• Foto: Leif Göbel

  • Foto: Leif Göbel

  • Foto: Leif Göbel

  • Foto: Leif Göbel

  • Ander Johansson i sitt yrke som elektriker. Foto: Leif Göbel

  • Foto: Leif Göbel

  • Arbetskamraterna från Imtech. Tv Charlie Eriksson, Norrköping och Kai Holopainen, klubbordförande Imtech Elteknik Norrköping. Foto: Leif Göbel

I idylliska Söderköping vid Göta Kanal träffar jag och ombudsmannen Pontus Boström, elektrikern Anders Johansson och hans arbetskamrater. De håller på med elinstallationerna i den nya stationen för Räddningstjänsten. Ett jobb på cirka 1 900 timmar.

 

Anders har varit elektriker i 37 år. Skicklig och uppskattad av arbetskamrater och företaget Skanska Installation El AB i Norrköping. Stolt visar han tidningsklipp från Skanska där han uppmärksammats.
– Det är en bra kille att jobba med. Det fungerar inom laget – han läser på läppar och vi kan ljudmässigt förstå varandra. Sen finns alltid händer, fingrar, papper och penna, säger Kai Holopainen, som är klubbordförande på Imtech Linköping med 35 montörer. Anders är inlånad för detta jobb.

 

Anders är döv sedan nio månaders ålder. En hjärnhinneinflation ställde till det. Gått på skola för döva och hamnade till slut på en yrkesskola för döva, Tullängsgymnasiet, i Örebro. Läste elprogrammet där i tre år. Hade sommarjobb på Centrala Flygverkstaden på Malmslätt och praktikplats på Skanska Electro i Norrköping.
– Det är jobbigt om lärare inte kan teckenspråk. Tolk är bra men det är krångligare.
Anders är en föreningsmänniska. Engagerad inom Dövidrott Östra, kassör i Sveriges dövas idrottsförbund,ordförande i Dövas länsförbund i Östergötland, Sveriges dövas riksförbunds skola Västanviks Folkhögskola. Deltar med sin tolk på fackliga möten.
– Det är viktigt att facket säger till så att det bokas en tolk när de har verksamhet där medlemmar som är döva blir berörda, till exempel vid ett möte eller arbetsplatsbesök. Jag tycker det är viktigt att alla är med i facket. Du vet aldrig när du kan behöva stöd i ditt yrkesliv. Jag tycker om när facket ordnar sociala aktiviteter, då deltar jag gärna.

 

Anders är uppskattad på sitt företag. Han är en duktig yrkesman med stor erfarenhet.
Han har arbetat som ledande montör och hållit i byggmöten. Det gick bra. Idag finns hjälpmedel via mobiltelefoner och tolkning via dem för samtal. Men i vardagen handlar det om att tala tydligt, vara vänd mot den döve, penna och papper, peka och visa. Eller som Anders uttryckte det – det är ju inte fel på min hjärna och syn.
– Många företag ser hinder att anställa folk med funktionshinder t ex döva. Man vet inte hur man ska förhålla sig, tror det är väldigt krångligt, säger Anders.

 

Jag berättar att jag för ett antal år sedan gjorde ett reportage i Elektrikern om en annan döv elektriker som hette Knut och jobbade i Stockholm. Anders skiner upp som en sol. Det är hans gamle klasskamrat sedan skolan och en god vän han ska träffa om någon vecka. Det känns lite som en cirkel har slutits. Både Anders och Knut är goda exempel på att man kan ha ett funktionshinder men ändå arbeta och göra en helt likvärdig arbetsinsats. Om alla – företag, arbetskompisar, samhälle och fack – bjuder till lite kan arbetsgemenskapen bli än större. Ett arbetsliv där alla kan vara med och delta.

 

Leif Göbel

Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tullängsgymnasiet

 

El- och energiprogrammet

Yrkesprogram

El- och energiprogrammet (EE) är för dig som vill arbeta med elinstallationer, energi-, miljö- och vattenteknik och datorer och kommunikation.

Inriktningen startar redan första läsåret. Det innebär att blivande elever måste söka direkt till respektive inriktning när de söker till gymnasieskolan. Tullängsgymnasiet har ingen inriktningsgaranti, utan utbildningen startar om det finns tillräckligt med elevunderlag.