Volymen är så stark på radion att jag tvingas sätta i öronproppar. Jag monterar snabbt dit alla centraler på våningsplanet. Målarna är i en av lägenheterna och sprutmålar. Det är deras radio. En klassisk byggradio med en stor högtalare, flashigt införpackad i någon form av slagdämpande designplast. Ingångar för USB och högtalarsladd och en rejäl ratt mitt på. Ni känner till dem. De kan stå Makita, Dewalt eller Hilti på dem.
– Vad kul att lyssna på kommersiell radio när man arbetar, tänker jag. Ofta brukar jag vara pretentiös och lyssna på P1 eller hålla mig uppdaterad om läget med P4.

Men strax innan frukostrasten, efter två och en halv timme av kanalens morgonprogram håller jag på att kräkas. Mitt latenta arbetsmiljöengagemang blommar upp. Hur mycket ska man tåla som arbetstagare i form av reklam under arbetstid?

Mitt resonemang bottnar inte riktigt där trots allt. Det här är tankar jag burit med mig ett tag.
För det första, reklam vill locka oss att köpa produkter eller tjänster vi inte visste vi ville ha.
För det andra, ju fler gånger reklamen upprepas för oss desto villigare blir vi till att köpa just den produkten som menas.
För det tredje, gratisalternativen som finns i samhället är ofta reklamfinansierat.
För det fjärde, framtidsutsikterna går mer och mer mot att få betala sig fri från reklam. Hur många appar eller streamingtjänster jobbar inte på just det sättet?
För det femte – min sista spaningspunkt – är det i princip reklam överallt. Till och med på tågen sitter vi och stirrar på en reklamindränkt baksida av ett fåtöljbord.

Ska vi verkligen behöva utsättas för radioreklamen på arbetstid? Ska vi tvingas lyssna på storkapitalisternas högljudda skrän om att behöva låna pengar helt avgiftsfritt innan jul? Ska vi verkligen stå ut med det? Vill vi det? Vill vi inte hellre bli medvetna om vårt samhälle, lyssna på blandad musik och höra samma låt max tre gånger under en arbetsdag?
I den stundande avtalsrörelsen blir reklam än viktigare. Kommer byggnadsarbetarna stänga av sin reklamradio om Christer Ågren på Svenskt näringsliv eller Åsa Källberg-Kahn på Eio manar till strejkbryteri? Kommer radion bli ett påverkansmedel här precis som i Rwanda där propagandan fick härja fritt och var en del av det fruktansvärda folkmordet 1994?
Jag betalar gladeligen radiolicensen varje kvartal – låt mig få valuta för pengarna och slippa ha öronproppar. Ge mig en granskande radiokanal fri från kommersiella syften. För jag har redan betalat mig fri från propagandans reklamradio.

David Fernhed
Elektriker och fackligt förtroendevald, Örebro