh Nille Thorsell