Stadsvandring på Kungsholmen
En onsdag i början september samlades ett 20-tal före detta elektriker i klubb 67 vid Fridhemsplans T-bana. Dit kom också vår guide Kjersti Bosdotter från Arbetarrörelsens historiska kultursällskap för att leda oss på en stadsvandring på Kungsholmen i strålande sommarväder.
Vår samlingsplats låg mycket nära de så kallade Skogshyddorna, små bostäder för de mindre bemedlade som låg här längst ut på Kungsholmen i slutet av 1800-talet.
Vi tog sedan Fleminggatan med avstickare till platser där flera av sekelskiftets arbetsplatser låg bland annat Wiklunds Mekaniska, Wiklunds velocipedfabrik och Chokladfabriken Sture med enbart kvinnlig arbetskraft som blev minst sagt utnyttjade, med konflikter som följd, vilket Maria Sandels beskrivit i sin bok Virveln kring storstrejksåret 1909.
En annan stor arbetsplats var Separator som vid sekelskiftet hade 450 anställda. Vid rösträtts-demonstrationen 1902 begärde arbetarna ledigt för att delta men nekades av direktören John Bernström, då gick de ut i strejk och avskedades av direktören som inte direkt älskade facket. Bernström fick också med sig tio andra företag i en lockout och strejkbrytare anställdes.
När konflikten avblåstes var det många arbetare som inte fick tillbaka jobbet. Det hände också att arbetare vann konflikter, bland annat mursmäckorna. De krävde och fick efter konflikt en löneförhöjning med 2 öre per timme.
Under promenaden kom vi in på den plats där Grubbens låg, där väntade de gamla på döden. Idag ligger här ett mycket fint bostadsområde intill St. Eriks ögonsjukhus. Vid en trappa ner mot Kungsholmsstrand finns ett minnesmonument med ansikten som alla är lika, vilket vi också är inför döden.
Vi tog sedan Carl-Gustav Lindstedts gata ut på Fleminggatan. Skådespelaren bodde här tidigare. Promenaden avslutades på Scheelegatan intill den byggnad där Rügheimer och Beckers stråhattsfabrik tidigare låg. En intressant och givande promenad under Kjerstis ledning, som tack fick hon blomcheck och applåder.
Jan Aspefjord