Första maj startade vi kampanjen Sätt fart på Sverige. Den har ni säkert alla sett. Den bottnar i en frustration över att investeringar uteblir som inte bara vi inom Elektrikerna känner. Från LO hörs precis samma tongångar. Aftonbladets ledarsida handlar var och varannan dag om detta.

Det blir allt mer uppenbart för allt fler att politiken som den ser ut idag inte räcker till. Arbetslösheten biter sig fast. Inte ens regeringens egna prognoser visar på något trendbrott. Bristerna i järnvägsunderhållet gör att folk inte kan lita på att man kommer fram till jobbet i tid. Bostadsbristen fortsätter att växa.

 

 

 

Till regeringens försvar ska man ju säga att de för närvarande regerar på alliansens budget. Regeringen gjorde en del satsningar och höjde anslaget till järnvägsunderhåll och växlade en del av ROT-bidraget till nyproduktion av hyresrätter. Det är bra, men alldeles för små volymer.
Vi måste frigöra oss ur den tvångströja som nyliberalismen lagt över inte bara politiken i Sverige utan också i hela Europa. Marknadskrafterna kommer aldrig att lösa bostadsbrist eller renovera miljonprogram. Det måste politiken göra. Vi måste satsa oss ur krisen.
I skrivande stund landar arbetslöshetsstatistiken från SCB på mitt bord. 432 000 personer var arbetslösa i april. Det motsvarar en arbetslöshet på drygt 8,3 procent. Nästan 300 000 personer är dessutom undersysselsatta. Det är så dumt!

Vi har i ena vågskålen arbetslösa elektriker, målare, byggnadsarbetare. I andra vågskålen enormt eftersatta investeringsbehov. Investeringar som bara måste göras om vi ska kunna ta oss fram och tillbaka till jobbet och ha någonstans att bo däremellan. Ändå sker så lite.
Den uppfattningen delas även av svenska folket. 6F gav Sifo i uppdrag att kartlägga svenska folkets uppfattningar om regeringens satsningar på järnväg och bostäder. Undersökningen är gjord efter att regeringen aviserade sina satsningar. Resultatet är tydligt.

 

 

Endast 2 av 10 väljare anser att regeringen satsar tillräckligt på järnvägen. Mönstret är det samma när frågor ställs om bostadsatsningar. Även om svenska folket är något mer missnöjda med regeringens järnvägssatsningar svarar 63 procent att regeringen inte satsar tillräckligt på att bygga nya bostäder.
Kom igen nu, Stefan! Regeringen är på rätt väg. Men ni måste öka farten. Sätt fart på Sverige!
Även om våra problem är stora finns det värre händelser som förtjänar vår uppmärksamhet. Jag tänker på jordskalven i Nepal. Det är en katastrof bortom alla ord. Ett av världens fattigaste länder har drabbats så fruktansvärt. Över 8 500 människor har fått sätta livet till. Över 700 000 byggnader har förstörts. Och detta sker i ett land som är så utsatt också på andra sätt.

Återuppbyggnaden kommer att blir svår. De ekonomiska problemen för ett redan fattigt land riskerar att bli än värre. Turismen sviktar och återuppbyggnaden försvåras av att Nepals unga har lämnat landet i jakt på arbete. Nepal är ett land där arbetsmigrationen är oerhört omfattande. De fackliga utmaningarna är oerhörda.
Nepal behöver vår fackliga solidaritet. Nepals fackföreningsrörelse är ung och behöver omvärldens stöd. Precis som svensk fackföreningsrörelse fick hjälp tidigt 1900-tal från länder som Brasilien. Jag har sett att flera förbund och enskilda klubbar har redan beslutat att stötta de drabbade.

 

 

 

Vi från Elektrikerförbundet kommer också att ge vårt bidrag. Jag hoppas att enskilda medlemmar såväl som klubbar också vill bidra. Det finns många kanaler att använda. Det globala fackets BWI:s solidaritetsfond kan vara en väg.
Solidariteten är det som fackföreningsrörelsen är uppbyggd på. Vare sig det handlar om solidariteten på den enskilda arbetsplatsen eller globalt.
Vi vet att vi alla blir starkare om vi hjälps åt och bär varandras bördor.
Vi. Facket är alltid ett vi. Och vi ställer alltid upp för varandra.

 

 

Per-Håkan Waern
Förste vice ordförande