• De översta nackkotorna är de vekaste och lätta att överbelasta med segdragna förslitningsskador som följd. – Det behövs en attitydförändring om skyddshjälpmedel, menar Bengt Estlund, leg. sjukgymnast och ergonom. Foto: Jan-Erik Johansson

  • Foto: Jan-Erik Johansson

– Ett huvud väger 4-5 kg och den översta nackkotan är 5 mm tunn. Det borde väcka en tanke om hur man ska få det att fungera ett helt arbetsliv.

Det säger Bengt Estlund, leg. sjukgymnast och ergonom på Previa med flera företag inom byggsektorn som kunder, däribland elektriker. Han välkomnar alla hjälpmedel för en bättre arbetsmiljö, men det viktigaste är ändå attityden, menar han.
– Min erfarenhet är att det ofta finns en viss tveksamhet till sådana här och liknande skydd, tyvärr. Att de är i vägen, att det tar tid.

– Som 25-åring är man stålmannen och förslitningsproblem är så långt borta att det bryr man sig inte om. Det och att allt ska gå fort, stressen, är en bov när det gäller att skaffa sig goda vanor och skydda sig. Stress kan näst intill släcka ut de signaler från kroppen som säger ta det lite lugnt, säger han.

Sliter man fel och för mycket på kroppen så kommer problemen som ett brev på posten i 40-45 års ålder. Nackkotorna är tunnare och känsligare än kotorna längre ned.
– Lyfter du armarna samtidigt så blir det ännu tuffare. Kappmuskeln som ska stabilisera nacken måste då också hålla reda på armarna och får jobba hårt.
Mycket kan hända vid överbelastning av nacken; Disken, den kuddliknande mjuka delen mellan kotorna som gör ryggraden rörlig, kan slitas, bli inflammerad eller i värsta fall brista. Skyddande brosk nöts ut och ledytorna på kotorna slits. Kroppen kompenserar med benpålagringar som kan trycka på disken eller ge förträngningar där de känsliga nervtrådarna passerar. Smärta och kronisk värk, domningar i armar och fingrar är tydliga tecken på skada.

– Det kan leda till tryck på ryggmärgen och då börjar det bli riktigt jobbigt, säger Bengt Estlund.
Nackproblem är svårt att få bukt med och operation i det känsliga området med sina nervbanor är en absolut sista utväg. Rådet från sjukgymnasten är att ta hand om sig innan det börjar göra ont.
– Tänk framåt. Motion och träning är också oerhört viktigt. Vi ser en betydande skillnad i problemen mellan de som rör på sig regelbundet och de som inte gör det, speciellt när man kommer upp i ålder. Du kan leva på gamla meriter upp till 40 års ålder men sen brukar kroppen säga ifrån.


Sjukgymnastens tips:

– Använd hjälpmedel och skydd innan det börjar göra ont.

– Tänk på din arbetsställning.
– Variera arbetet i mesta möjliga mån.
– Ta mikropauser.
– Träna och motionera, ta gärna hjälp av instruktör.
– Ät rätt så träningen gör nytta.