Lyssnade på radion när jag åkte till jobbet den artonde juni 2015, programledaren och en expert från FN´s flyktingorgan rapporterade att antalet flyktingar runt om i världen inte har varit så här hög sedan andra världskriget.
Kvinnan från FN-organet UNHCR berättade att runt sextio miljoner människor är på flykt i dagsläget. Det finns flera flyktingläger med närmare en mil jon människor som har flytt från krig och annat förtryck.

 

 

En extremt liten andel av dessa sextio miljoner människor lyckas ta sig till betydligt fredligare områden, till Europa exempelvis. Trots vårt geografiska närområde till en stor del av pågående konflikter tog vi endast emot tvåhundra femtiotusen flyktingar under 2014, det motsvarar cirka en halv procent.
I princip är det omöjligt att ta sig till Europa på ett legalt sätt, man måste anlita dyra flyktingsmugglare och resorna är oftast förenade med livsfara. De senaste månaderna har tusentals människor drunknat på medelhavet, när överfyllda båtar har kapsejsat.

 

 

Det är mot bakgrunden av denna verklighet som jag reflekterar över vår utveckling i Europa, där främlingsfientliga krafter vinner terräng och debatten förvrids åt ett osmakligt och nästintill rasistiskt förhållnings sätt.
Europa står för en tredje del av världens ekonomiska aktiviteter, vilket i pengar motsvarar arton biljoner dollar eller Sveriges samlade bruttonationalprodukt gånger trettiosex. Trots detta så har vi byggt upp gigantiska murar mot vår omvärld, när människor dör på löpande band, svälter och förtrycks.
Den lilla andelen migranter som tar sig in i Europa benämns som massinvandring av flera partier och konsensus i ämnet har förflyttats till att vara en fråga om vår välfärdsvara eller icke vara.
Danmark är nog det värsta skräckexemplet på hur debatten förskjutits. I valrörelsen inför årets folketingsval, tävlar de politiska huvudmotståndarna Venstre och Socialdemokraterna om vem som har hårdast krav på flyktingar och vilket parti som vill minska antalet mest.

 

 

I bakgrunden finns det främlingsfientliga partiet Dansk folkeparti som med sin demoniseringsretorik har förskjutit konsensus i dessa frågor på ett skickligt sätt. Vi ser samma tendens i hela Europa och i Sverige, flyttar Sverigedemokraterna också fram sina positioner med en skicklig emotionell propaganda som successivt förskjuter konsensus och de övriga partierna åt en restriktivare och hårdare linje.
Bortsett från att det inte finns några rationella eller vetenskapliga argument kring att denna isolations politik skulle gagna Europa och Sverige på sikt, kan man framförallt fundera på vad nuvarande debatt och konsensusförskjutning leder till i förlängningen.

 

 

Vi har svar i historien på vad som händer när männ iskor kollektiviseras och pekas ut. Trots massavisningar, minimal migration, så bor en betydande andel människor i Europa som säkert känner sig utpekade och misstänkliggjorda i denna sjuka och snedvridna debatt.
Dessutom finns det sä kert både ideologiska krafter och människor med rätt färg på huden som känner sig manade att skrida till verket med den nyvunna konsensusförskjutningen i ryggen.

 

Hans Andersson
Ombudsman