Vi har hört om ett himmelrike för byggarbetare. Där varje yrkesgrupp har sin egen fastlagda tid. Där varje arbetstagare kommer till en nystädad arbetsplats och lämnar den likaså efter sig. Där varje målare smeker spackeln över gipsen utan att finna en enda oinskruvad skruv.

Där varje elektriker obehindrat kan montera apparater i våtrum utan att flå fingrarna på slarvigt satta kakelplattor. Där varje golvläggare kommer till ett nystädat planslipat golv. Där varje yrkesgrupp rakryggade lämnar ett välgjort yrkesresultat bakom sig.

Detta är vad vi kan likna vid en utopi, en dröm för varje byggnadsarbetare. Men i motsatts till utopin som begrepp är den fullt möjligt att förverkliga. Verkligheten idag ter sig tyvärr annorlunda, vi ser osunda, ostädade arbetsplatser. Vi ser hur yrkesgrupper tvingas utföra sitt arbete på pressade arbetstider, ihop trängda på minimala ytor samtidigt. Med motsättningar och ohälsosam hets till följd.

Snickaren har till följd av hets missat att skruva i alla skruvar. Målaren svär och skäller och i sin tur skiter i allt och sprutspacklar igen elektrikerns el dosor. Elektrikern knäcker kakelplattan som är i vägen och släpper surt kabelspillet på golvet och får därefter mot ta en rejäl utskällning av golvläggaren. Kaoset är nu ett faktum.

Hur tillåts då detta få fortgå? Då personal, ekonomi och slutprodukt samtliga lider skada. Vi anser att både beställare och projektledning är dåliga på att ta sitt ansvar för arbetsmiljö, ekonomi och att lämna ifrån sig en bra produkt till slutkund.

Kan det vara så att dessa slipsprydda herrar har större engagemang i framhävandet av klädkoder och pondus än att skapa en hållbar tidsplan. Till deras räddning finns vi hantverkare alltid till hands och obegripligt nog räddar kundernas projekt. Tack vare alla duktiga hantverkare löses projekteringens brister på golvet, på bygget.
Tack alla hantverkare för att ni finns! Ni förtjänar ett himmelrike!

Kristina Norlin,
Sv. Målareförbundet

Jonas Johansson,
Sv. Elektrikerförbundet