• 2015. Ragnar Fehrm, Olle Kimrin, Henry Nilsson, Jan-Erik Hardenheim, Leif Olsson, Ingmar Andersson, Bengt Persson, Rolf Norén, Lars-Erik Larsson. FOTO: PRIVAT

  • 1965. Bakre raden fr.v.: Ingmar Andersson, Göran Rosberg, Rolf Norén, Henry Nilsson, Bengt Persson, Lars-Åke Gustavsson, Jan-Erik Hardenheim, Lars-Erik Larsson, Ragnar Fehrm. Främre raden fr.v.: Leif Olsson, Olle Kimrin, Lennart Ottosson, Jonny Göl (lärare), Christer Friberg, Anders Magnusson. FOTO: PRIVAT

 

De började sin elutbildning för 52 år sen. Den första på dagtid i Malmö. Varje år, den första lördagen i maj har de återsetts. Halva styrkan har jobbat kvar som elektriker ända fram till pensionen.
Nu har det gått 50 år sedan de blev klara elektriker och åter möttes de, som vanligt på en båttur.

 

Leif Olsson, en av elektrikerna, berättar klassens historia.
”Vi var sexton elever som började den första elektrikerlinjen på Värnhemsskolans Yrkesskola i Malmö på dagtid 1963.
Det var Jonny Göl som tog emot oss i en lokal med lådor och kartonger med verktyg och el-material som skulle packas upp och läggas in ett förråd mellan två salar. Det gjorde vi de två första veckorna.

 

Jonny var inte klar med sin lärarutbildning. Det kom en ny lärare som slutade innan jullovet. En elev slutade under hösten. Vi hade tre olika vikarier under vårterminen. Det var ingen bra start på utbildningen.
Jonny kom tillbaka under delar av vårterminen för sin praktik. När Jonny blev anställd som lärare, då såg han att vi var efter i läroplanen. Jonny var ung och engagerad så han såg till att vi kom ikapp.
En dag i februari 1965 kom Jonny in och berättade att en klasskamrat hade insjuknat och avlidet i hjärnhinneinflammation. Vi blev chockade och ledsna över att ha förlorat en kamrat. Det kom personer till oss, gav oss sulfatabletter och berättade att vi skulle isoleras på skolan tills ett besked kom om det var smittosamt, men det var det inte.
Efter den här händelsen så blev vi mer sammansvetsade både lärare och elever. I juni 1965 gick vi ut som lärlingar på olika elfirmor. Några av oss läste vidare.
I slutet av april 1967 så fyllde Jonny 30 år. Vi överraskade honom i hans hem med en present och då bestämdes att vi skulle ha en återträff på båten mellan Malmö och Köpenhamn. Jonny var så klart nyfiken på hur det hade gått för hans första avgångsklass. Han var nog nöjd med hur det hade gått för oss.
Vi har haft återträffar varje år sedan dess första lördagen i maj om det inte är den 1 maj. Jonny har ringt oss i april för att höra hur många som kommer för att beställa bord på båtarna. Det gjorde vi tills båtlinjen lades ner.

 

 

Därefter blev det Limhamn-Dragör tills den lades ner när Öresundsbron blev klar. Numera åker vi Öresund Runt för båt skall vi åka enligt traditionen. När Jonny avled i februari 2000 så har Henry Nilsson tagit över som kontaktperson. Många undrar vad vi pratar om men det händer en del under ett år. Byte av arbetsplatser, några har andra titlar, familjelivet, vi återkommer ganska mycket till skoltiden och våra träffar för det hände en hel del då.
Vi var fjorton som gick ut och vi brukar vara mellan åtta och elva på träffarna. Två av våra kamrater har avlidet på senare år. Sju har arbetat som elektriker fram till pensionen. Att notera är att Henry Nilsson har varit med på alla träffarna. (Fyrtionio gånger.)”
Leif Olsson