• I slutet av februari gör Roland Bergström sitt sista arbetspass som hissmontör hos Midroc Electro i Gävle. Därefter ansluter han till pensionärernas skara. Foto: Eric Salomonsson

  • Gamla trotjänare måste smörjas, som här i hissmaskinrummet i ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Gävle. Foto: Eric Salomonsson

  • Med smörjkannan i högsta hugg. Foto: Eric Salomonsson

  • Takvåning och utsikt. Som montör och serviceman för hissar har Roland Bergström tillträde till höjder som få andra har, som här på ett tak i ett av Gävles bostadsområden. Foto: Eric Salomonsson

  • – Tack så mycket för den här tiden. Midroc Electro-platschefen Magnus Karlsson tackar trotjänare Roland Bergström för tiden som hissmontör. Foto: Eric Salomonsson

Det är inte lång tid kvar nu, innan Roland Bergström gör sitt sista pass som hissmontör och övergår till pensionärernas skara. Han lämnar även uppdraget som huvudskyddsombud.
– Nej, vemodigt är det inte. Jag håller på att ställa så jag har andra saker att göra, säger han.

Vi har stämt träff i kvarteret Vävaren i området Strömsbro i Gävle. Jodå, precis som kvartersnamnet antyder fanns där tidigare ett stort väveri. Numera har är det hemvisten för flera olika företag. Förändringens vindar har blåst.
Även för Roland Bergström har mycket hänt under hans år som elektriker. Han började hos Elektromontage och avslutar hos multinationella koncernen Midroc.
– Jag började som lappgubbe, säger han och skrattar lite.
Det rörde sig om att åka ut på mindre serviceuppdrag, små korta jobb. En hel del av dessa var att fixa elpannor som inte ville gå igång som de skulle.

 
LÄS ÄVEN:Se TV: ”Jag kommer inte att vara sysslolös”
 

Hans arbetsuppgifter de första åren var således av skiftande karaktär. Allt från högspänning till svagström. Allt från hushållsservice till det som under andra hälften av 1990-talet blev hans huvudsakliga nisch. Att montera och underhålla många av stadens hissar, nej förresten hissar i hela Gävleborg och ända neråt Uppsala.
– Jag kände efter ett tag att det kunde vara skönt att inte bara behöva stå med armarna över huvudet när jag jobbade. En hiss går oftast att reglera så att arbetshöjden blir bekväm.

När vi träffar honom, omkring en och en halv månad innan han stämplar ut för gott som tillsvidareanställd, möts vi i företagets nedre våning intill det utrymme där morgonmötena hålls. De har var sin dator och förutom arbetsordrarna där har Roland Bergström själv länge skrivit egna journaler. Han skriver upp en del om vad han varit med om under uppdragen. Förr gjorde han noteringar för hand.
– De ska jag skriva in när jag blivit pensionär, säger han, och bläddrar i en pärm full med handskrivna anteckningar.

Hissmontörerna har sammanlagt kontrakt på 180 hissar som ska underhållas och repareras. Det sistnämnda kan ibland vara av akut karaktär helg som vardag enligt ett rullande schema.
Hissmontör Bergström berättar om när han skickades till en fastighet där fyra damer och ett barn satt fast i en hiss. Förklaringen han fick var att hissen började hacka och sedan stannade den.
– Jag märkte snart att uppgifterna gick lite isär och inte riktigt stämde. Till slut kom det fram att barnet hade med sig en boll och lekt med den.

Den hade till slut fastnat där den inte skulle varpå hissen stannade. Det beskedet besparade honom mycket tid som annars skulle ha gått åt till att felsöka efter orsaken till hisstoppet.
– Jag gillar raka dialoger och helst med de använder hissen, exempelvis hyresgästerna i en fastighet. De känner hissen bäst.
Ett faktum som han, till skillnad från en del av kollegerna, trivts med är att det många gånger rör sig om ensamarbete.

Utöver arbetet har Roland Bergström under lång tid även varit huvudskyddsombud. Ett viktigt arbete – som han fick en rejäl utskällning för av nytillträdde chefen Magnus Karlsson när denne började 2013.
Det minns de båda när de träffas på parkeringen utanför Midroc-lokalerna i kvarteret Vävaren i området Strömsbro, i Gävle. De erinrar sig även orsaken.
– Det var ärenden som skickats in till Arbetsmiljöverket några månader.
Ärenden dit tar, som bekant, alltid en tid att handlägga.
Med den förklaringen, att det var en fördröjning, nöjde sig Magnus Karlsson.
–Nej, det är inga hard feelings nu, säger båda.

Känns det vemodigt att du snart ska sluta?
– Nej, det tycker jag inte. Arbetsplatsen finns kvar och det finns möjlighet att åka och hälsa på.
Dessutom kommer han att ha en hel del att göra under den tid som från och med slutet av februari blir fri. Han har redan tjuvstartat med en del nya vanor. Någon timme innan vi träffar honom har han varit i badhuset. Dessutom har Roland Bergström sedan länge varit medlem i ett spelmanslag, något han får mer tid över för när han blir pensionär.
– Fast det är klart att jag kommer att sakna arbetskamrater och andra människor jag träffat.

Eric Salomonsson
eric.salomonsson@mittmedia.se